Skip to content

Tag Archives: Thomas Söderqvist

Citizen Science

Jag minns i slutet av 1990-talet, när jag satt och skrev färdigt min avhandling (och därmed levde ett slags pendlande tillvaro mellan prokrastinering och tolvtimmarssessioner i Word) och de första nätbaserade citizen science-projekten började dyka upp. Som avkoppling till avhandlingsskrivandet anslöt jag till några av dem: jag deltog i sökandet efter de största kända primtalen via projektet Mersenne, jag beräknade kryptokoder med distributed.net och installerade Seti@home för att bidra till den astrobiologiska forskningen.

Det här var ju inte enbart en cool grej rent naturvetenskapligt och matematiskt, upptäckte jag snart, utan även intressant ur ett perspektiv av forskningskommunikation och vetenskapens interaktion med allmänheten. Här deltog bokstavligt talat miljontals människor i forskningsprogram. I de nätbaserade fora, bloggar och youtubekanaler som växte upp kring de olika citizen science-projekten utspann sig många interaktioner mellan forskare och allmänhet och mellan vetenskapsintresserade medborgare.

Jag började alltså tycka att det här kommunikationsperspektivet var intressant att studera empiriskt, och vid en konferens i Köpenhamn 2008 presenterade jag ett paper som handlade om Folding@home i en session tillsammans med Malin Sandström och Thomas Söderqvist.

Johan Kärnfelt och jag har ett projekt om amatörastronomins historia, och en av delarna där behandlar citizen science-projektet Galaxy Zoo och dess spin off-projekt i the Zooniverse. Vi har fått finansiering för ett inledande pilotprojekt om just the Zooniverse av LETStudio vid Göteborgs universitet.

Adam Bencard skriver nu om ytterligare ett intressant citizen scienceprojekt, denna gången inom fiskeriforskningen: vad gör man om man snabbt behöver identifiera 5 000 fiskar? Jo, man laddar upp dom på Facebook och hoppas att en större grupp fiskintresserade tar sig an uppgiften. Vilket de också gjorde.

Projektet illustrerar bland annat att den här typen av nätbaserade projekt inte enbart handlar om mer eller mindre okunniga clickworkers à la Amazon Mechanical Turk, utan ibland handlar om att med hjälp av nätbaserade plattformar knyta samman expertis över institutionella gränser.

Forskarbloggar

Jag sitter och förbereder ännu en föreläsning om forskarbloggar. Det är en allmänt hållen föreläsning på Wilhelm Agrells grundkurs i Underrättelseanalys som ges här på FPI. Jag kommer diskutera hur kommunikationspraktiker påverkats i kunskapsintensiva organisationer – med universitetet och forskarvärlden som fokus – i och med framväxten av digitala medier. I mina förberedelser anknyter jag förstås till aktuell forskning, bland annat Lilia Efimova och Sara Kjellberg.

På ett sätt kan man ju driva tesen att det inte har varit en så radikal förändring (som historiker är det alltid lätt att dra till med gammalt vin i nya läglar-argumentet). Innan bloggar hade man faxar, bulletin boards och maillistor som komplement till trögrörliga vetenskapliga tidskrifter; bloggdelen av arsenikDNAdebaclet häromsistens och vad det säger om peer review kan mycket väl jämföras med kommunikationscirkusen i samband med kall fusion.1

Så något slags bakgrund till kommunikationspraktiker inom vetenskapen, ett samtidshistoriskt Knowledge in transit-perspektiv, kommer föreläsningen att innehålla.2 Men å andra sidan måste man ju ändå öppna för förändringen – historikerns poäng kanske då blir ett slags glidande, la longue durée-förändring.

Nåväl.

Även om min föreläsning mest kommer att behandla forskarbloggar internationellt och i mer teknik- och naturvetenskapligt orienterade ämnen, kan man ju fundera över hur det fungerar i den egna delen av akademin.

I november höll Nina Wormbs, Thomas Söderqvist och jag en paneldebatt på Teknik- och vetenskapshistoriska dagar om forskarbloggar. I den efterföljande diskussionen blandades bloggskeptiska och bloggpositiva inlägg, men tydligt var att det fanns ett relativt stort intresse för mediet. En av deltagarna i diskussionen, teknik- och näringslivshistoriken Gustav Sjöblom på Chalmers kommenterade debatten på sin nystartade blogg Flöden, där man på senaste tiden kunnat läsa bra inlägg om informationssamhällets historia, njutningen av att arbeta i arkiv och specifikt företagsarkiv (”att tillbringa två dagar bland mappar om administrativ rationalisering på 1960-talets Asea kommer nog aldrig att bli ett folknöje”) och så vidare.

För några år sedan var vi inte så många teknik-, medicin- och vetenskapshistoriker som bloggade, men på något vis tycker jag ändå att det håller på att byggas upp ett slags vetenskapshistorisk bloggosfär (internationellt finns det förstås en sedan länge). På sikt tror jag att det kommer att få betydelse för hur vårt ämne utvecklas.

  1. Lewenstein, Bruce V. “From Fax to Facts: Communication in the Cold Fusion Saga.” Social Studies of Science 25, no. 3 (August 1, 1995): 403-436. []
  2. Secord, James A. “Knowledge in Transit.” Isis 95 (2004): 654–672. []

Forskarbloggar

Jag är på väg mot Göteborg och konferensen Teknik- och vetenskapshistoriska dagar, där jag bland annat ska sitta i en paneldebatt med Nina Wormbs och Thomas Söderqvist om forskarbloggar; vi ska reflektera över fördelar och nackdelar med blogging för forskning och förmedling inom vårt fält.

Ja, vad ska vi med bloggande till, egentligen? Som ett led i förberedelserna har jag rotat lite i arkiven här på DPT:

Man kan blogga skrivandet av en bok, som Jon Agar – han håller förresten konferensens keynote – gjort under arbetet med den kommande Science in the Twentieth Century – and Beyond. Generellt gäller, tror jag, att bloggandet kan vara ett sätt att hålla igång vårt skrivande, det slags ”low stakes writing” som Howard S. Becker talar om. Samma idé var Alex Soojung-Kim Pang inne på när han diskuterade fyra argument för den bloggande akademikern: skrivhantverket, tillitsargumentet, nätverksbyggande och varumärkesbyggandet.

Men jag ser även forskarbloggandet i ljuset av kultursidornas förändring. Det är trångt på kultursidorna, inte minst för facklitteratur; bloggar kan vara ett medium för diskussioner som inte får plats någon annanstans.

Sen har vi det här med källmaterial; sociala medier kommer, i takt med att tiden går, att bli mer och mer en källa för oss vetenskapshistoriker, vilket kan ge oss intressanta möjligheter som vetter åt digital humaniora och svåra utmaningar vad gäller bevarande och arkivering av källmaterial.

Konferenser

Det är kul att vara på konferens. Tröttande, ibland, men kul. Vårterminens konferensande för mig har inneburit tre intressanta konferenser – Teknik- och vetenskapshistoriska dagar i Stockholm; Historikermötet i Lund; och PCST-10, Malmö/Köpehamn som jag är på just nu.

Sitter och skriver just i detta nu på en session (frågestund pågår, Thomas kritiserade alldeles nyss framgångsrikt en kvantitativ analys – go Thomas!).

Har precis presenterat vår – vi är Malin Sandström, Thomas Söderqvist och undertecknad – session om vetenskap på nätet; många besökare dök upp och ställde intressanta frågor.

Här är våra abstract:

Malin Sandström, ”Beyond the ‘cool stuff’: science blogging as a democratic tool”

Traditionally, media’s reporting of non-medical science rests on a small subset of articles published in a few of the major journals; with a heavy emphasis on the “cool stuff” and often also framed in a way which is poorly adapted to science reporting. The common use of the scientist as an aloof, impersonal expert does little to foster interaction between the scientific world and the public. In contrast, blogging leaves the choice in the hands of the blogger – blogging researchers can decide for themselves what to say, how and when. The blog by its nature is personal and interactive, making it a convenient and attractive platform for contact between scientists and laymen.

Outside of the scientific world, access to published research is very limited: few persons have the expensive journal subscriptions and superior grasp of specialist English required. Scientists blogging in
their native language can do much to alleviate this gap. Furthermore, science blogging – especially interactions between science bloggers – can incorporate and spread other underreported fundamentals of the research process, such as patterns of reasoning and how to judge the validity of results.

Thomas Söderqvist, ”Science blogging between Empire and Multitude”

Within a few years, science blogging has emerged as a new genre for science communication. But is science blogging really best understood in terms of ’science’ and ‘the public’? Or does the phenomenon of science blogging suggest other dichotomies? This paper argues that ’science communication’ is better conceptualized in terms of ‘Empire’ and ‘Multitude’. Science is financed and managed by a network of national and transnational state organisations and corporations, while the overwhelming number of laboratory and field workers constitute a global knowledge proletariat. These different positions in the global ’scientific field’ entail two different domains of communication practices which correspond, roughly, to the cultures of ‘Empire’ and ‘Multitude’, respectively.

Gustav Holmberg, ”CPU cycles and citizens: A study of the distributed computing communities Seti@home and Folding@home”

Computer simulation and large-scale data analysis used to be the province of scientists proper. Distributed computing is a kind of public engagement with science that involves large numbers of participants. The worldwide user-base of citizens interested in donating computer power to protein science and bioastronomy are modern examples of the mutual interaction between scientists and nonscientists. This paper will look into questions such as why people decide to collaborate in the distributed computing projects and analyze the discourse surrounding bioastronomy and proteomics. It will look at how ideas about protein dynamics and bioastronomy are articulated through various participatory platforms: weblogs, computer fora, wikis, YouTube videos and the Folding@home software. The paper also analyses the flow of skills from subsets of the user pool into the core of the distributed computing project, suggesting that a group of users have knowledge about the intricacies of software technologies that have been useful in the evolution of the Folding@home project.

Vi har – förstås! – en nätnärvaro. Här finns Malins kommentarer efter sessionen.

Update 30 juni: Agence Science Presse uppmärksammar vår session.

Folk vill prata med Larry Sanger efter hans keynote igår.

Efter vår session: vi sitter och bloggar, här tillsammans med Peter Sylwan.

En bild från tidigare konferens i våras: Pernilla Karlsson, utforskare av gamerkulturer och Mats Fridlund, utforskare av terrorismens teknikhistoria, på Teknik- och vetenskapshistoriska dagar 2008.