-
Jag är idé- och vetenskapshistoriker, verksam vid Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion, Göteborgs universitet.
bloggar
- Alex Wellerstein
- Amatörastronomins historia
- Anna Blennow
- Anna Davour
- Annika Windahl Pontén
- Björn Billing
- Björn Hammarfelt
- Björn Lundberg
- Bruno Hamnell
- Charlotte Wiberg
- Christopher Kullenberg
- David Edgerton
- David Larsson Heidenblad
- David Nessle
- Den arga historikern
- Erik Stattin
- Fredrik Edin
- Gender and work
- Gunnar Pettersson
- Håkan Lindgren
- Ida Östenberg
- Johan Karlsson Schaffer
- Jonas Söderström
- JSTOR Daily
- Kenneth Nyberg
- Kontakt
- Lars Westerberg
- Malin Sandström
- Marginalia
- Mariah Larsson
- Marie Demker
- My Hellsing
- Neville Morley
- Nina Wormbs
- Per Högselius
- Petter Malmberg
- Skandinavisk Förening för Science Fiction
- Svenska Historiska Föreningen
- Thomas Kaiserfeld
- Thomas Lennartsson
- Tomas Cronholm
- Tools of Knowledge
Prenumerera
Arkiv
Kategorier
Senaste kommentarer
- Poul Erik om Problem med Microsoft OneDrive på Mac
- Johan Karlsson Schaffer om Terminstidsfrågan
- Paul Schlyter om En infrastruktur för att migrera föråldrad forskningsdata till läsbara format
- Pieter Kuiper om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
- Gustav om Ett tidigmodernt observatörsnätverk: solförmörkelsen 1733
Den ironiska generationen?
Det här inlägget postades i Kultur. Bokmärk permalänken.
Ja, hmmm, jag har ju skrivit ett antal gånger om ”den post-ironiska generationen” så naturligtvis fattar jag vad du vill säga med Din bild, hmmm, det är inte det, men bara för säkerhets skull, och kanske till förmån för någon annan läsare som inte är lika hip, kan man tänka sig en liten ledtråd, eller?????
OK – om sanningen skall fram så är det som man säger här i Österrike: Ich verstehe nur Bahnhof, dvs. jag fattar inte ett barrolin….
Vad gör citationstecknen där? Vad är det för skillnad på lösgodis och ”lösgodis”?
Min teori: Många människor tar det skrivna språket högtidligt. När de skriver, vill de vara helt säkra på att det de presterat är alldeles korrekt. (Kanske särskilt om det är en jättestor skylt!)
Är man orolig kan man lätt få för sig, att ord som lösgodis är alltför vardagliga – har för lågt stilvärde. Heter det verkligen så? Inte kan man väl skriva så?
Att sätta uttrycket inom citationstecken är därför en gardering – ett sätt att antyda att det har ett stilvärde som (man tror) inte riktigt passar sig, men som man använder ändå.
Man kan nästan höra Henrik Schyffert eller nån annan lustigkurre säga det samtidigt som dom gör jättestora air-quotes. ”Löösgoodis”
Aha! Poletten trillade äntligen ner. (Ett uttryck från spårvagnarnas, Djurgårdsfärjans och gasspisarnas tid.) Jag antar att de finns en del som är tacksamma över att det inte stod ”lös godis.”
Företeelsen som sådan har fascinerat mig länge. Jag tror att den förekommer -i den formen- enbart i Sverige, men är inte säker.