Ännu ett i raden av exempel på web2.0-verktyg som används i undervisningen: Beth Harris, konsthistoriker vid Fashion institute of Technology, SUNY, använder flickrs annoteringsfunktion för en av sina kurser. Se även den analys Harris och Steven Zucker gör av de nya verktygen i den högre utbildningen.
[via Edwired.]
Antar att man skall kommentera web2.0-applikationen. OK den är cool (använder man det uttrycket fortfarande?). Men själva innehållet är också litet roligt. Kursledaren frågar bl.a. om målningen är i renässans- eller medeltida stil. ”Renässans”, svarar någon. Så följer en långa radda instämmanden med ”de andra klasskamraterna.” Men så kommer beth.h in – tydligen kursledaren- och säger att nej ni har nog missuppfattat renässansen litet. Javisst, säger någon, det ser man ju att det är medeltida. Ja jag håller med, säger nästa, medeltida absolut. Och så går det vidare tills någon mopsar upp sig på slutet och undrar om det inte är litet renässans i alla fall.
Grupptryck på nätet. Och respekt för auktoriteter. Precis som i livet.