Sitter på UB och skriver idag, men det finns tid att fyra av några länkar:
Den italienska forskningssatelliten AGILE - den mäter gammastrålning från rymden - skickades nyligen upp med en indisk bärraket i vad som var Indiens första kommersiella uppskjutning av en utländsk last. Rymdkapplöpningen2.0 går vidare.
Apropå teknik, snubblade jag över David Edgertons nya bok, The Shock of the Old: Technology in Global History Since 1900 vilken verkar läsvärd, inte minst för den som tycker att det fokus på innovationer och okritisk framtidshalleluja som finns i svensk teknikpolitik missar något. En pratstund med författaren finns här och här, Natures recension här. Låter lite som Svante Lindqvist, “Changes in the Technological Landscape: The Temporal Dimension in the Growth and Decline of Large Technological Systems” i Granstrand ed., Economics of Technology (Amsterdam, 1994))
Det råder lite nationell yra kring den hjältemodiga upptäcktsresanden Christer Fuglesang (och nästa år firas Linnéjubileum - vad har egentligen förändrats sen tidigt 1900-tal?). Det utan tvekan klokaste och mest perspektivgivande inslaget i media de här rymdyra dagarna (konkurrensen är i och för sig inte speciellt hård) står Sten Widmalm, statsvetare vid Uppsala universitet, för i dagens SvD.
Mer om rymdteknik, politik kring rymdkapplöpningen - både den första och den som pågår nu, med länder som Kina och Indien som nya aktörer -, kommersiella och militära intressen i rymdtekniska satsningar, problemen att bedriva forskning vid den internationella rymdstationen ISS, prioriteringsfrågor kring bemannade rymdfärder med mera finns här och här.
Veckans elakhet står Nature, av alla tidskrifter, för. De har mage att antyda att en anledning till Marylandsenatorn Barbara Mikulskis starka stöd till den livsuppehållande 7-miljarderkronorsoperationen av det tjugo år gamla Hubbleteleskopet har något att göra med att institutet som driver Hubbleteleskopet är beläget i … Maryland.
Vad som är intressant med Natures nyhetsartikel är, förutom det lilla regionalstöd-maskerat-som-forsknings-och-teknikpolitik-nålsticket, egentligen att Nature diskuterar det här med prioriteringar i forskningspolitiken. Man bygger mer och mer vetenskapliga faciliteter, och då måste man ibland lägga ner några för att få ihop resurser till nya och ännu mer kostsamma. (Se även här.)
En helt annan sak: de som vill kan ju kontrastera några av bloggosfärens skriverier i frågan, där de självklara massorna av Hubbleoptimism även bryts mot andra åsikter, till exempel astrofysikern Andrew Jaffes kritik x 2 av att lägga resurser på Hubbleteleskopests life support eller den ganska öppna diskussionen bland kommentarerna på Jeff Fousts Space politics blog, med berättelserna att beslutet var “nervöst emotsett av astronomer jorden runt” (SvDs vetenskapssida 5 november) och att det ledde till att “[a]stronomer världen över jublar” (DN 2 november).
NASA har bestämt sig för att göra ännu en serviceomgång på Hubbleteleskopet; för 900 miljoner dollars köper man - förutsatt att det hela går vägen - ytterligare några års användning av det numera ganska gamla rymdteleskopet (det skickades upp 1990 och var redan då gammalt, efter att ha stått på marken i flera år i väntan på att rymdskyttlarna skulle komma igång efter Challengerkraschen 1986 - sen har det i och för sig moderniserats med nya detektorer i flera omgångar).
Enligt Nature applåderar astronomer beslutet men det är en sanning med modifikation; det finns astrofysiker, som till exempel Andrew Jaffe, som tycker det vore värt att satsa på nya rymdbaserade observatorier istället för att klämma ytterligare några år ur Hubbleteleskopet. För att inte tala om de olika prioritetsstrider som finns kring hur länge man ska fortsätta med rymdskytteln och ISS.
Hur går det till när man bestämmer sig för att stänga ner kostsamma vetenskapliga faciliteter? Vilka överväganden vinner bärkraft? Momentum/tröghet ställs här mot något slags offensiva nerläggningar. I Sverige har vi ju haft nerläggningar av några nationella faciliteter för att gynna andra, en prioritering som Vetenskapsrådet genomförde häromåret.
De här frågeställningarna vore intressanta att se belysta med mer empiri, gärna med lite historisk tillbakablick och internationella komparationer (mycken vetenskapshistoria handlar, för att generalisera vilt, mer om vetenskapliga faciliteters uppkomst och tidiga historia än om slutfaserna - ungefär på samma sätt som Svante Lindqvist argumenterade för i en av sina tankedigra artiklar, “Changes in the Technological Landscape: The Temporal Dimension in the Growth and Decline of Large Technological Systems” i Granstrand ed., Economics of Technology (Amsterdam, 1994)).
Jag tror jag har en projektidé på gång. “Shutting down science: the politics and practice of cutting funding for large-scale research infrastructure”.
Just nu kretsar Genesis-1 runt jorden.
Rymdmodulen drivs av de amerikanska företaget Bigelow Aerospace och skickades upp häromdan med en SS-18, en konverterad kalla-krigs-ICBM, av ett ryskt företag. Intressant, inte minst i ljuset av kritik som riktats mot statligt finansierade bemannade rymdfärder. Bland andra Martin Rees och James Van Allen har menat att den primära drivkraften för sådan rymdverksamhet inte är vetenskapliga argument utan nationell prestige och annat. Rees har istället velat se staten satsa på renodlad vetenskaplig verksamhet, för att låta den privata sektorn ta hand om mer spektakulär rymdturism. Kanske får han rätt?
När den första satelliten,Sputnik-1, skickades upp gick folk ut på kvällarna för att försöka se den lilla ljuspricken röra sig över kvällshimlen. Det var framtiden man såg. Då var rymdfärder stabilt förankrade i en kalla krigs-kontext. Kanske är det en annan framtid vi ser på sommarhimlen 2006 när vi ser Genesis-1 röra sig bland stjärnorna.
Kartan visar hur Genesis-1 rör sig över den skånska himlen i natt, den passerar nära zenit kl 00:57 den 18 juli och lyser då av magnitud 2.8, dvs som en medelklar stjärna. Här finns data med länkade kartor för de tio närmaste dygnens passager över Malmö. (Bor du inte i Skåne kan du göra egna prediktioner för andra ställen via Heavens Above.)
Skicka upp en pryl i rymden för $99! Nu är rymdtekniken på väg att bli en vara för oss alla, inte något som bara stater och militären håller på med.
[via Vetenskapsnytt]
Som jag skrivit om tidigare, blir forskningsprojekt inom NASA lidande när omprioriteringar görs. Nu ser det ut som om dessa problem fortsätter; pengar som varit tänkta för forskningsprojekt styrs om till rymdkalkonenskytteln, internationella rymdstationen ISS - som inte funkar så bra för forskning - samt framtida bemannade rymdfärder till ställen som ger snygga photo opportunities (månen, Mars) för poserande astronauter, men kanske inte så mycket forskning per skattedollar. Nu senast uppmärksammar Nature vilka effekter satsningarna på bemannade rymdfärder får för rymdbaserad astronomi. Bland annat leder det till att astronomerna tvingas välja mellan olika saker, vilket kan leda till intressanta konflikter. Vilka projekt ska man lägga ner för att få råd med det allt dyrare Webb-teleskopet, Hubbleteleskopets efterföljare? En annan sak som är intressant är den (medvetna?) lowballingstrategin som enligt Nature användes när man skulle sälja in Webb och som säkerligen förekommer ofta i Big science-sammanhang: uppge en första och alldeles för låg prislapp för att få igång projektet och hantera sedan de reella kostnaderna när de dyker upp; det redan igångsatta projektets tröghet gör sedan att det finansieras ändå.
Vad som är intressant är också att fundera över vilka fora de här forskningspolitiska prioriteringsfrågorna förs i och hur öppna sådana fora är. Och då pratar jag inte bara om rymdbaserad astronomi. Inte heller bara om USA, utan om Sverige.
ESA får sina vetenskapsprojekt ökade med 2.5 %; ökar gör även ESA:s åtagande när det gäller utforskning av Mars yta och jordövervakning, det sista inte minst viktigt ur miljösynvinkel. Dessutom tackar man nej till samarbete kring det ryska bemannade rymdskyttelprogrammet Clipper. En klok prioritering.
USA gör tvärtom: skär ner på forskningsprojekten och satsar på bemannade rymdfärder till månen och Mars.
Ännu en gång har stabil rysk rymdteknologi fått rycka in när 80-talsdinosaurien rymdskytteln har flygförbud. ESA väljer Soyuz i oktober för ett flertal experiment som annars skulle åkt rymdskytteln upp till ISS (Nature).
Nina Wormbs, Vem älskade Tele-X? Konflikter om satelliter i Norden 1974-1989 (Hedemora: Gidlunds, 2003): här är min recension.
Den internationella rymdstationen, ISS, är en blandning av reagansk teknonationalism, internationellt samarbete USA-Europa-Japan-Ryssland, ryska ekonomiska problem.
Så värst mycket forskning har man inte fått för de 800 miljarder kronorna projektet kostar. Det är inte så konstigt. Projektet har inte speciellt mycket med forskning att göra.
Och nu finns risken att den går sönder helt.
Här är en förteckning över tillfällen då ISS är synlig från södra Sverige de närmaste tio dagarna. ISS är synlig som en ljusstark “stjärna” som rör sig och går lätt att identifiera med uppgifterna i länken, där man även kan få fram stjärnkartor. Kanske bäst att passa på, man vet inte hur länge rymdstationen finns …
Det var projektorganisatoriska orsaker som låg bakom förlusten av Beagle 2 i julas, skriver Nature och refererar till en rapport från ESA:s undersökningskommission. Beagle 2, landaren, utvecklades relativt självständigt från den övriga Mars Express-sonden. Gruppen som utvecklade Beagle 2 hade stor autonomi. ESA rekommenderar att framtida projekt blir mer integrerade.
Rymdforum.nu: webben som kommunikationsmedel för forskning (vilket har forskningspolitisk potential).
NASA förhandlar med DoE om att låta Naval Reactors utveckla kraftkällan till den planerade kärndrivna Jupiter Icy Moons Orbiter rapporterar Nature som citerar Alan Newhouse, chefen för NASA:s kärnteknologiska program: “Naval Reactors has a reputation for quality and safety”.
Det ska bli intressant att se om den här historien tas upp av teknologikritiker som, på relativt goda grunder, skulle kunna peka på NASA:s säkerhetsproblem. Hur hanterar NASA en sådan publik opinion?
senaste kommentarer