Åsa Linderborg läser Populär historia med kritiska glasögon. Mer sånt!
-
Jag är idé- och vetenskapshistoriker, verksam vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.
bloggar
- Alex Wellerstein
- Amatörastronomins historia
- Anna Blennow
- Anna Davour
- Annika Windahl Pontén
- Björn Billing
- Björn Hammarfelt
- Björn Lundberg
- Bruno Hamnell
- Charlotte Wiberg
- Christopher Kullenberg
- David Edgerton
- David Larsson Heidenblad
- David Nessle
- Den arga historikern
- Erik Stattin
- Fredrik Edin
- Gender and work
- Gunnar Pettersson
- Håkan Lindgren
- Ida Östenberg
- Johan Karlsson Schaffer
- Jonas Söderström
- JSTOR Daily
- Kenneth Nyberg
- Kontakt
- Lars Westerberg
- Malin Sandström
- Marginalia
- Mariah Larsson
- Marie Demker
- My Hellsing
- Neville Morley
- Nina Wormbs
- Per Högselius
- Petter Malmberg
- Skandinavisk Förening för Science Fiction
- Svenska Historiska Föreningen
- Thomas Kaiserfeld
- Thomas Lennartsson
- Tomas Cronholm
- Tools of Knowledge
Prenumerera
Arkiv
Kategorier
Senaste kommentarer
- Poul Erik om Problem med Microsoft OneDrive på Mac
- Johan Karlsson Schaffer om Terminstidsfrågan
- Paul Schlyter om En infrastruktur för att migrera föråldrad forskningsdata till läsbara format
- Pieter Kuiper om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
- Gustav om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
Jag kanske är lite spydig men jag inser inte varför vi inte skall få lära oss lite av den historia som resten av den civiliserade världen kan, romarriket, Napoleon, Grekland m.m. Det är kul att kunna tala med bildade europeér ibland utan att känna sig korkad. Jag förstår förstås att Aftonbladet saknar socialdemokratins gloriösa framväxt och de kommunistiska experimenten och gärna vill att vi ska glömma att Sverige fanns innan Hjalmar Branting. Eftersom historia har varit ett fult ämne som helst skulle beskriva bara de livegnas situation så finns det t.ex. ett uppdämmt behov av att få veta något om vår svenska kungalängd. PH är en kommersiell produkt som måste sälja sina nummer och skulle gå i KK på nolltid om man som Åsa vill skulle ytterligare ett blad av typ ordfront.
Personligen tycker jag att Populär Historia framforallt har en politiskt korrekt ton som gör att allt blir för ytligt skildrat, lite kvällstidningsstuk (mycket bilder, alldeles för lite text). Jag hoppas dock att de nerslag som görs får en hel del att besöka biblioteket eller bokhandeln och förkovra sig vidare.