Också ett sätt att presentera forskare i media

9 svar på Också ett sätt att presentera forskare i media

1. steffanie skriver:

   29 oktober 2004 kl. 1:15 e m

   Jag undrar vad Jonas Leijonhufvud har på sig när han sitter där på redaktionen och filar på sina fiffiga formuleringar! 😉 Kanske PJ kan blogga lite om klädkoden på SvD?
2. Thomas Söderqvist skriver:

   30 oktober 2004 kl. 4:14 e m

   Vad är det för kognitiv bloggering (förlåt blockering) som gör att vissa blogskribenter och -kommentatorer inte kan hantera två mediala budskap samtidigt — nämligen att Noreena Hertz, Associate Director of the Centre for International Business at the University of Cambridge både har skrivit en bra och intressant och inflytelserik bok om globaliseringen (_The Silent Takeover_) och samtidigt är den mest fotogena brittiska akademikern på länge. Hertz är utan tvekan rätt medveten om att hon ser bra ut när hon poserar framför kameran, och hon är utan tvekan också medveten om att det hjälper att sälja budskapet. AND SO WHAT? Ingen lyfter på ögonbrynen när en forskare använder klassiska retoriska hjälpmedel för att hamra hem teserna i föreläsningssalen. Varför skulle det vara något fel i att Noreena Hertz använder sitt utseende som retoriskt hjälpmedel — och att journalisten lägger märke till det? Vilken moralisk kodex har Hertz och journalisten tillsammans brutit mot? Kunde vi få detta förmenta brott mot de vetenskapskommunikativa reglerna explicit förklarat, istället för dessa moralistiska gliringar och antydningar!

   Thomas
3. Per-Robert Bachrach skriver:

   31 oktober 2004 kl. 10:34 e m

   Gustav!

   Dina föreläsningar förra terminen var vassa. Borde jag komma igåg kur du var klädd?

   Pelle
4. Per-Robert Bachrach skriver:

   31 oktober 2004 kl. 10:38 e m

   Fingrarna slinter i natten: ihåg hur…
5. Annica Tiger skriver:

   01 november 2004 kl. 9:04 f m

   Men det är sällan, eller aldrig, en mans klädsel uppmärksammas i en artikel eller intervju. Det är samma fenomen som att en fembarnsfar tar över makten aldrig blir ett löp, men däremot en fembarnsmamma tar över makten används.

   Annica
6. Gustav skriver:

   01 november 2004 kl. 9:27 e m

   Journalisten ifråga bryter väl knappast mot några regler. Tvärtom följer han väl åtminstone den som säger att Forskaren ska beskrivas med så mycket ”human touch” som det går, snarare än att man fokuserar på innehållet. Vilket inte är vidare informativt i längden. Jag är faktiskt mer intresserad av hennes argument än att hon inte är någon portvinsmarinerad Oxbridge don i tweed.
7. Thomas Söderqvist skriver:

   01 november 2004 kl. 10:37 e m

   Gustav påpekar att han är mer intresserad av innehållet än av utseendet. Jamen, det är ju liksom inte det saken handlar om. Det har ju inte precis varit nån brist på innehållsbudskap i det här fallet — Noreena Hertz’s ideer har ju pumpats ut rätt så effektivt i medierna under flera år. Och när det så till sist kommer ett litet reportage om hennes personlighet, fysiognomi och klädstil (som hon jo själv i stor utsträckning initierar) — kommer ogillandereaktionen som ett brev på posten. Det är svårt att låta bli att undra vad det är för slags puritanism som ligger bakom den här ryggmärgsreflexen att hävda att ”det håller inte i längden”, när en journalist vågar sig på att göra ett litet mer personorienterat reportage om en (i detta fall ovanligt stil-självmedveten) forskare? Och idéhistoriskt sett: är detta utslag av en specifikt svensk puritanism? Är det i så fall samma slags puritanism som ligger bakom att många intellektuella inte gillar biografier? Tror man att intresset för forskarens utseende på nåt sätt skulle förtränga eller banalisera intresset för budskapet? Det vore intressant att veta vilken socialpsykologisk forskning en sådan tes i så fall bygger på. Många av oss kan faktiskt förhålla oss till BÅDE budskapet OCH utseendet, skulle jag hälsa och säga.
8. Thomas skriver:

   01 november 2004 kl. 10:55 e m

   Jag glömde att säga — om journalisten skulle underlåta att kommentera att Noreena Hertz vid intervjutillfället hade en T-shirt med texten ”Beware I bite” på sig, så vore han faktiskt en riktigt dålig journalist. För texten på T-shirten är naturligtvis en del av Hertz’s samlade budskap. Detsamma gäller ”kort-korten”. Att tro att man kan abstrahera bort kläderna, make-upen och frisyren från det ”rena budskapet” är en illusion. Ordval, val av sociolekt och val av yttre materiella attribut (näsringar, tweed-kavaj, doktorring, glasögon istället för linser etc etc.) är en lika integrerad del av forskarens ”self-fashioning” som valet av begrepp, metaforer och omslagsbild på böckerna. Det vore naivt att tro att det skulle handla om ”utseende” på ena sidan och ”innehåll” på den andra, som om man kan dra en klar gräns mellan de två. ”Utseendet” kryper långt in i ”innehållet” (vilket decennier av retorikstudier har visat), och omvänt uttrycker sig ”innehållet” i valet av till synes ytliga attribut.
9. Gustav skriver:

   01 november 2004 kl. 11:54 e m

   Ja, visst är många utåtriktade forskare mer eller mindre skickliga på att använda sådana yttre attribut för att skapa sig ett varumärke, för att synas, för att få ut en del av sitt budskap (utan att mottagaren ska behöva läsa en lång bok). Självklart! Det är faktiskt ganska vanligt. Desto större anledning för journalister till att fundera över om man inte bör förhålla sig något kritiskt och analytiskt till det. Tycker jag.

   Det vore intressant att se en studie på samtida material av hur forskare presenteras som personligheter i media, och vilken betydelse en sådan self-fashioning som du nämner har för den mediala impacten (vilken ju i sin tur spelar in, eller kan spela in, på mer forskningspolitiska saker som anslag och så, berömmelse bland studenter vilket i sin tur leder till att forskaren hamnar på litteraturlistor och/eller i studenters uppsatser, och så vidare). Lite som Lawrence & Shapin, Science incarnate fast på nutida material.

   Ta till exempel Björn Lomborg. Artiklar om honom innehåller ibland små minibiografier, små berättelser om hans personlighet; berättelsen om denne jeansklädde kille i t-shirt som hade en bakgrund i Greenpeace. Som om han ville visa att han minsann inte var någon lakej åt den danska högerregeringen och oljeindustrin.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.