Erik Andersson recenserar Ken Alders Världens mått (GP). Ännu en i raden av böcker om populär vetenskapshistoria. Galileos dotter, norrskensforskaren Birkeland, longitudproblemet, Fermat, kryptografihistoria är bara några av de ämnen som bokköparna fallit för de senaste åren.
På något sätt verkar det som om vetenskapshistoria – detta i det svenska akademiska landskapet så perifert belägna härad – klarar sig väl så bra som större discipliner i bokhandeln. Och det är väl kanske bra. Vår värld är präglad av naturvetenskap och teknik; dessa bör därför granskas av humanister och samhällsvetare. De resultat som man kommer fram till inom Science and technology studies (STS) kan belysa väsentliga delar av samhällsutvecklingen.
Men jag undrar hur pass väl informerade de här böckerna är av de mer kritiska perspektiven i modern STS, där vetenskapen ofta förstås utifrån diverse systemiska ansatser. Den enskilda forskaren kan vara genialisk och innovativ, men hon är även beroende av det som man tidigare brukade kalla externa faktorer, forskningspolitiska och -finansiella sammanhang. Vetenskaplig excellens är ofta resultatet av väldigt heterogena sammanställningar där entreprenörer förmår sätta samman konstellationer av resurser från vitt skilda delar av världen. Man undrar hur mycket av dessa saker som figurerar i de senaste årens trend av populär vetenskapshistoria.
Saken har betydelse, eftersom böckerna förmodligen präglar många människors syn på vad vetenskap är. Ett ämne för en d-uppsats?
Jag håller med om att det är en intressant genre att fundera kring. Det är ju inte bara så, att dylika böcker formar människors uppfattningar om vetenskap, de formar dessutom forskares uppfattningar om hur vetenskapshistoria bör skrivas. Men även om man nog kan tala om en genre, med drag av hagiografi och med överdramatiserade och överpsykologiserande inslag, finns det också goda undantag. Journalisten Karl Sabbaghs bok A Rum Affair: How Botany’s ’Piltdown Man’ was Unmasked har visserligen sina brister men den förefaller ändå plausibel och är klart läsvärd, tycker jag. Se min rec. i Lychnos 2000.
Gott nytt år!
/Christer
En sak jag funderat på många gånger i samband med mina populärvetenskapliga forskningar är vad uttryck av typen ”vår värld är präglad av naturvetenskap och teknik” egentligen betyder. Du är långt ifrån ensam Gustav — i själva verket är den standardformuerling 1A i alla upprop som på något sätt vill argumentera för mer populärvetenskap till folket. Men vilket är egentligen subjektet i frasen? Vilken värld handlar det om? Och på vilket sätt är den präglad? Formuleringen döljer en massa tankegods som någon borde röja runt i. Det som gör den speciellt intressent är den självklarhet med vilken den används och att den alltid tas som axiomatiskt sann. Det får väl bli D-uppsats nummer 2.
Johan: frågan är om det är mer populärvetenskap som behövs. Det tycker inte jag är självklart. Vad jag försökte uttrycka var inte att jag vill ”argumentera för mer populärvetenskap till folket”. Vad jag menade var snarare att det behövs mer humanistiska och samhällsvetenskapliga studier av vetenskap (och av populärvetenskap …). Och genomslag för sådana perspektiv mer allmänt i skolan, i media osv. Mer STS åt folket, således.