New humanism

2 svar på New humanism

1. johan lee skriver:

   29 mars 2004 kl. 11:48 f m

   Gunilla

   Vintern 1979 var jag 19 år och gick skidlärarutbildning i Norge. Mensen hade inte kommit som den skulle. Två veckor över tiden sökte jag upp en läkarstation för att få bekräftat att jag var gravid. Av någon anledning var beslutet inte svårt alls, att välja abort. Graviditeten störde mina planer, och tanken på att ta hand om ett barn fanns inte. Pappan stod bakom mig oavsett vilket beslut jag än tog. Vi hade varit tillsammans i tre år, och vi gifte oss ca 10 månader efter aborten.
   Ingreppet var enkelt, personalen fantastiskt. Utan tvekan, gick jag igenom ingreppet. Det var något som fysiskt gick helt utan komplikationer. Jag resonerade fram till mitt beslut. Ett barn skulle förstöra alla mina roliga planer, jobb som skidlärare, resor runt om i världen, studier. En massa roligt, som jag fått upplevt. Dessutom såg jag det som en foster klump som skulle avlägsnas bara.

   Nu 2002 är jag 42 år. Omgift och vi har 4 barn . Inte förrän nu har jag öppnat upp till mina känslorum. Inser nu att jag tidigare lagt locket på,befunnit mig i en glaskupol. Jag har ett rikt känsloliv i dag, något jag fått arbeta fram. Men priset för det är enormt högt. Mitt hjärta håller på att brista när jag inser var en abort verkligen är. Ett foster i 12 veckan ser ut som ett barn i miniatyr. Allt finns redan där, tår, ögon, det behöver bara tid att växa till sig.
   I abortdebatten skall vi alltid vara så neutrala i alla lägen för att inte verka fördömande, men jag önskar att det hade funnits någon som vågade ta ställning, och säga Våga föda ­adoptera bort i stället för abortera bort.
   Det finns något i mitt hjärta som stör, en röst från ett ofött barn, och hur jag än försöker resonera bort det. Så går det inte. Jag valde abort då, det var enklast, i stunden. För jag resonerade som 19 åringar i allmänhet. Har man tur och får leva är man inte ung hela livet, och prioriteringarna ser annorlunda ut utmed livets väg. Mitt beslut om att göra en abort i unga år får jag leva med resten av mitt liv.
   Tanken slår mig ibland, undrar hur många som ångrar sin abort – jämfört med hur många som ångrar att dom vågade föda sitt barn.
   Hoppas min berättelse har gett ett mer livs långt perspektiv på abort
   Gunilla

   jag vill veta om GUnilla vad har hon då för människosyn?
   snälla hör av er,
   jag måste få veta inom kort.
   tack på förhand
2. mp3 skriver:

   06 november 2004 kl. 4:58 e m

   .

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.