Så diskuteras då skiljelinjen mellan kultur och samhälle än en gång; vänstern ser samhällets brister post-Katrina, högern ser ren natur. Vid mitt frukostbord (dvs Sydis) idag representeras de bägge ståndpunkterna av Carl Rudbeck (”Tarvliga tjuvnyp mot USA” verkar inte finnas på nätet, Sydsvenskan: kom igen och lägg ut texterna på nätet!)) och av Andrew Jamisons artikel. Se även Paul Krugmans text i NYT. En brist som har med samhällsorganisation och inte med naturkrafter att göra är att man tydligen inte ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt att evakuera ”New Orleans’s ’low-mobility’ population – the elderly, the infirm and the poor without cars or other means of fleeing the city, about 100,000 people.” För några Bushkritiska startpunkter i bloggosfärens diskussion av situationen i New Orleans, se de senaste dagarnas poster på Crooked timber, Cosmic variance, Brian Leiter. Dessa debattörer ser tydliga brister i samhället som blottlagts av naturkatastrofen.
Orkanen har blivit det senaste exemplet på en konflikt kring synen på naturen. Natursynen är inte apolitisk, den är politisk. Och delar av den amerikanska högern har ett synsätt på naturen som är, minst sagt, ålderdomligt, föråldrat, ovetenskapligt. Det finns inte det minsta stöd för ”intelligent design” i peer reviewad forskning, ändå vill Bush ge utrymme åt denna religiösa natursyn i amerikanska skolorna.
Ett annat exempel på den antivetenskapliga hållningen hos delar av den amerikanska högern är situationen vid de amerikanska nationalparkerna. Tydligen har Bushadministrationen tillsatt en utredare, Paul Hoffman, som i ett förslag vill reformera nationalparkssystemet. I förslagets diskussion om de utbildningsinsatser som sker vid parkerna ”is an attempt to eliminate ’virtually every reference to the theory of evolution.'”