Citizenscience når humaniora

Jag har sedan en tid tillbaka ett projekt med Johan Kärnfelt om amatörastronomins moderna historia och vi har för närvarande finansiering för ett sexmånaders pilotprojekt – inom ramen för LETstudio vid Göteborgs universitet – som behandlar Galaxy Zoo och liknande projekt inom citizen science.

En sak som jag tycker är intressant är hur några enstaka framgångsrika projekt inte bara ger data för forskare, resultat i form av papers samt mängder med interaktion mellan forskare och icke-forskare (på ett sätt som kanske mer handlar om interaktion än vad som alltid uppmärksammas inom deliberativ demokrati-ansatsen i STS). De innehåller även element av metodutveckling som sträcker sig bortom den ursprungliga problemställningen; de blir i någon mening generaliserbara. De blir till ett slags utbyteszoner där forskare från andra sammanhang än det ursprungliga möts för att utbyta kunskaper och utveckla praktiker. Citizen science-rörelsen kan alltså vara relevant för den som i likhet med mig intresserar sig för förändringar i vetenskaplig praktik och hur detta spelar in i vetenskapshistoria och forskningspolitik.

Det såg man i SETI@home, ett av de första framgångsrika astronomiska citizen science-projekten. Projektet kom som bekant igång med dunder och brak i slutet av 1990-talet och förutom en massa interaktion mellan SETI-delen av astrobiologin och allmänheten, ledde det till en massa metodutveckling. Det som från början var en fristående programvara enbart inriktat på att analysera radioastronomiska datamängder i sökandet efter liv i rymden generaliserades sedan till en plattform för distribuerade beräkningar där man använder stora mängder privatpersoners hemdatorer för att göra tunga vetenskapliga beräkningar: Boinc.

Boinc involverar i dagsläget 415 000 datorer som tillsammans genererar 5.4 petaflops. Pågående projekt finns inom en mängd områden. Plattformen är öppen för forskare som vill starta tunga beräkningsprojekt, den kan installeras lokalt på universitet som vill skapa en virtuell superdator genom att klistra ihop de tusentals persondatorerna på campus.

Ett annat exempel är hur det ursprungliga Galaxy Zoo vidareutvecklats till Zooniverse. De metoder – servermjukvara, klientmjukvara, sättet att interagera med deltagarna/amatörerna – som Galaxy Zoo byggde upp används för annat är galaxklassifikation. På plattformen Zooniverse finns det i dagsläget ett antal projekt inom geofysik och astronomi. Plattformen hanteras av Citizen Science Alliance som med finansiering från Sloan Foundation har en utlysning ute för nya projekt inom området, riktat mot alla möjliga discipliner. Det skall bli spännande att se vilka nya projekt som startar i den närmaste framtiden.

Citgizen science-projekt har börjat dyka upp inom humaniora. Dels crowdsourcar zooniverseprojektet tolkningen av papyrusfragment funna i Oxyrhynchus i projektet Ancient lives, dels finns Old weather, ett projekt som digitaliserar äldre meteorologiska datamängder.

Det här humanistiska tillskottet till citizen science uppmärksammas i en session på American Historical Associations årliga möte i januari. Där kan man bland annat höra om projektet att med citizen science-metoder transkribera Jeremy Benthams efterlämnade papper, betydelsen av användargenererat material för arkivsektorn, crowdsourcad kvinnohistoria med mera. Chris Lintott från Zooniverse kommer dessutom vara där.

Sessionen, som verkar ha ett lite nydanande format, är föreslagen av Shane Landrum.

Det här inlägget postades i vetenskap och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *