Teknik- och vetenskapshistoriska seminariet, HT21

Här finns schema för höstterminens upplaga av det teknik- och vetenskapshistoriska seminariet, som är ett samarbete mellan STS på Chalmers och idé- och lärdomshistoria på Göteborgs universitet.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Uppdrag i universum: en bok om Sam J. Lundwall

Jag läste Jonas Ellerström, Karin Lundwall och Johan Melbi red., Uppdrag i universum: en bok om Sam J. Lundwall (Stockholm: Tragus förlag, 2021).

Tyvärr finns inte Deltas arkiv kvar. Någonstans längs vägen tröttnade Sam J. Lundwall på slitet och släpet, de ekonomiska bekymren och bristen på uppskattning, och lade ner Delta, Fakta & Fantasi AB, Jules Verne-magasinet; de förlag, företag och tidskrifter som var olika facetter av individen Lundwall. Massor av makulatur blev det, enligt ryktena: osålda böcker gick till tippen och alltså även mycket av Lundwalls arkiv. ”Delta dog långsamt och är nu helt borta. Förlagets omfattande arkiv förstörde jag i samband med en flytt för några år sedan” citerar Jerry Määttä Lundwall.1

Återstår alltså för Määttä och andra att pussla ihop en bild av fenomenet Lundwall med andra källor än ett matigt förlagsarkiv. (Speciellt många intervjuer verkar Lundwall inte heller ge.) Den här antologin är ett läsvärt och tidigt försök att försöka fånga den specielle Lundwall och dennes betydelse för SF, fantasy, skräck; fler lär tillkomma av framtida litteraturhistoriker, kulturhistoriker, idéhistoriker, fans och andra.

Som alla antologier är den spretig. Jag har egentligen inte förstått den ganska vanliga spretighetskritiken mot antologier – en antologi skall tillåtas ha, tycker jag, en viss rikedom på perspektiv, på skilda tonlägen – och här finns alltså flera ingångar till Lundwalls gärning, flera facetter på den lundwallska diskokulan. Antologin öppnar starkt med Jörgen Jörälvs bidrag som, som flera andra bidrag, börjar i ett personligt anslag: kioskpocketar med rymdmonster och robotar, folkbibliotek på landsbygden, i det här fallet Marieberg utanför Örebro, med sf-avdelningar drar den unge Jörälv in i SF-sfären och därmed, närmast per definition, till de gula Deltaböckerna och Jules Verne-magasinet. Han börjar samla och föra bok, han bibliograferar Lundwalls utgivning (en icke-trivial uppgift). Här, i antologibidraget ”Science fiction, fantastik och futurism i JVM” får vi ett slags biografisk och kronologisk struktur till Lundwalls utgivning.

Personligt hållet är även Maria Vedins välskrivna bidrag, hon skriver här från både läsarens och författarens perspektiv. Hon banade sig väg ”genom en svårnavigerad skog av arbetarklassbakgrund, provinsiell härkomst och en familj där litteratur höjdes till skyarna, men där jag själv som vuxen, med mitt skrivande, inte passade in”, och Lundwall betydde mycket för hennes resa mot författarskapet.2

Jerry Määttäs bidrag liknar på ett sätt Jörälvs. Här har vi litteraturhistoria i ett slags litteratursociologisk slash publishing studies-version. Stabilt, pålitligt. Määttä är en empiriker, precis så som jag vill ha mina litteraturhistoriker (och idéhistoriker!).

Elisabeth Mansén gör i sitt läsvärda bidrag ett sådant där idéhistoriskt svep genom århundradena – från Campanella till Bellamy, Bacon och More till Claës Lundin och Axel Danielsson – och ger en introduktion av utopihistorikern Lundwall.

Så följer några bidrag som behandlar det som kanske kan kallas den intermediale Lundwall. Han var verksam som trubadur som gav ut skivor (Katarina Andersson), han studerade på Christer Strömholms fotoskola och gjorde i början av sitt yrkesliv några TV-produktioner och även filmer i sf-fandom (Anders Bellis).

Jonas Ellerström har också ett personligt anslag, han berättar om hur han köpte King Kong Blues på Törnqvists bokhandel i Landskrona 1977 och uppehåller sig vid den innan han går vidare i en diskussion om Lundwalls skönlitterära författarskap. John-Henri Holmberg skriver om fanzineutgivaren och -skribenten Lundwall. Karin Lundwall skriver om hur det var att växa upp i ett hem som dotter till en hyperaktiv förläggare, författare, kritiker i ett område av litteraturen som då, för länge sedan, nog ofta ansågs ligga utanför den fina litteraturens gränser. Hennes text tillhör de bästa – vilket inte vill säga lite, det här är en bra antologi – och mest läsvärda bidragen i den här vänboken. Avslutningsvis kommer ett återtryck av en Sam J. Lundwalltext om hur han som ung mötte fantastiken i form av Jules Vernes Begums femhundra miljoner och Bunyans Kristens resa, följt av några alldeles för fåtaliga sidor om bland annat sf-fandom i det sena femtiotalet

Läs även Tomas Cronholms recension.

En läsvärd bok om en märklig gärning. Köp den på SF-bokhandeln.

  1. Jerry Määttä, ”Om Delta, Fakta & Fantasi och förläggaren” i Jonas Ellerström, Karin Lundwall och Johan Melbi red., Uppdrag i universum: en bok om Sam J. Lundwall (Stockholm: Tragus förlag, 2021), 47-95, 68. []
  2. Maria Vedin, ”Med smak för det fantastiska”, i Jonas Ellerström, Karin Lundwall och Johan Melbi red., Uppdrag i universum: en bok om Sam J. Lundwall (Stockholm: Tragus förlag, 2021), 37-45, 37. []
Publicerat i SF | Etiketter , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Postdoc i vetenskapshistoria vid National Museums Scotland

En postdoc i ett projekt om vetenskapliga instrument, förlagd till National Museums Scotland, är utlyst; en möjlighet att arbeta med intressanta vetenskapshistoriker som Liba Taub och Rebekah Higgitt:

The AHRC-funded project ‘Tools of Knowledge: Modelling the Creative Communities of the Scientific Instrument Trade, 1550-1914’ commenced in January 2021 and is led by Professor Liba Taub of the University of Cambridge. The project will assemble a large volume of diverse data and apply cutting-edge methods of digital analysis to explore almost four centuries of the scientific instrument trade in Britain and Ireland. It aims to provide highly accessible information on the history of science, as it relates to commerce, industry, teaching, and questions of local, national and international geography.

As the ‘Tools of Knowledge’ Researcher, you will be based at National Museums Scotland, which holds a significant collection of historic scientific instruments. You will work with the project team, particularly Dr Rebekah Higgitt, Acting Keeper of Science & Technology at NMS and Dr Alex Butterworth (Sussex Humanities Lab, University of Sussex), to help develop and contribute to a number of defined case studies on the locations, movements and contexts of instruments and makers in the eighteenth and nineteenth centuries. These case studies are designed to help the project team expand and remodel the existing dataset, Scientific Instrument Makers, Observations and Notes (SIMON), which comprises more than 10,000 records on individual instrument makers and firms, and to create new historical knowledge and develop new ways of interrogating and visualising the data.

Qualified to postgraduate level, you will have specialised knowledge of either – and a demonstrable interest in both – the history of scientific instruments and/or techniques of data modelling and digital analysis of historical and collections data. You must have proven research ability, be able to work effectively to meet deadlines, both independently and as part of a team, and possess excellent communication and ICT skills. You will be expected to travel to undertake research at other institutions, including project partners Royal Museums Greenwich and the Science Museum, London, as well as to attend project meetings, workshops and conferences.

Sista ansökningsdag: 28 juni. Läs mer här.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Postdoc om intelligenstesternas vetenskapshistoria

En postdoc om intelligensmätningarnas vetenskapshistoria är utlyst vid universitetet i Oslo:

The overall goal of the research project is to shed light on the interplay between social, cultural and scientific aspects in the development of intelligence testing in Norway from around 1990 to the present. The position is devoted to the project’s Work Package 1 (WP 1), which deals with the development and use of the most common IQ tests in Norway from 1990 to the present, and focuses on the tests’ role as scientific and technological tools for diagnosing intellectual disability.

Sista ansökningsdag 31 juli. Läs mer här.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Sommarkurs i astronomihistoria, 7.5 hp

Från kaos till kosmos: astronomins historia är en sommarkurs på 7.5 hp som ges av idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet, med Johan Kärnfelt och undertecknad som lärare. Anmälan senast 15 mars via den här sidan.

Publicerat i astronomihistoria | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Kunskapshistorisk sommarskola

En sommarskola i kunskapshistoria anordnas vid Centrum för kunskapshistoria, Lunds universitet, 23-26 augusti. Ansökningar senast 15 mars. Läs mer här.

Publicerat i Uncategorized | Etiketter , | Lämna en kommentar

Utlysning: digital vetenskapshistoriker, Centrum för vetenskapshistoria

En tjänst som vetenskapshistoriker med inriktning mot digitala metoder är utlyst vid Centrum för vetenskapshistoria:

Är du intresserad av att arbeta med digitala metoder utifrån spännande vetenskapshistoriska arkiv? Är du disputerad i vetenskapshistoria eller motsvarande? Då kanske du är intresserad av en visstidstjänst som digital vetenskapshistoriker vid Centrum för vetenskapshistoria på Kungl. Vetenskapsakademien.

Visstidsanställning två år, 50 %. Sista ansökningsdag 31 mars. Läs mer här.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Teknik- och vetenskapshistoriska seminariet

Schemat för det teknik- och vetenskapshistoriska seminariet i Göteborg – ett samarbete mellan Avd. för teknik, vetenskap och samhälle vid Chalmers och idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet – kan laddas ner här.

Publicerat i teknik- och vetenskapshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Botany, Trade and Empire: Exploring Kew’s Miscellaneous Reports Collection

Den här digitala tredagarskonferensen den 2-4 mars låter intressant:

Kew’s Miscellaneous Reports Collection is a major resource relating to colonial and global networks of economic botany and scientific activity between 1850-1928.

The Collection contains 772 volumes of unique archival and rare printed material which provides evidence of the plants and plant products, botanists, commercial interests, and gardeners, moving across an expanding web of botanic gardens and agricultural and forestry stations.

It holds huge potential for both historical and scientific research, including imperial history, the use of plants by indigenous communities, medicine, nutrition and health, the environment, as well as anthropology, ethnography, and agricultural history.

It is also a crucial source of evidence for critically examining and confronting Kew’s own history and colonial role.

Registrering: senast 24 februari kl 17 UTC. Läs mer här.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Postdoc i teknik- och vetenskapshistoria, KTH

Ragnar Holms stiftelse finansierar en postdoc som kan riktas mot teknik- och vetenskapshistoria vid KTH. Sista ansökningsdag 24 februari. Läs mer här.

Publicerat i teknik- och vetenskapshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Kritiska hörnan: var är klockan?

”Vad är klockan?” är en enkel fråga med ett komplext svar. Långt in på nittonhundratalet var det astronomer och astronomers tekniker som såg till att synkroniserad tid skapades, kalibrerades, standardiserades och spreds. Kronometriska nätverk sträckte sig från observatoriekupolerna till modernitetens stadsbilder, där tidkulor och offentliga normaltidsur spred den exakta tiden till 1800- och 1900-talsmänniskan. Den här historien har Johan Kärnfelt och undertecknad försökt fånga i Tid för enhetlighet: astronomerna och standardiseringen av tid i Sverige (Lund: Nordic Academic Press, 2019). Synkroniserad och standardiserad tid ”var ett slags metronom för det moderna livet”, som Erik Isberg formulerade det i sin recension av vår bok i Lychnos 2020.

En sådan plats i offentligheten där en normaltidsklocka spelat viss roll är korsningen Klostergatan-Kyrkogatan i Lund. Sparbankens ur på fasaden monterades upp 1881, alltså strax efter det att Sverige fått en enhetlig och nationellt samordnad normaltid i och med att en uppsjö av lokala tider ersatts av svensk borgerlig tid nyårsnatten 1879. Den dyker ibland upp i skildringar av sekelskiftets studentliv. Studenterna drog sig ibland fram på växlar som behövde omsättas senast klockan tre – eller var det klockan två, minnet sviker mig – på förfallodagen, varpå det blev extra viktigt att hinna in på banken i rätt tid med en växel försedd med borgenärers underskrifter.

Kritiska hörnan cirka 1897. Foto i Per Bagges bildsamling, UB, Lund.

Det var alltså en kritisk tidpunkt, det gällde att komma in på banken i rätt tid, och bankpalatset i korsningen Klostergatan-Kyrkogatan med sin stora klocka blev känt i Lund som ”Kritiska hörnan”. Det kunde röra sig om sekunder om växeln skulle förfalla. Och inte bara för studenter som idkade växelrytteri var tiden viktig; det sena 1800-talets bank- och postväsende hade för vissa transaktioner ett behov av noggrann och standardiserad och synkroniserad tid. När Centralposthuset i Stockholm invigdes 1903 var det försett med mängder av offentliga ur som alla marscherade i takt med exakt tid levererad från Stockholms observatorium via Aktiebolaget Svensk Normaltid.

Sedan en tid tillbaka är klockan i ”Kritiska hörnan” borta. Puts väck. ”Vad är klockan”, denna viktiga fråga som besvarades under så lång tid av att bankkunden på språng mot banken kunde kasta en blick upp mot fasaden med dess stora urtavla, har nu ersatts av en annan fråga: ”var är klockan?”

För mig som var student i Lund i en tid med ett mer civiliserat sätt att hantera studenters ekonomi har den kritiska hörnan inte spelat någon mer praktisk roll. Men under årens lopp har jag ibland ändå kastat en blick mot klockan där i hörnet när jag passerat och någon gång funderat lite över hur det var att överleva som student i en tid utan CSN. Det känns, tycker jag, lite märkligt att klockan inte finns där.

Man får anta att den kommer tillbaka, att den bara har dolts i någon tillfällig fasadrenovering. Vi får väl se.

Kritiska hörnan utan ur, 2 februari 2021


Update 3 februariJa, det rör sig om en tillfällig fasadrenovering, uret är återställt till sommaren rapporterar Sydsvenskan.

Publicerat i astronomihistoria | Etiketter , , , , , , | Lämna en kommentar

Doktorandtjänst i idé- och lärdomshistoria, Lunds universitet

En doktorandtjänst i idé- och lärdomshistoria är utlyst vid Lunds universitet. Sista ansökningsdag: 1 mars. Läs mer här.

Publicerat i idé- och lärdomshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Postdoc i Uppsala: Early Citizen Science

En postdoc är utlyst vid Institutionen för idé- och lärdomshistoria, Uppsala, knuten till Linda Andersson Burnett och hennes projekt Early Citizen Science:

The Department invites applications for 1 postdoctoral position linked to the research project Early Citizen Science: How the public used Linnaean instructions to collect the World c. 1750-1850, funded by Knut & Alice Wallenberg Foundation. We are searching for applicants with a Ph.D. degree and research interests of relevance for the study of history of science and colonial collecting. The employment is tied to the project and the successful candidate will plan and execute his/ her research in collaboration with the principal investigator, Dr Linda Andersson Burnett.

Description of the research project: The purpose is to generate and communicate a new understanding of how science developed through engagement between universities, museums and the lay public in the eighteenth and nineteenth centuries. The project focuses on the tradition of scientific instructions – in particular British instructions inspired by Linnaean natural history – and pursues three consecutive areas of investigation: Why and how were instructions created, and what were their mediums and arenas of circulation? Why did people from different social strata engage with instructions, and how did personal motivations and local conditions shape collecting practices? How did university and museum professionals and collectors interact, and how did collecting networks develop during the eighteenth and nineteenth centuries? Examples of research directions include: Instructions composed or circulated by professors at English universities or learned societies, transnational or comparative studies of instructions, and the participation of Indigenous or enslaved knowledge actors in collecting networks. The goal of the project is to contribute both to the history of science and to contemporary debates about both colonial museum collections and citizen science.

Sista ansökningsdag 19 mars. Läs mer här och om projektet här.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , , , , , | Lämna en kommentar

Pandemi och postkoloniala perspektiv på rymdåldern: några länktips

IN THE EARLY 1980s, when I was a teenager living in Dhaka, Bangladesh, my friends and I would sometimes sneak out at night and take rickshaws to the National Assembly Building (Jatiyo Sangsad Bhaban). This self-consciously monumental exemplar of modernist architecture, designed by the American architect Louis Kahn in the early 1960s, always seemed unearthly to me, as if it were dislodged from time and space, and at once both ancient and futuristic. My friends and I would climb into the massive open geometric shapes carved into the exterior of the building — circles, triangles, and squares — and lie on them, smoke cigarettes, and stare out into the crevices of concrete and light. Because the building was surrounded by a reflective pool of water, you could lie on the inside of one of the circles and, looking askance, imagine yourself unmoored from the planet, floating inside a structure in the cosmos, without reference to up or down.

[…]

For a young boy growing up in a crowded postcolonial city offering little refuge from density, both O’Neill’s space settlement and Kahn’s Assembly Building represented a kind of modernist escape that I couldn’t fully articulate at the time. Both were aspirational, sleek, and committed to their aesthetic. But while the Assembly Building’s otherworldliness was compounded by its being in the middle of Dhaka, O’Neill’s was intensified by the fact that its futuristic gravity-free shapes floating in the cosmos accommodated living spaces within them, full of gentle suburbs, idyllic parks, and mall-like interiors populated by white, well-dressed people who seemed completely content. To me, this was as alien as the cosmos itself. In fact, O’Neill’s space stations united in my young mind the two TV shows that were my sole windows into American culture at the time, Little House on the Prairie and Dallas. These giant cities in space combined the green pastoral landscaping of the former and the cold sterile interiors of the latter. This was an America in space I recognized but could never inhabit.

Asif Siddiqi har skrivit en mycket läsvärd essä som kopplar att växa upp i Dhaka på 1980-talet med drömmar om rymdkolonier. Stilen men också ämnesvalet påminner, tycker jag, om Patrick McCrays bok The Visioneers: How a Group of Elite Scientists Pursued Space Colonies, Nanotechnologies, and a Limitless Future som jag gillar.

Siddiqi har en bok på gång med titeln Departure Gates: A Postcolonial History of Space on Earth – ser mycket fram mot den; rymdålderns historia är ju också en historia om högst konkreta platser på jorden.

En serie kortare artiklar om pandemier under rubriken ”Looking back” i det senaste numret av Isis som publicerades alldeles nyligen verkar lovande.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , , , | Lämna en kommentar

Små och stora solförmörkelseexpeditioner

I solförmörkelsernas historia är solförmörkelseexpeditionerna en central aktivitet. Just för att totaliteten sker i en liten zon har astronomer i långa tider begett sig mer eller mindre långt för att kunna observera förmörkelsens totala faser. Expeditionerna kommer därför bli en fokalpunkt i ett projekt om solförmörkelsernas vetenskapshistoria.

Periodvis har det satsats ganska mycket på sådana expeditioner. Ta den totala solförmörkelsen 1914 som ett exempel. KVA orkestrerade här en kommission som samlade ledande namn ur från astronomins och delar av fysikämnenas svenska parnass för att organisera och koordinera de svenska expeditionerna till totalitetszonen i norra Sverige: Nils Dunér, Bernhard Hasselberg, Karl Bohlin, Carl Charlier, Svante Arrhenius, Gustaf Granquist, Vilhelm Carlheim-Gyllensköld och Östen Bergstrand ingick i kommissionen (den åldrande Dunér avgick dock snart). Riksdagen tillsköt ett anslag på 60 000 kronor och flera expeditioner åkte iväg. Instrument införskaffades, i vissa fall med ögat på framtida observationer vid sidan av förmörkelsen.1 Eller ta förmörkelsen sommaren 1954, där alla de tre svenska observatorierna sände ut expeditioner, stationerade i Bohuslän och på Gotland.

Till skillnad från exempelvis brittiska astronomer, som verkade inom en global kolonialmakts infrastrukturella förutsättninar och som därför under 1800-talet var verksamma på global skala – en historia som tecknats förtjänstfullt av Alex Soojung-Kim Pang – höll sig flertalet av de svenska expeditionerna till förmörkelser som ägde rum hemma i Sverige.2

Men undantag finns. Lundaastronomerna skickade en expedition till Kaukasien 1936, en idé som växte fram ur kontakter som knöts vid en studie- och seminarieresa som lundaastronomerna gjorde till observatorierna i Pulkovo, Leningrad och Moskva.

Och vid en förmörkelse 1947 sändes två expeditioner iväg, en till Västafrika (Lomé i nuvarande Togo), en till Brasilien. Av rapporterna att döma hade Afrikaexpeditionen viss nytta av franska och brittiska koloniala myndigheter och bägge expeditionerna nytta av den organisatoriska och materiella infrastruktur som företag och organisationer som Rederiaktiebolaget Nordstjernan/Johnsonlinjen, Electrolux, konsulat, Kungl. Telegrafstyrelsen erbjöd: att hålla igång solförmörkelseexpeditioner långt från de observatoriemiljöer där astronomer vanligtvis observerar himlen krävde resurser.3

Lunds observatorium skickade en expedition till en total solförmörkelse i Kaukasien 1936. Holmberg, Erik. ”På jakt efter en förmörkad sol”. I Cassiopeia: Tycho Brahe-sällskapets årsbok, 1939:40–52, 41.


Några tyska amatörastronomer på solförmörkelseexpedition i Sverige sommaren 1954. Till vänster: Dieter Lichtenknecker. Källa: Wolfgang Paech, ”Dieter Lichtenknecker und Lichtenknecker Optics” http://www.amateurastronomie.com/klassiker/pics/lichtenknecker.pdf

Och även amatörerna har varit verksamma. Inte sällan har en del av de astronomiföreningar och enskilda amatörer som vi mött i projektet om amatörastronomins historia utrustat expeditioner till totalitetzonerna, och en preliminär materialöversikt visar att det kommer gå att beforska dessa.

Vissa expeditioner har dessutom inneburit ett slags samarbete mellan amatörer och professionella astronomer. Ett exempel är en expedition sommaren 1973 till solförmörkelsen i Mauritanien. Den organiserades av Tycho Brahesällskapet med Per-Åke Björklund i spetsen och resebyrån Resespecialisterna i Malmö AB, men med på expeditionen fanns även fackastronomer från Lunds observatorium. 4

Men allt är inte enbart proffs- och amatörastronomers expeditioner, välförsedda med teleskop och kameror; även andra människor beger sig till totalitetzonen.

Som när ett danskt rederi ändrade tidtabellen för ångbåten Hamlet vid den totala solförmörkelsen den 28 juli 1851: man körde en extrarunda från Köpenhamn, där förmörkelsen inte var total, till Helsingborg, där den var total.

Man undrar hur många köpenhamnsbor som tog turen över Sundet för att se förmörkelsen. Knappast en expedition, men likafullt en resa till en total solförmörkelse.

Danskt ångfartyg besöker totalitetszonen i Helsingborg 28 juli 1851. Ur tidningen Fædrelandet 24 juli 1851, Hämtad ur danska KB:s databas.

  1. Holmberg, Gustav. Reaching for the Stars: Studies in the History of Swedish Stellar and Nebular Astronomy, 1860-1940. Lund: History of science and ideas department, Lund university, 1999, s 44-47.) []
  2. Pang, Alex Soojung-Kim. Empire and the sun: Victorian solar eclipse expeditions. Writing science. Stanford, Calif.: Stanford University Press, 2002. []
  3. Aurell, Bengt. ”Den svenska solförmörkelseexpeditionen till Guineakusten”. Populär astronomisk tidskrift 1947: 77–92;
    Öhman, Yngve. ”Den svenska solförmörkelseexpeditionen till Brasilien våren 1947”. Populär astronomisk tidskrift 1947: 77–92. []
  4. Informationsbroschyr ”Expedition solförmörkelse 26 juni – 3 juli 1973”, Resespecialisterna Malmö AB, i Lunds astronomiblioteks samlingar, mappen ”Astronomisk tidskrift spridda nr”; Tord Hanson, Björn Stenholm och Staffan Söderhjelm, ”Solförmörkelse i Mauritanien”, Astronomisk tidsskrift nr 1 1974, 35-39. []
Publicerat i astronomihistoria | Etiketter , , , , , , | 1 kommentar