I utforskandet av de instrument som astronomerna i Saltsjöbaden och Anacapri använder för att skapa data – eller epistemiska ting, för att tala rheinbergerska – är det tydligt att det finns ett samspel mellan flera olika slags instrument och apparatur. Där finns rent astronomiska instrument, skräddarsydda för och enbart använda av astronomer; där finns mer generella instrument som inte enbart används av astronomer, som Speedomax indicating recorder; där finns organisationer, personer och företag som kan leverera tekniskt kunnande och expertis men som inte till sin huvudsakliga identitet räknar akademisk kunskapsproduktion.
Ett sådant företag, en del av de heterogena experimentella system – för att återigen prata rheinbergerska – som omger astronomerna i fråga och som har dykt upp ett flertal gånger i det empiriska materialet, är Lumalampan AB. Företaget, som hade grundats av KF för att råda bot på en kartell inom glödlampssektorn, tillverkade sin första glödlampa 1930.
Gunnar Sträng, 1961, med Lumas minsta och största lampa. Källa: Wikimedia Commons.
Snart blev det en stor arbetsgivare med många anställda i en för tiden modern fabriksbyggnad, en tidig funktionalistiskt präglad industribyggnad; invigd ungefär samtidigt som observatoriet i Saltsjöbaden, knyter Lumalampan Stockholmsastronomin till svensk modernitet.
Lumafabriken, bild från Wikimedia commons.
Lumalampan var, förutom en viktig aktör i belysningsbranschen, också en plats för kunskapsintensiv verksamhet. Där fanns exempelvis fysikern Gösta Siljeholm. Han hade doktorerat i fysik i Berlin 1931 och var sedan verksam som laboratoriechef vid Lumalampan från 1933; till detta kom en akademisk karriär som docent i elektronik vid KTH från 1947-1965 och därefter elektronfysik vid samma lärosäte.1 När Yngve Öhman höll på med experiment på solobservatoriet på Anacapri avseende huruvida ljuset som sänds ut från starkt upphettade metallfilament av Volfram är polariserat var det Siljeholm som var hans samarbetspartner.2 Volfram, med en mycket hög smältpunkt, användes i glödlampor, varför Lumalampan med dess laboratoriechef Siljeholm var en miljö där astrofysikern Öhman kunde hitta någon att samarbeta med. Och när Kerstin Fredga behövde få transmissionskurvorna för några filter bestämda bistod Folke Lindgren vid Aktiebolaget Lumalampan med sådana mätningar.3
Aktiebolaget Lumalampan var en plats där Siljeholm, Lindgren och andra arbetade fram kunskap om hur ljus skapas och även mäts upp på ett noggrant vis, en kunskap som hängde ihop med astronomernas intressen. För Yngve Öhman och hans kollegor var det en samarbetspartner, en del av det experimentella system som utvecklades för att skapa kunskap om solprotuberanser och polariserat ljus.
- ”Siljeholm, Gösta”, Vem är det: Svensk biografisk handbok (1969). [↩]
- Öhman, Yngve. ”Polarized Thermal Emission from Narrow Tungsten Filaments”. Nature vol 192 (01 oktober 1961): 254. [↩]
- Fredga, K. ”Photographic measurements of the brightness of prominences”. Arkiv för astronomi vol 2 (1961): 555–57. [↩]