Ur DN:s artikel om de skandalösa händelserna i Stockholm igår:
”Medborgarvittnet Anette Lindberg vill framhålla att ’det började faktiskt som en bra fest i Berzeeli park’.
– Det här är frustrerade 13-14-åringar som inte har någon fritidsgård, som inte har någonting, säger hon. De vet inte var de ska göra av sin energi.”
Patetiskt.
Hur ska man kunna ta de här människorna och deras aktivism på allvar om de begår våldshandlingar och stjäl?
Eller som Nikke Lindqvist uttrycker det: ”Vilken reclaimare går omkring med flest märkesklockor idag?”
Precis som om en fritidsgård skulle hjälpa. O miseras hominum mentes, o pectora caeca.
Ett annat ”medborgarvittne” fick i SvT 1 idag hävda att det naturligtvis var polisens fel alltsammans och det är väl den linjen som kommer att gälla nu. Väntar bara på den statliga ”Stureplanskommissionen” som under ett par år får utreda myndigheternas övervåld.
O tempora, o mores då….
K.-
Jag är bara glad över att ingen blev skjuten. O vade mekum volvo pluribus faderittan.
Pingback: mymarkup.net
Pingback: mymarkup.net
Men, gammal da! Det handlar förstås om det allvarligaste av allting — kulturellt kapital (culturis capitalis?!). Flest skyltfönster, mest stryk av polisen, ger mest poäng, och förstås mest tjejer.