Som jag skrivit om tidigare, blir forskningsprojekt inom NASA lidande när omprioriteringar görs. Nu ser det ut som om dessa problem fortsätter; pengar som varit tänkta för forskningsprojekt styrs om till rymdkalkonenskytteln, internationella rymdstationen ISS – som inte funkar sÃ¥ bra för forskning – samt framtida bemannade rymdfärder till ställen som ger snygga photo opportunities (mÃ¥nen, Mars) för poserande astronauter, men kanske inte sÃ¥ mycket forskning per skattedollar. Nu senast uppmärksammar Nature vilka effekter satsningarna pÃ¥ bemannade rymdfärder fÃ¥r för rymdbaserad astronomi. Bland annat leder det till att astronomerna tvingas välja mellan olika saker, vilket kan leda till intressanta konflikter. Vilka projekt ska man lägga ner för att fÃ¥ rÃ¥d med det allt dyrare Webb-teleskopet, Hubbleteleskopets efterföljare? En annan sak som är intressant är den (medvetna?) lowballingstrategin som enligt Nature användes när man skulle sälja in Webb och som säkerligen förekommer ofta i Big science-sammanhang: uppge en första och alldeles för lÃ¥g prislapp för att fÃ¥ igÃ¥ng projektet och hantera sedan de reella kostnaderna när de dyker upp; det redan igÃ¥ngsatta projektets tröghet gör sedan att det finansieras ändÃ¥.
Vad som är intressant är också att fundera över vilka fora de här forskningspolitiska prioriteringsfrågorna förs i och hur öppna sådana fora är. Och då pratar jag inte bara om rymdbaserad astronomi. Inte heller bara om USA, utan om Sverige.