Alex Soojung-Kim Pang diskuterade tidigt den här typen av projekt i termer av erfarenheter av vad vi vet om amatörernas roll i vetenskapshistorien och peer production à la Benkler. Jag tror att det kommer skrivas en del intressant om den här typen av samarbetsprojekt inom STS och vetenskapshistoria de kommande åren. Inom deliberativ demokrati-ansatsen inom forskningspolitik har man ju länge studerat medborgarpaneler och annat, men ofta handlar det bara om att hålla medborgarna informerade om vetenskap; här handlar det om att få medborgarna att aktivt delta i kunskapsproduktionen.

Galaxy zoo, som med en räcka papers visat att det går att göra riktig vetenskap med amatörastronomer som bidrar med galaxklassifikationer, går nu vidare med ett nytt projekt: i Solar Stormwatch bearbetar amatörforskare flödet av data från de rymdbaserade solobservatorierna Stereo på jakt efter solstormar och andra rymdväderfenomen.

Rymdväder är ett intressant område i sig, med bland annat en historia som går tillbaka till femtiotalet och det internationella geofysiska året, och samtida akademi-industrirelationer där forskare försöker utveckla metoder för att utveckla och sprida rymdväderprognoser. Solstormar kan störa vitala infrastrukturella system inom kommunikations- och kraftdistributionssektorerna, vilket ger solforskningen och rymdväderverksamheten spännande tillämpningar. Nu har forskningsfältet alltså även fått en citizen science-aspekt. (Det finns även en iPhone-app för de som vill följa solen och rymdvädret med hjälp av data från Stereo.)

Och visst håller man med henne, man kan inte annat än intressera sig för den där typen av forskare som förmår vara både naturvetare och intellektuella, som förmår kombinera forskningsexcellens med formuleringsbriljans och kommunikationsekvilibrism. Vi behöver dom, forskarna som gärna lyfter blicken från nästa salamiskiva skrivet enligt LPU-logik och istället ser sin verksamhet inom forskningen som bidrag till kultur och politik. Gould är ett skolexempel på att universitet och forskning inte enbart handlar om att ge bidrag till ekonomisk tillväxt; universitetet spelar flera andra roller i samhällsutvecklingen.

Men kan man göra något för att använda serendipitetens frukter? Nu startar Journal of Serendipitous and Unexpected Results, vars mål är att just främja spridandet av resultat som inte riktigt passar in.

An important component of scientific discovery is a disciplined examination of research results that contradict or negate extant hypotheses. Indeed the history of science is rife with examples of important discoveries arising from such results. However, there is a distinct lack of a forum in which such results can be presented and discussed in any meaningful way. We believe a forum for and dialogue on serendipitous and unexpected results will provide valuable insight and inform modern research practices. [...] Articles published in JSUR discuss results that are unexpected or perplexing given conventional wisdom or that clearly negate a popular hypothesis.

Man skulle kunna önska att tidskriften även hade en forskningspolitisk avdelning. För hur passar serendipiteten in i en tid allt mer fylld av planering, centralstyrning och målstyrd forskning? Thomas diskuterade frågan häromåret med anledning av ett debattinlägg i Nature.

The influence of the high-speed digital computer upon society cannot be underestimated. If we wish to preserve even modified democratic values in a multi-billion-person society, then the computer, mass data processing, and communications are absolute necessities. [...] The computer and modern data processing provide the refinement – the means to treat individuals as individuals rather than as parts of a large aggregate.¹

Jag arbetar en del med datorkommunikationens roll i framtidsvisioner under 1960- och 1970-talen. Det har uppenbarligen funnits olika värderingar av hur datorkommunikationen kommer påverka demokratifrågorna …

1. Martin Shubik, ”Information, Rationality, and Free Choice in a Future Democratic Society”, i Daniel Bell & Stephen R. Graubard eds., Toward the Year 2000: Work in Progress, (Cambridge Mass., 1967; 1997), 145.

Do you know places in London that are significant for the history of communications, computing and information technologies?

We are looking for suggestions that will help us in an experimental project to guide mobile users through the UK’s rich history of technology. The project is called Locating Communications Heritage. In the pilot phase we are finding out how best to guide people walking around London with a mobile phone, using the locatability function of recent smartphones to reveal the significance of sites.

The idea is to link places to objects as well as to link to further contextual and archival information. There will also be the ability to record users’ memories of the history of communications technology.

So for example, if you were walking down the Strand you will see on your phone that UK’s pioneering BBC radio transmitter, 2LO, operated from Marconi House. By clicking, you could find out more about the 2LO, an extraordinary object, at the Science Museum. If your grandmother was a 2LO operator, you could record her recollections.

Places could be the sites of interesting machines (such as 2LO or the LEO computer at Cadby Hall), places of invention (such as John Ambrose Fleming’s thermionic valves in Bloomsbury), birthplaces, buildings (such as the BT Tower), or places where communications were vital (such as the London Stock Exchange).

Examples could be from the deep or recent past.

If you have examples you would like to share, or if you would just like to stay in contact with this experimental project, then please email me at ucrhjea [at ] ucl [dot] ac [dot] uk,

and/or

leave a message for us at our project blog.

Projektet är en del av Locating Communications Heritage med finansiering från brittiska motsvarigheten till VR och BT (vad sjutton gör Telia för att stödja bevarandet av det digitala och teknologiska kulturarvet?).

Karl Palmås sätter in SAAB-affären i en kontext av säkerhetspolitik och militärindustri.

Michael Scammells biografi över Arthur Koestler har publicerats. Recensioner i Slate och The New Yorker

Jag blev intervjuad i Lundagård.

Tre historiker och en norrskensforskare, Tromsö geofysiska observatorium, november 2009

Sven Widmalm, Tromsö, november 2009

Men det gäller inte bara i förfluten tid; Vidar Enebakk, en av kollegorna i norrskensnätverket, tipsade nyligen om nutida användning av norrskenet:

- Vi må erkjenne at Finland har tatt julenissen fra oss. Den fella skal vi ikke gå i igjen, derfor erklærer vi nå nordlyset som norsk!

Aftenposten rapporterar om planerna att bygga upp turismen i norra Norge med norrskenet som dragplåster.

Men utöver denna miljöaspekt tror jag det är en poäng att lägga in moment i en forskarutbildning där man på ett mer explicit vis diskuterar hantverksaspekter på forskning. Hur kan man prata om forskarhantverket, hur kan man göra kurser kring detta?

”Att kommunicera forskning” är just en sådan kurs. (Jag hoppas att det finns många parallella exempel runt om i det akademiska systemet.) Den ges på KTH av Nina Wormbs, som har byggt en kurs som bland annat behandlar hur skriver man ett abstract till en internationell konferens, vilka relevanta konferenser som finns inom området, konferenspresentationer, reflektioner kring att skriva och läsa akademisk text, populärvetenskap och annan kommunikation utanför akademin.

De diskuterar Howard S. Beckers Writing for Social Scientists: How to Start and Finish Your Thesis, Book, or Article; de besöker arkiv; de dissekerar papers; de diskuterar hur man läser, allt för att göra doktoranden till medborgare i det akademiska samhället:

Syftet med kursen är att träna den forskarstuderande i att kommunicera sin forskning inom och utom den akademiska världen samt att delta i det pågående akademiska samtalet.

Jag var där häromdan och pratade om akademiskt bloggande, och möttes av en grupp intresserade doktorander, inte bara från avdelningen för teknik- och vetenskapshistoria, där Nina är verksam när hon inte gör offentliga utredningar, utan även doktorander som höll på med trafikplanering, arkitekturhistoria, samhällsbyggnad med mera. De ställde mängder med initierade frågor och kom med kluriga kommentarer, vilket gjorde att jag lärde mig jättemycket.

Lean hade delvis ett användarperspektiv på teknik; datorteknikens utveckling avgörs av ett förhållandevis komplicerat samspel mellan olika grupper.¹ Bland annat har han tittat på användarkulturerna kring Sinclair-modellerna ZX81 och ZX Spectrum, och de småföretag som utvecklade och marknadsförde tillbehör och program till datorerna. Han hittar helt enkelt en större mängd användningar av denna teknik än enbart datorspel och utbildning, som man annars hade kunnat förledas att tro om man ser på hur dessa datorer marknadsfördes.

Jag påmindes om Leans forskning när jag häromdan såg en annons för BBC i husorganet TLS; striden mellan Clive Sinclair och Acorn (tillverkarna av BBC Micro) har blivit TV-serien Micro men. Hade varit kul att se den, i ljuset av Leans forskning. Serien finns på BBCs nätplattform iPlayer. Tyvärr är det omöjligt att titta på iPlayer utanför de brittiska öarna av upphovsrättsliga skäl. Jävla juridik.

(Update: Nina skrev intressant om historiebruk i datorvärlden häromdan.)

Thomas Lean framför en kärnvapenmissil, Leicester, juli 2009.

1. Likt en del annan forskning inom teknikstudier, som Nelly Oudshoorn och Trevor J Pinch, How Users Matter: The Co-Construction of Users and Technologies (Cambridge, Mass.: MIT Press, (2003)