Los Alamos, USA:s flaggskepp när det gäller kärnvapenforskning – de både utvecklar vapen och kontrollerar säkerheten i the stockpile, den existerande kärnvapenarsenalen -, stängs nu efter bristande säkerhetsrutiner. Det är labbets ledning som under extern utvärderingspress tar i med hårdhandskarna mot en personal som anses slarvig, skriver Defense Tech. Se även Wired. [Länkar via boingboing.]
Som tidigare diskuterats (här, här, här och här) finns det en räcka incidenter kring säkerheten vid Los Alamos de senaste åren. UC driver labbet åt Department of Energy sedan 1943, ett kontrakt som förmodligen kan komma att omförhandlas.
Läs även de senaste dagarnas informationsbulletiner från POGO här och här. Här finns POGO:s fortlöpande bevakning av säkerheten vid amerikanska kärnvapenfaciliteter.
POGO, Project on Government Oversight, är en politiskt obunden watchdog som bevakar den amerikanska staten. Organisationen ”is committed to exposing waste, fraud and corruption in the following areas: defense, energy & environment, contract oversight and open government”.
Egentligen är organisationer som POGO hemskt intressanta. Man kan fråga sig varför det inte, vad jag vet, existerar några liknande organisationer i Sverige. Förmodligen finns det flera bidragande orsaker. En skulle kunna vara att den svenska staten inte sysslar med särskilt tunga saker; till skillnad från den amerikanska staten griper den liksom inte in i världsandens gång genom historien, och därför finns det inte samma anledning att bevaka den som världens enda supermakt.
En annan orsak skulle kunna vara synen på staten. Vi har politiker och så har vi statliga verk fyllda med oväldiga ämbetsmän, vilka inte behöver granskas. Media och andra har tagit till sin uppgift att granska företag och politiker, men statsapparaten är nästan per definition oväldig. Dessutom finns det, tror jag, bland journalister och andra granskare närmast en konsensus kring att staten och det allmänna är det goda.
En tredje orsak skulle kunna sökas i individernas vilja att delta i en offentlighet. Kanske saknas i Sverige en benägenhet hos individer att skapa fristående organisationer som bidrar till det offentliga livet? Vi betalar vår skatt och vi går till valurnan, sen får det vara nog.
Den senaste tiden har det diskuterats en del i Sverige om vikten av att granska media. Man har börjat fråga sig om det kan behövas svenska motsvarigheter till de ”media watchdogs” som i USA bevakar medias rapportering. Det är bra. Men det är väl inte enbart media som kan granskas, kanske borde man även fundera över andra slags watchdogs, i syfte att göra det svenska samhället bättre. För även om vi lever i ett bra samhälle med många goda sidor, finns det väl inget samhälle som är så bra att det inte kan bli bättre?
Kommer det grundas något liknande POGO i Sverige? Nog borde det finnas utrymme för det, eftersom vi i Sverige fäster så stor vikt vid den offentliga sektorn. Man kunde tänka sig POGO-liknande organisationer som granskar saker som svenska staten och miljön (Hallandsåstunneln! kärnkraftsbranschen!); den offentliga sektorns prioriteringar; forskningspolitiska prioriteringar; landstinget X:s budgetarbete; sjukvårdens organisation; trafiksektorn.
Det vi har sett hittills har väl mest handlat om saker på privatplanet: några klippta kvitton här, några tjänsteresor med statens flygplan där, några statliga fallskärmar där. En granskning som i sin fokusering på individer och deras löneförmåner är alldeles för ytlig och dokusåpaaktig.