Det perfekta tomrummet

Ännu en samling tips från Dan Cohen:

History and policy har jag skrivit om tidigare. Det är ett lovvärt initiativ som syftar till att lyfta in historikerskråets kunskaper i dagsaktuell politisk debatt. Sådana insatser, och fler historiker som bloggar om sin forskning, kan vara ett sätt att knyta allianser mellan oss och andra delar av samhället och synliggöra historikernas kunskaper, inte minst viktigt när de svenska kultursidornas bevakning av nya böcker inom historieforskningen är så pass undermålig.

Nu rapporterar företrädare för History and policy om ett framgångsrikt försök att koppla ihop sig med Wikipedia, vilket tydligen lett till ökad trafik till sajten, detta som svar på en ledare i Guardian som argumenterade för mer akademisk närvaro på Wikipedia.

Alla akademiker kan inte vara som Archie Brown, vars råd till Margaret Thatcher tycks ha spelat roll i förhistorien till förhandlingarna mellan Thatcher och Gorbatjov 1984.¹ Men ändå: mycket av det som historiker gör kan påverka debatt och politik.

Man kanske inte alltid kan hoppas på att landets statsminister aktivt läser aktuella doktorsavhandlingar i historia och litteraturvetenskap (Kim Salomon skriver i en notis i SvD idag om hur Erlander ibland tycks ha gjort detta). Traditionellt sett har vi ju inte minst hållit hus på kultur- och debattsidorna och skrivit forskningsböcker som varit så pass läsliga (till skillnad från i stort sett all naturvetenskap och mycket annat) att debattörer, journalister, politiker (eller ”praktiker” som några samhällsvetare jag känner brukar kalla de som finns utanför akademin …) kan ta till sig vår forskning.

Det är inte säkert att kultursidesartiklar och böcker behöver vara de enda medierna för historiker som vill interagera. Det finns alternativ. Och då tänker jag inte alltid på den inte sällan urvattnade pressmeddelandeprosa som ofta används för att ”sprida” nyheter från naturvetenskap, teknik och medicinska forskare.

Ett intressant initiativ har tagits i England. History and Policy har som målsättning att få historiker att delta i debatten:

* Demonstrates the relevance of history to contemporary policymaking
* Puts historians in touch with those discussing and deciding public policy today
* Increases the influence of historical research over current policy
* Advises historians wanting to engage more effectively with policymakers and media

Här finns, inom mitt eget område, flera exempel: när frågan om ett nationellt ID-kort debatterades i Storbritannien kunde man där läsa Jon Agars diskussion om historiska föregångare; David Edgerton intervenerar i aktuell brittisk forskningspolitik med ett policy paper kring hur forskningspolitik använder felaktig historieskrivning, i praktiken myter, som argument.

Och så vidare: på ”History and Policy” finns en uppsättning historiker som har ambitionen att bidra till aktuell debatt på en lång rad teman.

1. Odd Arne Westad, ”When all else fails”, TLS 21 & 28 augusti, s 11 [↩]

Det händer en del inom humanistisk bibliometri. Igår gick redaktörerna för ett antal av de ledande idé- och vetenskapshistoriska tidskrifterna – Isis, British Journal for the History of Science, Social Studies of Science med flera – ut med en gemensam text där man positionerar sig gentemot ESF:s nuvarande (och preliminära, skall sägas) tidskriftsranking, som man menar saknar förankring i forskarsamfundet. Läs mer på min engelskspråkiga blogg.

Ett CFP om ett kommande specialnummer av Convergence verkar ganska intressant:

Convergence is pleased to announce a forthcoming special issue on ‘Cultural Memory and Digital Preservation’. As works produced originally for analog media come to be preserved within digital media, and as media-based artworks confront the imminent scarcity or obsolescence of their technical supports, the question of how the cultural expression of the past will be preserved, transformed and kept in circulation has become vital. So too is the question of how today’s digital resources (eg media-based artworks and digital collections) may be sustained and kept in circulation in the future.

Proposals are invited for articles dealing with the role of new media technologies in preserving or replicating the cultural practices of the past. Articles are invited from scholars, curators, gallery conservators, artists and others whose work deals with the relationship between contemporary media and cultural heritage.

Läs hela callet här. Deadline: 22 augusti.

Det här är ett område där väldigt mycket behöver göras.

Ett av de källmaterial jag använder för tillfället är nätbaserat. Det är en digital kökkenmödding – nej, fel metafor, kanske snarare ett ytterst välorganiserat arkiv med såväl kronologiska som systematiska ingångar – i form av ett webbforum med tiotusentals inlägg, en dokumentation av en vetenskaplig trading zone som sträcker sig mer än fem år tillbaka. Det är ett ypperligt källmaterial för en analys av vissa frågeställningar inom livsvetenskapernas samtidshistoria (mer om min forskning sen – men det är något jag petat i av och till ganska länge nu, och som så sakteliga börjar röra sig från hobbyprojektnivån (som den nyfikne historiker jag är kan jag inte låta bli att ha en eller annan frågeställning liggande på lut, vid sidan av det jag arbetar med) till det där stadiet då man börjar mecka med projektansökningar, förslag till papers och session på konferenser och annat).

Men så började det hicka. Något var fel med servern. Forumet låg nere. De många användarna som möts i forumet började pressa på om forumets omstart och det sattes upp ett annat forum; förslag började komma om att lägga ned försöken att få igång det gamla forumet, dumpa det och göra en ren omstart. Så verkar det bli.

Jag kan förstå de projektdeltagare som vill kunna prata vidare om den senaste utvecklingen och därför vill ha en funktionell mötesplats, men jag, då, med mitt forskningsprojekt? Jag blev faktiskt lite skakis och började tänka sådana där metafysiska historikertankar – nej, inte Toynbee, Spengler med flera, snarare sådan där vardagsmetafysik som man ibland drabbas av; den som rör arkiv och bevarande, källmaterialets förgänglighet, den lyckliga slumpen när man hittar något oväntat och den oersättliga förlusten när något oväntat för evigt försvinner.

Bilder från filmatiseringen av Rosens namn där den galne bibliotekarien Malachias i upplösningen bränner det absolut sista existerande exemplaret av andra boken av Aristoteles Poetik flimrade för mitt inre (nej, det gjorde de inte och ja, jag överdriver: ett webbaserat samarbetsverktyg inom proteindynamik är inte Aristoteles försvunna verk om humor).

Så kom det gamla forumet upp igen; alla nya inlägg verkar postas i det nya men det gamla ligger kvar där. Lycka. Jag kan fortsätta min analys av den här vetenskapliga kommunikationsplattformen.

Men det finns ett gnagande orosmoment där nånstans. Som historiker har jag jobbat med ganska handfasta material, snabbt och skickligt och systematiskt förvarade och framplockade av arkivarier och bibliotekarier; materialen är just material, materiella lämningar från förgången tid. De har känts stabila: oavsett om det gällt astronomiska almanackor från 1720-talet, astrofysikaliska forskningspublikationer från 1880-talet, livsmedelstekniska policydokument från 1950-talet eller brevväxlingar mellan solforskare på bägge sidor om järnridån på 1960-talet har man inte direkt känt någon påtaglig känsla av att källan liksom kan försvunna från en stund till en annan, upplösas i atomer samtidigt som man arbetar med den.

Bevarandeaspekten är en ibland påtalad men trots det illa skött del av internet, ett slags teknologiskt misslyckande. All heder åt Brewster Kahle och hans gäng, men det är något som saknas här.