tisdag, november 25, 2008
Jag gick över till Zotero för en tid sedan och är varit väldigt nöjd med mjukvaran. Tidigare använde jag Endnote för att hantera mina bibliografiska referenser. Endnote är också ett bra program men Zotero är snäppet vassare. Dessutom är den open source vilket förstås är bra, men den huvudsakliga anledningen till att jag bytte är hur Zotero fungerar.
Det är rätt många fler än jag som gjort den här mjukvarumigrationen och företaget bakom Endnote tar nu till den juridiska vägen: de stämmer det universitet som ligger bakom Zotero för att det går att använda Endnotes stilmallar i Zotero. Många tidskrifter har ju sina egna varianter på hur en referens skall se ut och Endnote innehåller därför tusentals stilmallar som gör att författaren kan formatera sitt manuskript efter just den tidskrift han eller hon vill skicka till.
Bakgrundsinformation och kommentarer: Academic productivity, Dan Cohen, Thomson Reuters, The Quantum Pontiff, Ars technica.
Update: Mothugg, Nature och Crooked timber.
Det kanske är en storm i ett vattenglas. Zotero bör kunna gå runt det här genom att börja distribuera en version av Zotero som inte kan använda .ens-filer och parallellt se till att skapa en egen motsvarighet till Endnotes stilmallar (några tusen). En sådan pragmatisk lösning bör inte vara någon omöjlighet att skapa relativt snabbt om man ber webben om hjälp; stilmallar är inte helt omöjliga att skriva, inte minst med stöd i sådana här verktyg, och sen använder man ett slags mini-Sourceforge där man lägger upp betaversioner av stilmallar skrivna i CSL, det filformat Zotero använder, och filar på dem tills de ger output som stämmer överens med vad tidskrifterna vill ha.
Akademisk produktivitet är ett jätteområde. Alla akademiker har sina knep för att ta sig ur skrivtorkans ofruktsamma områden; har sina uppsättningar favoritverktyg (WriteRoom, Endnote, JSTOR) på datorn; har sina oaser av inspiration på bokhyllorna som man ständigt återvänder till.
Det skrivs böcker i ämnet – bland mina favoriter finns Howard S. Becker, Writing for Social Scientists: How to Start and Finish Your Thesis, Book, or Article – och det finns förstås minst en blogg i ämnet, fylld med tips om hur man blir mer effektiv.
Men ibland behövs det mer zen än common sense, mer essens än effektivitet, mer mystik än mekanik.
Alltså: Oblique Strategies.
Själv kör jag en dashboard widget som Guy Drieghe programmerat.
Relaterat: jag funderar på att läsa om A Year With Swollen Appendices. Det är en mycket bra bok.
Jag har en deadline. (Fel: jag har flera, men det är en som bränner just nu.) Därför sitter jag på kontoret en lördagförmiddag istället för att stoja runt med ungarna hemma; FPI är helt tomt och jag har ett manus jag måste få iväg. Snart. Riktigt jävla snart.
Sträcker mig efter Becker, Writing for social scientists: How to start and finish your thesis, book, or article. Den står inom armlängds avstånd från tangentbordet, tillsammans med The Chicago manual of style, Roget’s thesaurus och en del annat.
Equating time spent and quality may in fact be empirically false [...] Writers can worry a piece to death, fussing over adjectives and word order until readers respond to the effort that went into the polishing more than the thought the prose was supposed to convey [...] So the solution for writing something that will not fully, logically, and completely master the chaos is to write it anyway and discovers that the world will not end when you do.
Så, det kändes bättre.
Citaten kommer från kapitel 7, ”Getting it out the door”.
