Håkan Arvidsson hyllar på Sydsvenskans kultursida John Lewis Gaddis The Cold War som kommit i svensk översättning. Jag håller inte med.
Archive for the 'kalla kriget' Category
In the mid-1990s an experiment investigating the acoustic tomography of ocean climate aspired to provide definitive proof of global warming. The experiment was stopped by environmentalists who thought it would harm marine mammals. The talk explores what the speaker terms the Cold-War Legacy and how oceanographers who built their science on US Navy support for studying the ocean as a theatre of warfare were not credible in their role as scientists studying the ocean as an environmental issue and an abode of life. The argument is based in part on comments collected during public hearings on the matter, which illustrate very clearly that the American public did not trust these scientists. Many believed that global warming was already proven, while others believed the scientists were simply opportunists seeking to advance their own careers, but the most damning critique was the accusation that the experiment to demonstrate global warming was simply a “cover story” to hide a secret military project.
Intressant seminarium med Naomi Oreskes på Niels Bohr-arkivet, Köpenhamn, imorgon torsdag. Mer information här.
Jag läste John Lewis Gaddis, The Cold War (2005; 2007). Och här är det helt klart en mångårig lärargärning som ligger bakom; Gaddis har verkligen ett fast grepp om ett större historiskt förlopp, en berättelse som har en logik, som hänger samman; där många episoder, händelser, individer knyts samman till något slags helhet.
Bra jobbat.
Å andra sidan är Gaddis helhet inte min helhet. Här finns snudd på ingenting av kulturhistoriska aspekter på det kalla kriget. Han rör sig nästan uteslutande bland den internationella politikens högre sfärer; det är en bild av det kalla krigets grand strategy som om man kommenterade ett parti Risk. Och det som är mitt område, kopplingar mellan naturvetenskap, teknikutveckling, forskningspolitik och det kalla krigets förlopp, är direkt undermåligt presenterade.
Han kommer förstås inte undan det - man kan inte, inte ens med Gaddis perspektiv, bortse från att åtminstone nämna kärnvapen och Sputnik - men det är områden som just mest blir omnämnanden, de kunde analyserats mer och han använder en mycket spartansk uppsättning sekundärlitteratur när han diskuterar de aspekterna. För saken är ju att det de senaste 10-20 åren kommit ganska mycket forskning som analyserar hur naturvetenskap, teknik, forsknings- och utbildningspolitik hängde samman under det kalla kriget; inget av det verkar Gaddis ha snappat upp.
Ingen historiker kan eller bör greppa allt i ett syntetiserande verk. Men lite mer av just syntes av olika forskningsriktningars syn på det kalla kriget hade jag gärna sett.
Sist en tanke om paketering och marknadsföring. Pocketboken är försedd med flåsiga baksidesblurbar (och framsidesditon), den riktar sig uppenbarligen till en läsekrets utanför fackkretsarna. Ändå har man inte tummat på det här med noter och fullödig litteraturlista. All heder åt Penguin.
Det är något fel på den svenska bokbranschen.
En kombination av aktuella politiska händelser och läsningen av Zinovy Zinik, “The old days”, TLS 9 mars, gjorde mig sugen att läsa Gulagarkipelagen. Men den finns inte att inhandla på svenska språket. Det tycker jag är för jävligt.
Boken gavs ut på svenska i mitten av 1970-talet, men finns inte i tryck. En sökning på Adlibris ger bara en träff på Stig Fredrikssons bok om hur han själv träffade Solsjenitsyn.
Få svenskar har så lång erfarenhet av Sovjetunionen och Ryssland som Stig Fredrikson. Under fyra år under 70-talet var han korrespondent i Moskva, i en tid då det sovjetiska imperiets makt var som stöst. För Nobelpristagaren Alexander Solsjenitsyn blev Stig Fredrikson en hemlig kanal ut till Väst i en tid då den store författaren var Sovjetunionens fiende nummer ett.
Är det inte lite symptomatiskt för vårt samhälle, att det som finns att uppbringa är en bok om en journalists hjältedåd i samband med Solsjenitsyn, men inte Solsjenitsyns böcker? Visst, Stig Fredriksson har en lång erfarenhet av Sovjetunionen, men om man vill ta del av Solsjenitsyns erfarenheter av Sovjetunionen?
Någonstans finns det ett systemfel i den svenska bokbranschen. Böcker som Gulagarkipelagen ska bara finnas i tryck. Svenska språket är ett litet språkområde, visst, men hur mycket skattepengar lägger vi inte på “kultur” varje år? Vart tar de pengarna vägen?
Antikvariat är nästan den enda ljuspunkten inom svensk bokbransch.
The Jet Age is here! 6 1/2 magic hours (mpg). Snabb förflyttning över världen kombinerat med den amerikanska femtiotalsmedelklassens komfort.
The Internet Archive innehåller en del som är av intresse för historiker.
[via Space and culture]
senaste kommentarer