Men SBL förtjänar inte enbart att uppmärksammas för själva innehållet. Under Åsa Karlssons framsynta ledning har detta klassiska uppslagsverk blivit något av en förebild för hur statligt finansierad forskning och kultur kan – och bör – göras tillgänglig för alla, utan de betalmurar och begränsande regler som annars alltför ofta bara gör materialet tillgängligt för universitetsvärlden. Svenskt biografiskt lexikon finns sedan en tid tillbaka fritt tillgängligt via nätet: det är bara att klicka in här och söka loss.

Nyligen släpptes även SBL som app till iPhone (det finns också en Androidversion). SBL-appen fungerar jättebra. Nu har jag hela härligheten i kavajens innerficka.

SBL är som en gammal vän som gått från klarhet till klarhet, föryngrat sig.

Kursen har flera observationella moment. Hela kursen har observerat Jupiters månar (i ett teleskop från 1914), spanat efter komet Panstarrs och försökt se Andromedagalaxen.

Dessutom har flera av projekten haft observationella inslag. En student skrev om solfläckarnas historia inte bara med utgångspunkt i litteraturen utan observerade även själv solen med ett instrument med tekniska prestanda som liknade de som stod till buds för 1600-talets astronomer. Hon kunde bland annat konstatera hur solfläckarna ofta ligger nära ekvatorn, att de uppträder i grupper och att solen roterar med ungefär en månads rotationstid.

Med ett sådant här solteleskop kan man återskapa Galileos, Scheiners och de andra 1600-talsastronomernas solobservationer.

Ett annat projekt handlade om spektralklassifikation och innehöll ett laborativt moment vid sidan av litteraturstudierna: klassifikation av objektivprismeplåtar med en upplösning som liknade de som Henrietta Leavitt använde för sitt stora klassifikationsprojekt vid Harvardobservatoriet. Projektet om populärastronomins historia läste inte bara om populärvetenskapens historia utan gjorde även empiriska studier av populärvetenskap från 1920 och framåt. Ett projekt behandlade antika och medeltida astronomiska mätinstrument och där mätte studenterna upp vinklar mellan olika himlakroppar med en Jakobsstav.

Jakobsstaven användes för att mäta vinklar på himlavalvet

Having said that, så är ändå den här Bowiementären ganska välgjord. Inget nytt, tycker jag som läst David Buckleys Strange fascination, men sevärd. Men det finns luckor: var är Iggy Pop i filmen? Och Florian Schneider, Ralf Hütter och Karl Bartos?

Sen kan man ju alltid gå till källorna. Den här intervjun från 1978 är vacker:

Fitzharris nätnärvaro har uppenbarligen varit framgångsrik. Nu tar hon nästa steg genom att försöka crowdfunda filmen ”Medicine’s Dark Secrets. Stories from the birth of Modern Surgery: The Doctors, Their Victims and The Collections…” genom Indiegogo.

Hittills har projektet nått ganska exakt en tredjedel av de 30 000 dollars som behövs.

Intressant ur flera aspekter. Är det här ett sätt att skapa alternativa resurser för humanistiska forskare i en tid av nedskärningar? Blir det här ett sätt för akademiker som vill syssla med populärvetenskap i rörliga bilder utan att tvingas in i de mallar och medialogiker som gäller hos de etablerade producenterna? Blir det bara det makabra som lyckas dra in pengar? Är det här förresten så mycket mer makabert än det som redan finns hos ett ordinärt medicinhistoriskt museum?

Att nedsläckningen av Reader påverkar andra mjukvaror som använt Googles synkning som en bakomliggande resurs återkommer även i kommentarsflödet till en bloggpost hos Dave Winer. Där möts man bland annat av påståendet ”It was bad citizenship of Google not to acknowledge this side-effect of their dominance”. Här tycker jag snarare att man bör kritiskt diskutera hur det kom sig att alla de företag som byggde sina produkters synkkapacitet, en minst sagt vital del av mjukvarorna, på att Googles RSS-synkkapacitet skulle vara fritt tillgängligt för evigt.

Det ska bli intressant att se vad som kommer hända nu. Det finns redan tal om att skapa en plattform för synkning av RSS-flöden i något slags digital allmänning där företag som använder RSS kan samarbeta.