Idag gick jag en runda i mobilaffärerna. Jag hänger inte alls med på mobilfronten och vet inte vad som hänt de senaste åren, men hade det kommit något kul så hade nog chansen varit stor att jag uppgraderat min Nokia 3210 - introducerad 1999 och dess största finess är att man kan ringa telefonsamtal med den. Den är dessutom grå.
Men det fanns inget kul i affärerna. Det kändes som om de senaste årens mobilutveckling bara inneburit inkrementell innovation.
Har ingen aning om vad det var jag letade efter, men jag kommer känna igen det när jag ser det. Kanske något i stil med det Jyri Engeström skissat på.
Stadsbiblioteket saknar wlan. Det tycker jag är lite B.
Update: såväl en företrädare för Stadsbiblioteket som Olof (i kommentar nedan) meddelar att det finns trådlöst i kaféet och en del av biblioteket. Bra! Jag befann mig för långt bort från kaféet, inne bland tidskrifterna, när jag testade.
Peter och Joacim Melin har problem med Telia Homerun.
När Joacim ringde kundtjänst hävdade de att problemet var att han kör Mac. Märkligt. Jag kör Mac i väldigt olika nätverksmiljöer. En normal arbetsdag är det inte ovanligt att jag använder min Powerbook i tre-fyra olika wi-fi hotspots (hemnätverket, det trevliga kaféet Bönan med gratis wi-fi samt UB:s trådlösa nätverk (och ibland Lunds stadsnät)) samt dessutom, förstås, det fasta nätet på universitetet. Allt fungerar utmärkt. Wi-fi, tcp-ip och annat är standarder som inte är Windowsspecifika. “Du kör inte Windows” verkar vara en standardfras som gör att en slö kundtjänst slipper reda ut problemet.
Och, nej, Joacim lyckades inte få Telia Homerun att funka med en Windowsdator heller.
Inte för att jag är någon modern nomad, men jag rör mig ändå ibland på stadens gator med min Powerbook. Därför bryr jag mig om sådana saker som acesspunkter för wlan och vägguttag. OK, erfarenheterna så här långt är blandade, men det har generellt sett blivit bättre.
Först ut var Default city, en operatör som hade satt upp en acesspunkt i närheten av Espresso House på Gråbrödersgatan. Funkade bra ett tag och det var värt priset på 50 kronor per månad.
Efter ett tag började det fungera sämre; man halkade ur nätet efter någon minut eller kom inte ut alls. Vid ett besök i Stockholm kunde jag dessutom inte komma ut på nätet på ett ställe som, enligt Default citys hemsida, skulle vara en fungerande acesspunkt.
Dags att söka nya ställen för nätacess och idag har jag två leverantörer av wi-fi/wlan som jag är mycket nöjd med. Bönan är ett trevligt kafé mittemot Centralstationen och de har gratis wifi. Funkar ypperligt. Sitter där ibland och tar en kaffe på väg hem från jobbet, eller när jag vill jobba utanför kontoret en stund.
Började använda Lunds stadsnät nyligen. Gratis (efter registrering) och med en helt OK täckning, som dessutom verkar växa; den senaste tiden har flera nya acesspunkter tillkommit.
Efter en lite knackig inledning är Lunds wlan-landskap idag alltså ganska bra. Wlan har blivit en ny faktor att räkna med när man renderar den mentala kartan över staden Lund.
“Nobody has found a right business model for Wi-Fi today.” Roland Piquepaille är wi-fi-skeptiker/realist. Och det kan han ju vara. Jag kan bekräfta att Defaultcity - vars hotspot omkring Espresso House i Lund jag tidigare höjt till skyarna - har en dålig affärsmodell. Den är nämligen: ta betalt för en tjänst och sluta helt plötsligt att leverera den, men fortsätt ta betalt. Pengarna dras från mitt Visa-kort utan att jag kommer in på nätet.
Först gick det hur bra som helst. Jag betalade glatt min femtiolapp i månaden för att kunna surfa trådlöst och fika samtidigt. Sen slutade det funka. Jag har meddelat företaget upprepade gånger men till ingen nytta. (Och det är inget fel på min Powerbook eller dess wi fi-kort: jag skriver detta på mitt trådlösa hemmanätverk.)
Nej, den affärsmodellen lägger vi i soptunnan. Tänker säga upp mitt abonnemang omedelbums. Kommer att ta mina pengar och gå någon annanstans (samt dessutom offentliggöra kritiken såhär - ni ska veta, Defaultcity, att jag minsann har hundratals läsare! 
Ska försöka med Lunds stadsnät istället. Men då måste jag byta stamfik från Espresso House till exempelvis Stortorget. Och de har förstås inte öppet när jag brukar fika på stan, vardagar 08.30-9.00. Hmmmh.
Några spåtanter analytiker menar att wlan / wi-fi / 802.11x / AirPort kommer växa snabbare i Europa än i USA 2003-2008.
De har förstås helt rätt. Europas tätare bebyggelse ger tajtare täckning. Utspridda städer är historia. Täta stadskärnor ska det vara. En intelligent stad är en tät stad.
[Via slashdot.]
Relaterad länk: Congress for the New Urbanism.
Restauranger och hotell som investerar i gratis wlan får fler och nöjdare kunder visar ännu en studie. Man blir inte direkt förvånad. Idag finns det så pass många människor med en wlan-förberedd laptop att de kaféer, hotell mm som börjar med gratis wlan i Sverige kommer kunna dra till sig många extra kunder. Espresso House i Göteborg startade för en tid sedan en sådan service, undrar hur erfarenheterna därifrån är?
För egen del har jag hängt ganska mycket på Espresso House här i Lund sedan de skaffade (betal)wlan från Defaultcity. Jag har druckit bra mycket mer kaffe där än vad jag gjorde innan de skaffade wlan och det ska mycket till för att jag, i dagsläget, ska gå till ett annat kafé. (Det enda som kan konkurrera är Bönan, med dess underbara personal.)
Gratis wlan på kaféer och i liknande miljöer kan ses som en lyx. Jag tror inte det kommer uppfattas så om några år. Då kommer man se på det som lika självklart som att dessa miljöer har toaletter och tidskrifter för läsning. Kanske är det rentav dyrare att installera och driva en toalett än wlan.
[Länk via Anders Jacobsen.]
Internetworld har en (gammal, men dock) lista över surfzoner. (Defaultcity på Espresso House i Lund nämns inte.)
Jag har tidigare tjatat om tillgång till wi-fi i Lunds offentliga miljöer. I morse satt jag och jobbade på Espresso House en stund. Startade Airport mest för att se om det fanns någon privatsignal i närheten och vad mötte mig om inte full signalstyrka från Default city. Härligt.
I Affärsvärldens special om IT, nr 25 (18 juni) 2003, pekas Wlan/wi-fi ut som en av de ledande trenderna. Priset på utrustning “faller dramatiskt” och de flesta bärbara har numera inbyggda wlankort. “Mycket talar för att wlan tar en stor del av den datatrafik som luftiga prognoser placerat i 3G-näten.”
3G kommer likt Iridium bli ett dyrt misslyckande. Affärsmodellen är fel. Wi-fi är vägen framåt. Clay Shirky har funderingar om framtiden för 3G.
[Länk via Boiongboing.]
Hotell Omni är “the only hotel in the entire L.A. metropolitan area that offers 100% free WiFi to guests, patrons, and anybody who just happens to be stopping through. The hotel’s Director of Operations claims that occupancy rates have soared since the free wireless service was introduced, and told us, ‘Our guests who use WiFi would rather wait for an hour to have an overflowing toilet fixed than wait an hour for an out-of-service WiFi connection to be fixed.’ Four wireless points, installed in the maids’ closets and in the elevator shafts, power the 802.11b network that permeates the building and surrounding grounds at killer speeds.” Citat från boingboing.
“Intel has 1000 people working on WiFi. Radio will be free in the near future. WiFi will be on-par with cellphones in terms of its impact on infrastructure. We’re going to kick ass at the FCC.
Radio will be free. We’ve got plenty of processing power. The next pentium will have 450MM transistors. The die-size for a radio is about 1/8th a Pentium. WiFi is down to $15 — and headed down to single digits.
WiFi will kick cellphones’ asses. Intel will ship 10s of millions of WiFi radios next year, and the industry will ship 100s of millions in the next year. Cellphone manufacturers want WiFi in their handsets.”
Cory Doctorow på boingboing bloggar om en Intelpresentation på Larry Lessigs spectrumkonferens.
Två tankar om framtidens trådlösa Internet:
Thorvald Freiholtz på konsultfirman flajt har tagit fram en ny analys av 3G. Överlag andas rapporten sansad skepticism inför 3G. Dessutom pekar den på en möjlig negativ utveckling för 3G i takt med att publika nätverk enligt 802.11-standarden blir allt vanligare. “Det kan vara kaféer, hotell osv. som använder trådlös Internetaccess som ett konkurrensmedel. /…/ Anntingen kan dessa WISPar erbjuda w-lan som en gratis facilitet eller mot en (troligtvis låg) avgift.” Därmed blir dessa nät “ett allvarligt hot” mot 3G-operatörerna.
Det tror jag med. Jag betalar hellre för att få 11 mbit/s (eller 54 enligt den nya versionen) i min laptop än 1 mbit/s i min telefonlur. Och om det finns ett kafé som erbjuder det gratis är det dit jag kommer gå för att dricka kaffe. Beställ den intressanta rapporten kostnadsfritt här.
Aaron Swartz: The wireless future.
Angående en rapport från konsultbolaget Northstream hävdas bland annat följande:
“Publikt WLAN kräver engagemang, kunskap om var det finns täckning och tillgång till rätt utrustning hos användarna. Man måste hitta en lämplig plats att sitta på, ställa in nätverksinställningarna och slutligen (oftast) betala för tillgång till nätverket. Denna process är ofta alltför omständlig och komplicerad för att attrahera majoriteten av potentiella användare. Det betyder att publikt WLAN främst kan nå framgång på de ställen där affärsresenärer uppehåller sig en längre tid, t.ex. på hotell, konferenscenter och kommunikationscentra (flygplatser etc.).” (Min kursivering.)
Hmmh, jag är inte så säker på att detta är rätt väg att gå. Varför krångla med att ta betalt? Jag tror mer på att kaféer, hotell, gallerior, sammanslutningar av grannar, bostadsrättsföreningar, församlingshem, ungdomsgårdar mm mm sätter upp wi-fi-antenner och kör igång, än att man ska implementera något slags Telia Home Run.
En anledning till att vi tänker olika är att Northstream verkar analysera fallet framför allt ur MNO-perspektiv medan jag tänker på det mer ur Single point WISP-perspektiv. (Ursäkta, kära läsare, men jag är influerade av Northstreamrapportens acronymitis.)
Northstreams rapport går att ladda ner via den här sidan.
senaste kommentarer