I framtiden är att forska som att blogga, skriver Bruce Sterling i en (smått ironisk) take på allt vad citizen science heter (min favorit inom genren just nu: Galaxy Zoo).
Ja, det kanske det blir (not).
Jag kommer att tänka på ett paper som Staffan Müller-Wille presenterade på den brittiska vetenskapshistoriska konferensen i Leicester nyligen. Han har ett projekt om hur Linné hanterade vad som kallats 1700-talets bioinformatikkris: mängden tillgänglig information inom naturalhistoria ökade snabbt, bland annat som en följd av forskningens allt mer globala räckvidd; exotiska djur och växter upptäcktes och skulle inordnas i systemen.
Det Müller-Wille beskrev i Leicester var ett på något vis bloggliknande ”content management system”: de nya upptäckterna infördes i icke-linjära textmängder uppbyggda för att möjliggöra tillägg, små texter och tentativa betaversioner skapades, systemets kategoriseringar tog materiell form. Metaforen kanske inte skall sträckas alltför långt, men forskning har varit som att blogga.
En ytterligare likhet: inte bara sättet att skriva var bloggliknande. 1700-talets naturalhistoria var crowdsourcad till max.