3G blir försenat. Bygglov, mastsamarbete, krav på täckning mm försvårar utbyggnaden. ”De fyra operatörer som vann de svenska licenserna gjorde det genom att lova att nå över 99 procent av befolkningen i slutet av 2003” skriver Sydsvenska dagbladet (30 maj). En aktör som Glesbygdsverket ingår i ekvationen – det finns en politisk önskan om att få 3G till hela landet. Jan Cederwärn vid Glesbydsverket säger till SDS att Vodafone (som klagar över villkoren och vill skjuta på utbyggnaden) ju kan lämna tillbaka sitt tillstånd om man inte klarar utfästelserna. Det finns alltså inget nät och det finns inga telefoner eller tjänster anpassade för 3G.
Samtidigt som detta utspelar sig på en mycket hög nivå, långt från användarnas önskemål, händer något underifrån. Allt fler skaffar sig wi-fi (802.11b) i sina laptops. Privatpersoner sätter upp små basstationer kopplade till privata adsl-abonnemang. Telia och andra operatörer bygger upp wi-fi på järnvägsstationer, hotell och flygplatser. I Stockholms innerstad kan man köpa flat rate wi-fi för ett par hundralappar i månaden.
På jobbet har vi sedan en tid tillbaka wi-fi. Det är hur smidigt som helst. (Och det har inte tillkommit tack vare Glesbygdsverket eller Post- och Telestyrelsen …) Jag skulle gärna betala några hundralappar i månaden för att kunna nå ett wi-fi-nät i centrala Lund och andra tätorter. Att ha trådlös nätacess i iBooken överallt – åtminstone i civiliserade trakter – känns liksom helt rätt. Däremot skulle jag knappast betala motsvarande summa för att kunna surfa med en telefon. Nu undrar jag om teleoperatörerna har något intresse av att erbjuda det jag är intresserad av? Jonas Birgersson? (Trådlösbolaget…) Strunta i nationella politiska aktörer, jättedyra licenser osv – sätt upp wi-fi nät i städerna!
För en intressant aktivistgrupp i frågan – se electrosmog.