20 miljoner webbsökningar från 650 000 användare på AOLs sökmotor under en tremånaders period i våras har slunkit ut på nätet. Enligt uppgift från AOL utgör filen en dryg procent av alla sökningar under tidsperioden.
Etiskt förkastligt, självklart, men den olycksaliga händelsen kan föra något gott med sig: datamängden visar, för de som inte tänkt på det, med all önskvärd tydlighet vilken informationskälla sökmotorföretagen sitter på i våra samlade sökningar. Google Zeitgeist är bara en liten försmak av vad man kan göra med informationen. Vilka företag (eller myndigheter?) köper eller kommer att köpa/stjäla/utverka genom husrannsakan information från sökmotorföretagen? Vad kan man göra med datamängderna?
Forska, till exempel. Tydligen var AOLs anledning att släppa materialet just akademiskt. Som sociologen Eszter Hargittai vid Northwestern University och Stanford skriver, kan frågan komma upp om en forskare skulle få lov av ett universitets etiska kommitté att forska på datamängden.
Alex Halavais funderar över liknande frågeställningar och man kan riktigt känna hans datakättja: ”While I think that the distribution of their search data without the clear permission of its users, either to the public or to the government, is pretty clearly unethical, I don’t know that it makes this data poison fruit. Tainted, yes; poison, I don’t think so.”
Den här bloggposten har ett digert kommentarsflöde kring incidenten, här en till.
Update
AOLanställde Jason Calacanis: ”We screwed up /…/ Frankly, I want us to NOT KEEP LOGS of our search data”
Ur AOLs uttalande: ”This was a screw up, and we’re angry and upset about it. It was an innocent enough attempt to reach out to the academic community with new research tools”.
Update 2
Nicholas Carr: Just say ”delete”
Ben Kingi en kommentar på Nicholas Carrs blogginlägg ovan:
Seems like a shame to erase all that data – It would be a fascinating record of 21st century society’s interests and obsessions.
Imagine if privacy zealots had insisted that all Britain’s parish registers were destroyed to protect people’s anonymity! Hundreds of years of vital historical records would be destroyed.
Answer: Anonymise it, and give it back to the people who really own it – the public – on a free and open basis.