EMUbloggen har kommit igång. Peter länkar till två inlägg, ett av Svante Nycander, ett av Ebba Lindsö. Det sistnämnda innehåller framförallt ekonomiska argument, men nämner trots allt:
”Medlemskap är att föredra framför utanförskap även av politiska skäl. Ett utanförskap skulle inte bara gälla EU:s ekonomiska institutioner utan återverkar på all vår delaktighet i EU. Detta utanförskap är inte kvantifierbart. Men jag vill att Sverige ska höras och våra synpunkter tas på allvar. Det förtjänar vi.
Därför kommer jag rösta ja till euron den 14 september.”
Det är synpunkter jag håller med om.
Nycander, däremot, resonerar som om EMU enbart handlar om kronor och ören. Det är bara ekonomi i hans inlägg.
Hoppas Nycanders stil inte blir genomgående de närmaste månaderna; EMU är en politisk fråga och debatten borde avspegla detta. Om man enbart gör det till en ekonomisk fråga kommer de nationalistiska och konservativa mörkermännen – de finns både till höger och vänster – att komma undan för lätt i debatten.
Du slog huvudet på spiken med detta inlägg tycker jag. Nycander bortser, liksom majoriteten av de svenska debattörerna, från att det egentligen inte borde vara en fråga om penningpolitik utan om solidaritet och ansvar. Dessutom har vi egentligen åtagit oss att gå med i EMU redan i anslutningsfördraget. Med konstlade medel har EU sedan varje år lyckats finna att Sverige inte uppfyller kraven på medlemskap (bl.a. är kronan alltför ostabil) detta för att rädda både sitt och vårt ansikte.
Vänligen
Bengt