Stötte på ”enkannerligen” i en doktorands manus. Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag ska tycka.
-
Jag är idé- och vetenskapshistoriker, verksam vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.
bloggar
- Alex Wellerstein
- Amatörastronomins historia
- Anna Blennow
- Anna Davour
- Annika Windahl Pontén
- Björn Billing
- Björn Hammarfelt
- Björn Lundberg
- Bruno Hamnell
- Charlotte Wiberg
- Christopher Kullenberg
- David Edgerton
- David Larsson Heidenblad
- David Nessle
- Den arga historikern
- Erik Stattin
- Fredrik Edin
- Gender and work
- Gunnar Pettersson
- Håkan Lindgren
- Ida Östenberg
- Johan Karlsson Schaffer
- Jonas Söderström
- JSTOR Daily
- Kenneth Nyberg
- Kontakt
- Lars Westerberg
- Malin Sandström
- Marginalia
- Mariah Larsson
- Marie Demker
- My Hellsing
- Nina Wormbs
- Per Högselius
- Skandinavisk Förening för Science Fiction
- Svenska Historiska Föreningen
- Thomas Kaiserfeld
- Thomas Lennartsson
- Tomas Cronholm
Prenumerera
Arkiv
Kategorier
Senaste kommentarer
- Johan Karlsson Schaffer om Terminstidsfrågan
- Paul Schlyter om En infrastruktur för att migrera föråldrad forskningsdata till läsbara format
- Pieter Kuiper om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
- Gustav om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
- Pieter Kuiper om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
En del utrotningshotade ord fyller ju en oersättlig nisch i den språkliga mångfalden, men enkannerligen ”enkannerligen” har väl gott om mindre arkaiska synonymer.
Kan inte låta bli att tycka det har sin charm när folk försöker bevara ålderdomliga ord. Blev själv skitsur när en korkad redigerare bytt ut ordet ”ohemul” i en av mina texter.
Det beror väl lite på… Jag är rent allmänt för språklig ekvilibrisktik och användande och bevarande av kanske inte fullt så vanliga ord (sedan råkar jag dessutom vara skadad av att jag snöade in på Bellman-tolkning någon gång i tonåren). Dock förutsätter allt sådant dels att man verkligen behärskar ordens användning, dels att den text man arbetar med är skriven i en sådan stil att ordvalet fungerar i den språkliga helheten. När jag i våras författade min egen doktorsavhandling slet jag med precis sådana frågor (om än på engelska och inte svenska), vilket resulterade i en text där stilen tillät mig en del språklig snickarglädje, men där också en hel del fick sorteras bort till förmån för enklare konstruktioner. ”Kill your darlings” är och förblir en bra princip.
Du ska glädjas över att hitta en sällsynt och stilig växt i språkfloran, tycker jag. Det finns ingen anledning att byta ut ett ”omodernt” ord mot ett ”modernt” bara för att det finns ett ”modernt” att byta till. Sånt leder till total språklig likriktning & tristess.