Skip to content

Tag Archives: astronomi

Astronomiska strategier

Vetenskapsrådet har tagit fram ämnesöversikter över ett antal fysikområden som ett led i strategiarbetet inför kommande prioriteringar. Den här typen av ”roadmaps” är ett ofta använt instrument i modern forskningspolitik, och internationellt sett är bland annat den amerikanska tioårsrapporten ett viktigt dokument som det pratas mycket om i astronomiska fikarum och bloggar.

Det är intressant att notera att astrobiologi förekommer relativt frekvent i den översikt över astronomi och astrofysik som VR nu lagt ut i preliminär version. De anonyma experter som författat arbetsmaterialet talar om exoplanetforskningen som ett av de nya ”snabbt växande områden” som ”behöver stärkas”. Man noterar att det i ett internationellt perspektiv är ett mycket dynamiskt vetenskapligt fält, men att det enbart finns enskilda forskare – i Lund, Stockholm och Uppsala – som arbetar inom området och att det behöver få extra resurser ”för att Sverige skall kunna hävda sig inom detta högintressanta fält.”

Man noterar även en ”ökande växelverkan” mellan astronomi och biologi, och flera samarbeten mellan biologer, geologer och astronomer inom astrobiologin.

Nu är det här ett arbetsdokument som är ute på remiss så sista ordet är väl inte sagt, men det skulle inte förvåna om astrobiologi och exoplanetforskning kommer att ligga bra till när strategidokumentet väl färdigställs.

Det garanterar ju i och för sig inte mer pengar till astronomiämnet i allmänhet och astrobiologin i synnerhet; regeringen och VR kan ju välja att satsa på mer tillämpad forskning vid eventuell expansion av forskningsbudgeten. En sådan kritik riktar också rapportförfattarna mot forskningspolitiken när man under rubriken ”Hot och möjligheter” pekar på att den expansion av forskningen som skett i och med regeringens så kallade strategiska satsningar ”i stort sett helt går mot den tillämpade forskningen, och långsiktig nyfikenhetsforskning har inte prioriterats.”

[via Robert Cumming.]

(även publicerad på astrobiologibloggen.)

Världens största teleskop

- Gud, vad coolt!

Reaktionen från min tolvåriga dotter när jag berättar om E-ELT är spontan och tvärsäker: Sverige bör definitivt delta i byggandet av världens största teleskop.

Idag har det hållits ett möte i Stockholm med ledande astronomer om just Sveriges deltagande i E-ELT, teleskopprojektet som är ett av den europeiska astronomiorganisationen ESO:s profilprojekt för den näraliggande framtiden. Det finns långt framskridna planer på att konstruera ett teleskop med 42 meters primärspegel, tänkt att stå färdigt på en bergstopp i Atacamaöknen i Chile 2018 eller så. Prislappen är i dagsläget beräknad till 900 miljoner euro till vilket kommer driftskostnader. ESO har lång erfarenhet av att driva stora teleskopprojekt på chilenska bergstoppar, det går tillbaka till 1960-talet, så det här är ett riktigt trovärdigt projekt. Vad man inte har i dagsläget är pengar: inom ESO:s befintliga budget ryms E-ELT inte utan man måste ragga mer pengar, kanske via nya medlemsstater.

Och nedläggning av befintliga projekt.

Stora satsningar kan ju leda till nedläggning av annan verksamhet: den stora faciliteten är, i frånvaron av tillskjutna extraresurser, något som kan dränera resurser från annan verksamhet. Eller som Lars Börjesson på VR:s infrastrukturråd klart uttryckte det i en rak fråga till astronomerna i Stockholm idag: är det OK för er att ”nappa på E-ELT om det betyder mindre pengar för annat sen?”1

I fysik ledde en liknande situation till en konflikt på 1960-talet, vilket Sven Widmalm diskuterat i en intressant uppsats.2 Olle Edquist har påpekat något liknande kring ESS, något som även Olof Hallonsten skrivit om.

Redan har det framkastats förslag om att stänga ner NOT (Nordic Optical Telescope); redan har det protesterats mot detta förslag. En annan besparingsåtgärd kan vara att skippa Sveriges deltagande i det framtida radioastronomiska projektet Square Kilometre Array.

Vi får väl se hur man väljer att prioritera.

Kontentan av mötet i Stockholm idag tycks vara att svensk astronomi går med på satsningen att skapa världens största teleskop.3

ESO kommer säkerligen kunna bygga ett riktigt fint teleskop, men de måste ju för tusan få till det här med namngivning lite bättre. E-ELT (European Extremely Large Telescope), vad är det för ett namn? Det är som det brukar vara med ESO:s teleskop, trista ingenjörsmässiga akronymer och/eller indikationer på storleken: CAT (Coude auxiliary telescope), VLT (Very large telescope), NTT (New Technology Telescope), 3.6-m telescope och 1.52 m telescope är några av de teleskop som varit Europas ögon mot rymden.

Annat är det i USA, där teleskop och observatorier namngivits efter ledande astronomer (Hubble, Mayall, Baade), astronomiska superentreprenörer (Hale), stora upptäckare (E-ELT:s amerikanska konkurrent, också planerad för start 2018, heter Giant Magellan Telescope (parentetiskt sagt blir det mindre än E-ELT)) eller de finansiärer som gjort anläggningarna möjliga (Hooker, Keck, Carnegie).

Vilket osökt får mig in på en lösning på såväl namnfrågan som ekonomifrågan.

The Persson Observatory …

The Kamprad Telescope …

Vad är väl 900 miljoner euro för Stefan Persson eller Ingvar Kamprad om det innebär att man kan bygga världens största teleskop? Min dotter fann helt rätt ord:

- Gud, vad coolt!

  1. Flera källor till den här bloggposten kommer från Robert Cumming, som under dagen lagt ut inlägg både på Twitter och Facebook från mötet i Stockholm. Det har varit intressant läsning att följa hans flöde. []
  2. Sven Widmalm, ”Big Science in a Small Country: Sweden and CERN II”, i Svante Lindqvist ed., Center on the Periphery: Historical Aspects of 20th-Century Swedish Physics (Canton, MA: Science History Publications, 1993) []
  3. Update: här finns viss dokumentation från hearingen i Stockholm. []

Komet Holmes

I går kväll, vid åttatiden, gjorde jag en astronomisk upptäckt.

När jag parkerat cykeln efter en sen tur till ICA Malmborgs kastade jag av gammal vana en blick upp mot himlen. Det var inte jätteklart, men man kunde se åtminstone en del stjärnor; där var Pegasus, Capella i Kusken, Perseus, Cassiopeia, Andromeda — vänta, det är något skumt med Perseus. Stjärnbilden tycktes innehålla en ny stjärna. Den där stjärnan brukar definitivt inte vara där, det var jag säker på. (Eftersom jag ägnade en mycket stor del av mitt liv före tjugoårsåldern med näsan i någon astronomibok eller med blicken riktad upp mot stjärnhimlen har jag järnkoll på himlavalvet. Sedan jag fick andra och mer humanistiska intressen under studenttiden har uppmärksamheten på astronomiska nymodigheter mattats; men kunskap om stjärnhimlen är en sådan där kunskap som, när den väl införskaffats, sitter där.)

Satellit? Nej, den rör inte på sig. Ungefär jämnstark med en stjärna som ligger strax under alfa Persei.

Kommen in i stugvärmen visade stjärnkartor att det minsann inte brukade finnas en stjärna där.

En nova? Inte helt osannolikt, novor av den här ljusstyrkan uppträder inte alltför sällan, och Perseus ligger i vintergatsbandet, där det rent statistiskt syns flest novor. (Perseus är bland annat bemärkt för att ha härbärgerat den ljusstarka Nova Persei 1901.) Men nej, det verkade inte finnas något på nätet om någon nova i Perseus.

Så hittade jag, via Sky and Telescope – ack, min tonårstids kanske viktigaste publikation – förklaringen: objektet var en komet, nämligen komet Holmes som fått ett kraftigt utbrott, på kort tid har den ökat i ljusstyrka en miljon gånger. Vissa kometer uppträder så, mest känd för beteendet är kanske Schwassman-Wachmann 1. Till den typen av objekt hör alltså även Holmes, upptäckt 1892.

Kollade sen i kikare och då syntes kometen som ett ganska starkt, runt nebulöst objekt utan antydan till svans. Hämtade ut några av barnen, som från balkongen kunde se komet Holmes såväl med blotta ögat som i kikare.

Kometen är än så länge klart synlig för blotta ögat, bland annat via den här och den här sidan kan man få fram kartor för att hjälpa till med identifikationen.

Det visade sig alltså inte vara någon riktigt upptäckt, komet Holmberg visade sig vara komet Holmes och dess utbrott var sedan fem dar känt bland tusentals astronomiska observatörer, men för mig var det en upptäckt av något nytt i ungefär fem minuter. Och barnen på balkongen kunde notera sin första komet.

Jag minns min första komet. Det var komet Austin, året var 1982 tror jag och den var synlig i kikare strax nedanför Karlavagnens handtag. Minns fortfarande den observationen, dess magi.