Nyligen utmanade jag Alf Rehn på bantning. Den som först gick ner fyra kilo skulle få en hela whisky. Professor Rehn vann med god marginal och nästa gång jag träffar honom sticker jag till honom en flaska Laphroaig.
Men jag betraktar mig ändå som en vinnare (i kampen med mig själv), eftersom jag gick ner de där kilona – och håller viktminskningen!
Såväl Alf som jag körde ganska proteinrikt: mycket kött och bönor blev det. Men nästa gång kanske man skulle testa Dr Nietzsches diet som läggs ut i sådana texter som Fat is dead; Beyond food and evil; Human, all too fat a human och Swiss steak Zarathustra. Läs mer på the Onion.
[Via Alex Soojung-Kim Pang.]
Har i stort sett slutat äta bröd och spannmålsprodukter (inklusive pasta) och mjölk/smör/ost produkter, men äter kött, fisk, ägg, grönsaker, frukt, nötter, skaldjur… det vill säga det som ibland kallas stenålderskost eller paleolitisk kost.
Kilona rasar. Jag mår bättre än på länge. Och jag som nästan hetsätit sötsaker och godis, upptäckte plötsligt efter nån vecka att sockersuget var helt borta och att jag inte ens tänkt på det.
Jag är ingen fundamentalist; jag tar en bulle ibland och så. Men jag saknar inte frukostfilen och ostmackan. Lite märkligt tycker jag själv. Men summa summarum är det ändå en dramatisk förändring – till det bättre.