Det perfekta tomrummet

Vår man i London, Gunnar Pettersson, bloggar på Pressylta Redux (15 juli) om kritik mot avlyssningsplaner i Storbritannien. Kritiken kommer från landets nätombudsman, Information Commissioner’s Office:

Any government run database holding the telephone and internet communications of the entire population would raise serious data protection concerns, the Information Commissioner, Richard Thomas, is warning today. Commenting on speculation that the government is considering the development of such a database Richard Thomas will say that it would be ‘a step too far for the British way of life’ [...] there needs to be the fullest public debate about the justification for, and implications of, a specially-created database – potentially accessible to a wide range of law enforcement authorities – holding details of everyone’s telephone and internet communications. Do we really want the police, security services and other organs of the state to have access to more and more aspects of our private lives?

(saxat ur en pressrelease om nätombudsmannens senaste årsrapport).

Jag säger bara två saker:

1. Nätombudsmannen, ”set up to promote access to official information and to protect personal information” verkar vara en vettig instans.

2. Pressylta Redux. Essential reading, som vanligt.

Enligt SvD Näringsliv är norska företag skeptiska till FRA-lagen:

–Tänk om Kongsberg vill köpa upp Bofors, eller om det norska försvarsdepartementet mejlar till USA angående köp av Joint Strike Fighter jaktflygplan – vilket är en konkurrent till svenska Gripen. Vi är väldigt oroliga för att affärshemligheter skulle kunna läcka ut, säger Per Morten Hoff, generalsekreterare för IKT Norge.

Han exemplifierar vidare med e-post från Statoil Hydros olje­affärer i Iran eller norska riksdagsledamöters e-post till Bryssel som känslig information som Sverige gärna skulle vilja läsa.

Vad var det jag sa?

FRA-lagen handlar inte enbart om principer, om personlig integritet och demokrati. Den kan även få effekter för den så internationaliserade svenska industrin.

Update: åtta chefer för svenska företag i bredbandsbranschen på SvD Brännpunkt:

Svenska företag verkar i en allt mer globaliserad värld och säljer en allt större andel av sina tjänster på den internationella marknaden. För att inte försämra den svenska konkurrenskraften är det därför viktigt att undvika svensk särlagstiftning. Tvärtom bör Sverige verka för en harmoniserad regulatorisk miljö inom den europeiska unionen.

FRA-lagen är dock ett talande exempel på hur svensk särlagstiftning medför direkt negativa effekter på svenskt näringsliv. Reaktionerna har heller inte låtit vänta på sig – här hemma i Sverige men också från omvärlden.

Via Eriks del.icio.us-flöde – ni följer väl det? – fångar jag upp en artikel som diskuterar förslaget om att ge FRA tillstånd att avlyssna nättrafik som passerar Sveriges gränser utifrån ett utrikesperspektiv: hur kommer våra relationer med EU:s länder att påverkas av kännedomen att allt de kommunicerar med oss kommer filtreras av FRA?

there is a wider international dimension to such pervasive spying systems. No promise that a dragnet surveillance system will do its best to eliminate domestic traffic removes the fact that it *will* pick up terabytes of the innocent communications of, and with, foreigners – especially those of Sweden’s supposed allies and friends.

Sweden is a part of the European Union: a community of states which places a strong emphasis on the values of privacy, proportionality, and the mutual defence of those values by its members. But even as the EU aspires to being a closer, borderless community, it seems Sweden is determined to set its spies on every entry and exit to Sweden. When the citizens of the EU talk to their Swedish colleagues, what happens to their private communications then?

Artikeln reser en intressant fråga. Om den här lagen införs, hur kommer det påverka svenskars kommunikation med länder som har en annan och mer restriktiv syn på hur mycket staten får se av det privata? Det här internationella spåret tycker jag saknats i massmedias rapporter om FRA-lagen (jag är i och för sig ingen nyhetsknarkare så jag har säkert missat något, och bloggskalvet har jag bara hunnit se på avstånd).

EFF länkar till en artikel på Dagens Industri där finansmarknadens kritik mot det här tas upp. Kritik kommer även från IT-företagen.

Men det kanske inte bara handlar om finans och IT. Sverige är ett litet land som byggt sitt välstånd i mångt och mycket på internationella relationer; svenska företag har sålt skog, stål och SKF-lager, tabletter, telekom- och transportsystem till internationella kunder sedan 1800-talet och gjort mycket pengar på det, resurser som bland annat byggt upp ett välfungerande samhälle med en solid offentlig service.

Svenska företag verkar sedan länge ofta på en internationell marknad. Exportindustrin kommunicerar med kunder i utlandet, skickar offerter till potentiella kunder, skickar ritningar på maskindelar till dotterbolag i främmande länder, utbyter företagshemligheter kring mer eller mindre strategiskt viktiga produkter som kanske ännu är på utvecklingsstadiet. Det måste de kunna göra utan att det finns någon misstanke om att någon annan än de behöriga får se informationen. Läkemedelsbolag och andra som verkar i branscher där immaterialrättsliga frågor ständigt aktualiseras bör rimligen ha ett intresse av att följa de här frågorna.

Hur passar FRA:s avlyssning in i ett sådant här perspektiv? Man kan i varje fall konstatera att FRA:s amerikanska motsvarighet, NSA, anklagats – rätt eller fel, det vet inte jag – för att gynna amerikanska företag och bedriva industrispionage. Frågan är om liknande misstankar kommer kastas mot FRA och i förlängningen mot svenska företag. Hur rena händer FRA än har, kommer kanske blotta existensen av dess trålning av data genom svenska nät omedvetet påverka sättet man kommunicerar med svenska företag?

I grund och botten handlar det om förtroende.

Och apropå bloggskalvet: såhär ser det ut:

(källa: knuff.se.)

We need classrooms and teachers more urgently than fancy tools.

Någon bara måste ju skriva ett paper eller en bok om One Laptop Per Child, Nicholas Negropontes vision om en technological fix som i ett slag hjälper barnen i u-länderna in i det tjugoförsta århundradet. Declan Butler på Nature har en kritisk blick.

Riksdagens nya webbplats fungerar inte alls i Safari. Illa. Riktigt illa. Det är tydligen WM-data som levererat den usla produkten. De har uppenbarligen bara testat i IE … Men det finns andra browsers än IE.

Läs mer på 24timmarsbloggen.

[Via Erik.]