Vetenskapliga reliker

Intressant workshop om döda vetenskapliga hjältars kroppar: ”Savant Relics: Brains and Remains of Scientists. 4th Watson Seminar in the History of Material and Visual Science.” Läs mer.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , | Lämna en kommentar

Universitet och högskolor annonserar

Agnes Wold skrev några Twitterinlägg i morse – till exempel här och här – där hon kritiserade en annonsbilaga hon fått med tidningen därför att den var fylld med annonser från kommuner och regioner. Hon ifrågasatte att offentliga institutioner lägger pengar på varumärkesbyggande reklam: ”Vem har sagt att våra folkägda företag, kommuner och regioner får slösa bort våra pengar på att annonsera för sin verksamhet?”

Även om hon inte explicit nämnde universitet och högskolor är det lätt att utvidga hennes fråga till dessa institutioner. Jag har tidigare bloggat om det varumärkesarbete som pågår i gränslanden mellan näringsliv, utbildningssektorn och forskning och den därmed sammanhängande sammanblandningen av offentligt och privat och dristade mig då till att förhålla mig något kritisk till denna användning av offentliga medel:

Som anställd vid Lunds universitet kan man ju undra över hur stor del av vår budget går till sådana här aktiviteter. Det rör sig förmodligen om inte försumbara summor, pengar som istället kunde gått till att anställa lektorer som undervisar studenter och anställa doktorander och postdocs som bedriver forskning.

Förutom mitt intresse rent politiskt för det här – jag är alltså i likhet med Wold ganska kritisk till att använda skattemedel för att i allt för hög utsträckning annonsera för offentligfinansierad verksamhet – så är jag lite allmänt nyfiken på hur dessa annonser ser ut, hur vanliga de är, vem som annonserar, vilken bild av universitet och högskolor som förmedlas genom dem och så vidare.

En första och väldigt trivial observation är att annonseringen ökat under de år jag kan överblicka. Jag började studera höstterminen 1986 och jag har inga direkta minnen av att lärosätena hade speciellt många annonser på den tiden. (Däremot sysslade man förstås med varumärkesbygge även förr, självklart. Vad var ”Fråga Lund” om inte en jätteframgång i byggandet av varumärket Lunds universitet?) Det hela är kanske ett ämne för en studie som kombinerar idé- och universitetshistoria med mediehistoria för att analysera mekanismerna bakom denna marknadsföring av universitet, att teckna de forsknings- och universitetspolitiska konjunkturernas samvariation med högskolereklam och så vidare.

En annan väldigt trivial observation är att många av dagens universitet och högskolor verkligen behöver dessa annonser. Få studenter som söker till utbildningar leder till nedlagda kurser och avskedade lärare, varför det kan vara frestande att annonsera. En annan tids resursfördelningssystem kanske inte gav samma incitament till att annonsera.

Men förutom debatt om huruvida universitet och högskolor bör lägga skattemedel på att annonsera finns det en betydligt mer empirisk sida av det här.

Till att börja med: vad kostar det, aggregerat över hela högskolesektorn? Hur har dessa kostnader förändrats över tid? (Förutom den kortsiktiga konjunkturella variationen i samband med ansökningsomgångarna för kommande läsår.) Går det ens att få fram siffror på det här?

Och hur har annonseringen sett ut? Vilken bild av lärosätena är det man vill förmedla?

För att hålla igång mitt intresse för frågan tänkte jag starta en oregelbundet återkommande serie med bloggposter som har till enda syfte att ge exempel på universitets- och högskolereklam. Om jag lyckas hålla ångan uppe en tid borde det sammantaget bli till ett slags arkiv för vår tids högskolereklam. Följ arkiveringen här på bloggen under etiketten universitetsreklam. Självklart kan ett sådant lågintensivt arkiveringsarbete inte ersätta riktig forskning bedriven på UB:s vardagstrycksavdelning, tidningsmagasin eller bland mikrofilmad dagspress, utan det här blir nog ett mer anekdotiskt dokumenterande av en materialtyp som ibland är ganska efemär; sladdrigt reklamtryck, tillfällig reklam i det offentliga rummet.

Jag har redan varit inne på det vid åtminstone tre tillfällen tidigare: Karlstads universitet som annonserade i Lunds gatubild våren 2009 (då jag funderade över hur pass effektiv den här reklamen är. Den intervjubaserade studien, ett pilotprojekt med väldigt preliminära resultat, visade att Karlstads universitets annonsering i Lunds gatumiljö inte vägde speciellt tungt när det gällde formandet av informantens syn på vetenskap och teknik); Luleå tekniska universitet med sin berömda devis om att goda idéer växer i miljöer under noll grader; samt en observation från 2003 av studenter utklädda till gigantiska maskotar som gjorde reklam för Högskolan i Gävle (?) i Stockholms tunnelbana.

Dagens bidrag till arkivet kommer från ”Välkommen till Falkenberg”, en åttasidig bilaga till Svenska Dagbladet (mitten av juni 2015). Bilagan, som är i tabloidformat, är producerad av Crossmedia Communication i Uppsala (som nyligen publicerade ”Kronoberg mot nya höjder”, ”en tidning om projektet Mot nya höjder, initierat av Länsstyrelsen i Kronoberg, Linnéuniversitetet och Region Kronoberg”) och innehåller den blandning av redaktionellt material och rena annonser som är så vanlig i den här materialtypen. Hela baksidan upptas av en annons från Högskolan i Halmstad, ”Det innovationsdrivande lärosätet”:
hih

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Paketeringsledan fortsätter

Ibland tröttnar jag på hur mycket av vår tid som handlar om paketering. Till den paketeringsleda som finns lokalt här i Lund kan nu läggas en den öresundsregionspaketeringsleda som infinner sig när man läser Thomas Frostbergs krönika om begreppet ”Greater Copenhagen”. Kredd skall han ha, Frostberg, för att han åtminstone injicerar lite realitet i diskussionen, ställer frågor till höga vederbörande om saker i den verkliga världen som påverkar samarbetet över Sundet:

När jag frågar en av de drivande krafterna på den danska sidan om hur värdegrunden ser ut blir han överrumplad och svarar sedan, i lätt förvånad ton: ”Greater Copenhagen är business, inte sociala spörsmål eller politik. Det handlar om att få fler stora företag att etablera sig.”

En region som vill locka till sig internationella talanger och företag kan år 2015 inte bortse från sådana saker som att gränsöverskridande kärlekspar tvingas söka sig till Skåne, eftersom de inte tillåts bosätta sig i Köpenhamn med nuvarande regler.

Sammanfattningsvis finns en intressant potential i Greater Copenhagen som marknadsföringsredskap, men för att det ska ge några resultat i praktiken behöver samarbetsformerna konkretiseras.

Framför allt skulle alla vinna på om lika mycket tid och kraft lades på hur samarbetet ska se ut som på frågan vad regionen ska kallas.

Publicerat i Köpenhamn | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Abbas bästa

Det är kanske Abbas bästa låt, deras sista.

Publicerat i Musik | Etiketter | Lämna en kommentar

JG Ballard

En streckare om Ballard i dagens Svenskan.

Publicerat i SF | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Rekontextualisering

Alexander mfl eller Ralf mfl?

Publicerat i Musik | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Om forskningsmedel

Thomas skriver om forskningsmedel och prioriteringar i forskningspolitiken.

Publicerat i universitets- och forskningspolitik | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Rekontextualisering

Spillufe eller Lemmy et al?
”>

Publicerat i Musik | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Oceanografins vetenskapshistoria

Bra avsnitt av In our time om oceanografi.

Publicerat i vetenskapshistoria | Etiketter , , , | Lämna en kommentar

Universitetshistoria


Bra seminarium med universitetshistoriska gruppen idag. Vi ventilerade statusrapporter för några av delstudierna: Johan Östling om Fråga Lund, Jan Eric Olsén om anatomi och donation av kroppar, Katarina Bernhardsson om tidskriften Lundagård, Svante Nordin om studentpolitik och undertecknad om lundensisk framtidsforskning, speciellt Birgitta Odén och Sven Tägil.

Publicerat i Historia | Etiketter , | 2 kommentarer

Synth

Bra tumblrflöde!.

Publicerat i Musik | Etiketter , | Lämna en kommentar

Att skicka en text

Skickade en text. Det kändes skönt.

Publicerat i Framtid | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Rymdpromenader

I år är det femtio år sedan de första rymdpromenaderna. Roger Launius skriver om en tid som känns väldigt avlägsen.

Publicerat i Rymdteknologi | Etiketter , , , , | Lämna en kommentar

Konferens om vetenskap i populärkultur

Via Mersenne-listan:

Dear colleagues,

please note that the deadline (June 15) for our conference call is approaching soon.

Here is the invitation to submit a proposal:

International Conference on Science, Research and Popular Culture, Klagenfurt, Austria, September 17-18, 2015

Research on public engagement with science has strongly focused on science content in journalistic news media and so far only a few studies seriously examined other products of media and popular culture. Science is also often part of wider popular and entertainment culture and these other popular images of science and research are also likely to have an influence on public imaginations of science, research and scientific work. However, some scholars have stressed that entertainment media also influence public perceptions of science, research and technology, such as genetic risks and beliefs and prejudices about biotechnology, and should therefore be studied accordingly.

What members of the public know about science and research is the outcome of formal science learning, as in schools, and informal learning of science, such as the encounters with scientific contents and issues in the media and in popular culture. Alongside science education and once formal science education is completed, informal accounts of developments in science and technology, such as through the media and popular culture, are very important sources of knowledge for most people. Science education and science journalism will still be important sources of information for many people. However, the historian A. Bowdoin Van Riper addresses a central problem: “Popular culture probably does more than formal science education to shape most people’s understanding of science and scientists. It is more pervasive, more eye-catching, and (with rare exceptions) more memorable” (EMBO Reports 4(12): 1104-1107).

We are interested in bringing together various perspectives on science, research and popular culture (e.g. scientists and researchers, artists, media professionals). For instance, we’d like to learn more about how science and research are presented in different formats, for example fictional movies and TV series, in digital games, comic books and cartoons, in music and music videos, on social media sites (such as facebook or YouTube), in artistic and theatrical performances, science slams, science parodies and satire, etc.

Other interesting questions are how various audiences perceive science and research in various popular cultural formats. Are scientists and researchers relating to issues, themes, topics and channels of popular cultural as well, and if so how? What role do humour and aesthetics play in the public representation of science and research? Can particular depictions of science and research in popular culture influence the career choices and academic subject choices of young people, and if so how? How do scientific and research institutions use popular cultural formats to make themselves heard, and how do people and organizations opposed to scientific consensus views use the same channels and formats?

What are science and technology studies perspectives on popular culture and science and research? How can perspectives from cultural and media studies and (science) communication research illuminate the interrelations between science, research and popular culture? And what is happening in the world of science and research itself? Are scientists and researchers relating to issues, themes, topics and channels of popular cultural as well, and if so how?

We are looking for empirical, conceptual, and theoretical contributions and experience reports that illuminate the manifold interactions between science, research and popular culture.
If you are interested in participating, please send an email including contact details and an abstract (up to 500 words) before June 15 to Joachim.Allgaier@aau.at.

For further information or general enquiries contact either Joachim.Allgaier@aau.at. or Hauke.Riesch@brunel.ac.uk.

It is planned to edit a special issue of a peer-reviewed journal or an edited book, based on the contributions of the conference.

The conference will take place at Alpen-Adria-Universität in Klagenfurt, Austria, September 17-18, 2015. The language of the conference is English.

Confirmed Keynote Speakers are:

Darryl Cunningham (Author of Science Tales)
David Kirby (Manchester)
Chun-Ju Huang (Taiwan)
Rainer Winter (Klagenfurt)
Bernhard Seidel (Vienna)

The conference is organised by Joachim Allgaier, Alpen-Adria-Universität Klagenfurt, and Hauke Riesch, Brunel University London, and supported by the European Association for the Study of Science and Technology (EASST): http://easst.net/

Best wishes

Joachim

Publicerat i Vetenskap och media | Etiketter , , | Lämna en kommentar

Futurologibubblan 2

Inspirerad av Johan Karlsson Schaffers användning av KB:s verktyg för sökning i inscannad dagspress gjorde jag en uppföljning av diagrammet över begreppet futurologi i Googles bokscanning som så tydligt visade på det som Johan Asplund kallade den ”futurologiska bokfloden”. Han hade talat om internationella böcker, men hur ser det ut i svensk dagspress? Jag gjorde sökningar på tre av de begrepp som kan vara relevanta på svenska.
futurologisvenskdagspress
framtidsstudiersvenskdagspress
framtidsforskningisvenskdagspress3
”Futurologi” och ”framtidsforskning” uppvisar ungefär samma mönster som i det internationella bokmaterialet: en hastig ökning och topp åren omkring 1970, därefter ett avklingande. Man ser också att ”framtidsforskning” är betydligt vanligare på svenska än ”futurologi”, men att de i övrigt är ganska lika.

Annorlunda förhåller det sig då med ”framtidsstudier”. Som synes kommer ökningen där något senare, även toppen är förskjuten framåt i tiden och antalet träffar är mer än dubbelt så många som för ”framtidsforskning”. Någonting i den svenska historien gör att begreppen används på olika sätt.

I början, alltså omkring 1970, tycks man ömsom ha pratat om framtidsstudier, ömsom om framtidsforskning (mer sällan om futurologi). Företag pratade om framtidsstudier, vänsterkritikerna om framtidsforskning, ibland var det tvärtom så att industrikretsen pratade om ”framtidsforskning”, som i inledningen till X 80.

I inledningen till Att välja framtid förs på sidan 13 ett resonemang om begrepp:1

Internationellt förekommer begreppen future research, futurology och Futurologie tämligen allmänt, utan att man i dem lägger någon särskilt specificerad innebörd. Ordet framtidsforskning har lanserats och använts i Sverige, men det har också framförts flera goda skäl varför man borde föredra en mindre pretentiös benämning, t ex framtidsstudier. Ett väsentligt skäl är att man till framtidsstudieområdet måste föra en hel mängd verksamheter som snarare är tillämpning och utveckling av kända metoder än sökande efter ny kunskap, ett annat att det är oberättigat att med starkt prestigeladdade ord som ”forskning” eller ”vetenskap” skyla över osäkerhet, metodisk oklarhet och ofrånkomlig subjektivitet i gjorda uttalanden. Man kan också urskilja en risk att språkbruket förstärker en tendens att betrakta framtidsstudier som en angelägenhet främst för specialister (forskare, planerare) och därmed urholka det demokratiska och politiska elementet. Slutligen ställer givetvis uttalanden om framtiden andra kunskapsteoretiska problem än exempelvis empiriska eller logiska utsagor.

Frågan om framtidsstudiernas vetenskaplighet och den därmed sammanhängande begreppsvalet skulle återkomma på andra håll. I Sverige i världen – tankar om framtiden, slutrapporten för ett av de projekt som finansierades av Sekretariatet för framtidsstudier under 1970-talet, reflekterar projektgruppen, under ledning av Sven Tägil, över framtidsstudiernas vetenskapliga status.2 Verifiering, falsifiering, prövbarhet är svåra att tillämpa i den futurologiska utsagans framställningsögonblick. Framtidsstudier har också möjligheter att påverka människors handlande – ”Det är f ö inte sällan deras syfte” noteras det med en blinkning åt den samhällsplanerande ådran i framtidsforskningen – och att därmed skapa en självuppfyllande profetia genom att få människor att handla i den riktning den pekar, vilket ju knappast gör utsagan till kunskap om framtiden. Och så skriver man:

Egentligen kan framtidsstudier inte sägas innebära att vi har kunskap om framtiden, bl a av de skäl som anförts. Men detta får inte skymma det faktum att vi i vissa fall faktiskt drar slutsatser om det förflutna grundade på ett källmaterial som kan vara långt magrare än det underlag på vilket vi kan basera framtidsutsagor.

Några anspråk på att företräda en sträng vetenskaplighet har inte projektgruppen. Det är heller ingen tillfällighet att termen ”framtidsstudier” föredragits framför det mer pretentiösa ”framtidsforskning”. Detta betyder dock inte att alla anspråk på vetenskaplighet lämnats åt sidan. Det är nämligen fullt möjligt att tillämpa en vetenskaplig metodik på det material som tjänar som underlag för framställningen. Det framstår t o m som ett krav att så sker eftersom dessa metoder utarbetats och framgångsrikt prövats på ett likartat material i samhällsforskningen. Underlaget för studien måste således bearbetas på ett lika stringent sätt som sker inom andra fack. De framtidsutsagor som göres kan inte prövas på ett empiriskt material, men kriterier som teoretisk konsistens, relevans för problemområdet, validitet och krav på tillräckligt underlag för hypoteser både kan och måste användas i framtidsstudier. I denna mening kan också framtidsstudier göra anspråk på vetenskaplighet.

Det är detta begreppsresonemang, detta val av begrepp som alltså såväl signalerade en mindre tvärsäker kunskapsteoretisk hållning (men ändå med vissa anspråk på vetenskaplighet) som en förment icke-demokratisk och expertisdominerad elfenbenstornsposition för framtidsstudierna, som senare kom att ge avtryck i det svenska materialet. För när väl framtidsforskningen institutionaliserats under beteckningen ”Sekretariatet för framtidsstudier” 1973 – senare ”Institutet för framtidsstudier” 1987 – cementeras förstås ordbruket; sekretariatet och institutet utför olika saker som ger avtryck i de dagspressartiklar som sökningen i KB:s dagspressdatabas utförs på.

Kanske kan man notera en viss förskjutning från 1972 till 1978, från den myrdalska utredningens betoning av ”osäkerhet, metodisk oklarhet och ofrånkomlig subjektivitet” till den lundensiska forskargruppens betoning på att ”kriterier som teoretisk konsistens, relevans för problemområdet, validitet och krav på tillräckligt underlag för hypoteser både kan och måste användas i framtidsstudier.” Därmed skulle det vara ett tecken i tiden som understryker ett resonemang hos Johan Asplund som 1979 diskuterar terminologifrågan i inledningen till sin bok om framtidsstudier.3 Efter att i blockcitatets form lyft fram den myrdalska utredningens avståndstagande från begreppet ”framtidsforskning” och anledningarna till detta, berättar Asplund att han väljer att i boken omväxlande och utan direkt åtskillnad använda begreppen futurologi, framtidsforskning och framtidsstudier. Skälen är dels praktiska – ”framtidsstudier” och olika böjningar därav kan bli otympliga noterar han – men framför allt är det en forskningspolitisk och vetenskapsteoretisk markering: ”uttrycket ‘framtidsstudier’ är på väg att få just sådana betydelsenyanser, som förslagsställarna [läs den myrdalska utredningen] ville undvika.”

Framtidsstudierna hade, menade Asplund, börjat bli såväl prestigeladdad vetenskap som en angelägenhet främst för specialister, forskare och planerare.

  1. Att välja framtid: ett underlag för diskussion och överväganden om framtidsstudier i Sverige: betänkande. Statens offentliga utredningar; 1972:59. Stockholm: Allmänna förl., 1972 []
  2. Tägil, Sven, Bo Huldt, Thomas Hörberg, Svante Iger, Rune Johansson, och Lars Niléhn. Sverige i världen – tankar om framtiden: [slutrapport från] Projektgruppen Sveriges internationella villkor, Lund. Framtidsbilder, 99-0135196-0. Stockholm: LiberFörlag :, 1978, s 25f. []
  3. Asplund, Johan. Teorier om framtiden. Stockholm: Liber förlag, 1979. []
Publicerat i Framtid | Etiketter , , , , , , , , | 2 kommentarer