I sitt veckobrev (en medieform som är så nära blogging vi tycks komma idag inom den svenska politiken) skriver Carl Bildt om rymdfärjorna. Han menar att de inte spelar någon vidare roll för kommersiella och militära tillämpningar. Däremot:
”Den del av rymdprogrammet som rymdfärjorna betjänar har i allt
större grad kommit att ges en vetenskaplig inriktning förutom att
dessa farkoster genom sin flexibilitet har blivit en ovärderlig
resurs när det gällt reparationer och kompletteringar av andra
komplicerade rymdfarkoster. Reparationen av rymdteleskopet Hubble
är det mest kända exemplet på detta.”
Här tror jag han hade behövt se lite djupare. Hur många Hubbleteleskop, marssonder, jupitersonder, kometsonder, jordobservations- och miljösatelliter, plutosonder, rymdvädersatelliter mm mm hade man inte fått om man kört med obemannad raketer istället? Flexibiliteten med bemannade rymdfärjor som gör att man kan reparera Hubble ska ställas mot den ofantliga kostnaden (som borde kunnat finansiera nya Hubblar) för rymdfärjorna. Och Hubbleteleskopet stod ju färdigbyggt och bara väntade på att få komma ut i rymden i fyra år på grund av Challengerolyckan och därpå följande förseningar i rymdfärjeprogrammet. Tänk om, Carl!