Skip to content

Category Archives: att skriva

Zotero

Referenshantering bland humanister och samhällsvetare (och kanske en del naturvetare, vad vet jag?) är lite som mailande var 1994: några använder det hela tiden, några är lite osäkra efter att ha prövat på, några använder det inte alls. Det är också ett område som präglades av viss stasis fram tills för ett par år sedan: Endnote var väl den gällande standardmjukvaran.

Utmanaren, Zotero, har väl varit sisådär stabil det senaste året (det är inte alltid sådana här grejer håller jämna steg med nya versioner av Word och operativsystem, till exempel). På min engelskspråkiga blogg har jag skrivit några inlägg om hur det funkar rent praktiskt, och jag måste konstatera att med 2.0, fortfarande en betaversion, och Wordinsticksmodulen 3.0 (en alfaversion!) funkar det hela ganska bra tillsammans med Firefox 3.5.3, Mac OS 10.5.6 och Word 2008.

Det är alltmer sällan som jag numera använder Endnote när jag skriver, Zotero har blivit mitt förstaval.

Zotero, utvecklat vid Center for History and New Media vid George Mason University, är ännu ett exempel på framgångsrik utveckling av högkvalitativ open source-mjukvara i akademiska sammanhang (ni vet, det där som innovationsforskare inte ser om de bara räknar licenspengar och patent i sitt sökande efter universitetens samhällsnytta).

Det akademiska hantverket

Jag gillar böcker om det akademiska hantverket och brukar bläddra igenom eller läsa ett kapitel då och då i Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book, or article (som jag skrivit om flera gånger genom åren här på DPT) av Howard S. Becker, densammes Tricks of the trade: How to think about your research while you’re doing it eller History in practice av Ludmilla Jordanova. Forskning är ett hantverk och vi måste understundom (vilket ord!) reflektera över vad det är vi gör.

En ny bekantskap i genren är Alf Rehns The scholar’s progress: Essays on academic life and survival. Boken publicerades 2006, men för en tid sedan blev den fritt tillgänglig för nerladdning här (pdf). Intressant läsning!

Filformat och stämningar

Jag gick över till Zotero för en tid sedan och är varit väldigt nöjd med mjukvaran. Tidigare använde jag Endnote för att hantera mina bibliografiska referenser. Endnote är också ett bra program men Zotero är snäppet vassare. Dessutom är den open source vilket förstås är bra, men den huvudsakliga anledningen till att jag bytte är hur Zotero fungerar.

Det är rätt många fler än jag som gjort den här mjukvarumigrationen och företaget bakom Endnote tar nu till den juridiska vägen: de stämmer det universitet som ligger bakom Zotero för att det går att använda Endnotes stilmallar i Zotero. Många tidskrifter har ju sina egna varianter på hur en referens skall se ut och Endnote innehåller därför tusentals stilmallar som gör att författaren kan formatera sitt manuskript efter just den tidskrift han eller hon vill skicka till.

Bakgrundsinformation och kommentarer: Academic productivity, Dan Cohen, Thomson Reuters, The Quantum Pontiff, Ars technica.

Update: Mothugg, Nature och Crooked timber.

Det kanske är en storm i ett vattenglas. Zotero bör kunna gå runt det här genom att börja distribuera en version av Zotero som inte kan använda .ens-filer och parallellt se till att skapa en egen motsvarighet till Endnotes stilmallar (några tusen). En sådan pragmatisk lösning bör inte vara någon omöjlighet att skapa relativt snabbt om man ber webben om hjälp; stilmallar är inte helt omöjliga att skriva, inte minst med stöd i sådana här verktyg, och sen använder man ett slags mini-Sourceforge där man lägger upp betaversioner av stilmallar skrivna i CSL, det filformat Zotero använder, och filar på dem tills de ger output som stämmer överens med vad tidskrifterna vill ha.

Musik och akademiskt skrivande

Sitter i en skrivbubbla – skriver mot en deadline som infaller sig riktigt snart – och har musik i hörlurarna. Ibland funkar det för mig att skriva på det viset.

En vag sorts synestesi kanske det är fråga om; jag förknippar i varje fall fortfarande de sista intensiva veckorna av färdigställandet av mitt avhandlingsmanus i 1990-talets allra sista skälvande hösttermin med Bowies Berlintrilogi, speciellt Low och ”Heroes”.

Mycket Abba är det för närvarande. Kommer jag förknippa den här texten, när den väl blir färdig, med ”The winner takes it all” och ”Super trouper”?

Referenshantering: Zotero

Jag gör ett försök att leva med Zotero istället för Endnote 9. Här finns första rapporten.

Referenshantering

Zotero Sync Preview v. 1.5 har släppts. Man kan nu synka mellan datorer och det tycks som om man kan använda Endnotes formatmallar. Är det dags att seriöst försöka leva med detta alternativ till Endnote en eller annan vecka bara för att testa? [via Dan Cohen.]

Oblique strategies

Akademisk produktivitet är ett jätteområde. Alla akademiker har sina knep för att ta sig ur skrivtorkans ofruktsamma områden; har sina uppsättningar favoritverktyg (WriteRoom, Endnote, JSTOR) på datorn; har sina oaser av inspiration på bokhyllorna som man ständigt återvänder till.

Det skrivs böcker i ämnet – bland mina favoriter finns Howard S. Becker, Writing for Social Scientists: How to Start and Finish Your Thesis, Book, or Article – och det finns förstås minst en blogg i ämnet, fylld med tips om hur man blir mer effektiv.

Men ibland behövs det mer zen än common sense, mer essens än effektivitet, mer mystik än mekanik.

Alltså: Oblique Strategies.

Själv kör jag en dashboard widget som Guy Drieghe programmerat.

Relaterat: jag funderar på att läsa om A Year With Swollen Appendices. Det är en mycket bra bok.

Skrivknep

Academic productivity recenserar How to write a lot av Paul Silvia. Verkar vara en bra bok: att skriva är svårt, så det finns inga smidiga genvägar; skaffa dig skrivvanor; håll koll på din produktivitet; grupptryck är bra och så vidare. Kanske något att skaffa, att ha bredvid Howard S. Beckers bägge hantverksböcker.

Alf Rehn om Research Assessment Exercise

Alf Rehn skriver om utvärderingar inom den akademiska världen, om monografins fördelar jämfört med papers (trots att han är ekonom) och om bristen på respekt för de som publicerar på något annat än engelska. Tänkvärt.

Deadline

Jag har en deadline. (Fel: jag har flera, men det är en som bränner just nu.) Därför sitter jag på kontoret en lördagförmiddag istället för att stoja runt med ungarna hemma; FPI är helt tomt och jag har ett manus jag måste få iväg. Snart. Riktigt jävla snart.

Sträcker mig efter Becker, Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book, or article. Den står inom armlängds avstånd från tangentbordet, tillsammans med The Chicago manual of style, Roget’s thesaurus och en del annat.

Equating time spent and quality may in fact be empirically false [...] Writers can worry a piece to death, fussing over adjectives and word order until readers respond to the effort that went into the polishing more than the thought the prose was supposed to convey [...] So the solution for writing something that will not fully, logically, and completely master the chaos is to write it anyway and discovers that the world will not end when you do.

Så, det kändes bättre.

Citaten kommer från kapitel 7, ”Getting it out the door”.

Utrotningshotade ord

Stötte på ”enkannerligen” i en doktorands manus. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka.

Träning

gympa.jpg

Tillbaka efter ett par veckors resande. Börjar med ett pass på Gerdahallen. Har en massa skrivande framför mig; träning och arbete hänger samman.

(Bilden: DDR-museet i Berlin.)

Akademikerbloggar

Apropå det här med att vara en digital historiker, som jag skrev om nyligen: vetenskapshistorikern Dan Cohen skriver intressant om vad akademiker kan få ut av blogging. Håller med om det mesta, samtidigt som jag tycker han missar en del av poängerna som istället Alex Soojung-Kim Pang tog upp i en liknande text i april förra året. (Jämför även mina kommentarer.)

I historikerns verktygslåda: Zotero

Av någon anledning – slöhet, förmodligen – kör jag fortfarande Safari. Är Zotero det som kommer få mig att gå över till Firefox?

Vad sysslar doktoranderna med, egentligen?

Andreas Bergh tycker att svenska doktorander i nationalekonomi är dåliga på att använda nätet för att kommunicera om sina forskningsintressen. Han menar också att bristen inverkar menligt på doktorandernas allmänna anställbarhet.

Gäller förmodligen i andra ämnen också. Samt för andra personalkategorier än doktorander …

För jämförelse: förra våren skrev Alex Soojung-Kim Pang om vad forskare kan få ut av nätbaserad kommunikation och bloggmediet.