Det här kom nyss på Mersennelistan, jag tycker det verkar vara en kul tillämpning av teknikhistoria och smartphones och något slags modern museologi som använder staden som arena:
Do you know places in London that are significant for the history of communications, computing and information technologies?
We are looking for suggestions that will help us in an experimental project to guide mobile users through the UK’s rich history of technology. The project is called Locating Communications Heritage. In the pilot phase we are finding out how best to guide people walking around London with a mobile phone, using the locatability function of recent smartphones to reveal the significance of sites.
The idea is to link places to objects as well as to link to further contextual and archival information. There will also be the ability to record users’ memories of the history of communications technology.
So for example, if you were walking down the Strand you will see on your phone that UK’s pioneering BBC radio transmitter, 2LO, operated from Marconi House. By clicking, you could find out more about the 2LO, an extraordinary object, at the Science Museum. If your grandmother was a 2LO operator, you could record her recollections.
Places could be the sites of interesting machines (such as 2LO or the LEO computer at Cadby Hall), places of invention (such as John Ambrose Fleming’s thermionic valves in Bloomsbury), birthplaces, buildings (such as the BT Tower), or places where communications were vital (such as the London Stock Exchange).
Examples could be from the deep or recent past.
If you have examples you would like to share, or if you would just like to stay in contact with this experimental project, then please email me at ucrhjea [at ] ucl [dot] ac [dot] uk,
and/or
leave a message for us at our project blog.
Projektet är en del av Locating Communications Heritage med finansiering från brittiska motsvarigheten till VR och BT (vad sjutton gör Telia för att stödja bevarandet av det digitala och teknologiska kulturarvet?).
torsdag, oktober 15, 2009
Alla akademiker kan inte vara som Archie Brown, vars råd till Margaret Thatcher tycks ha spelat roll i förhistorien till förhandlingarna mellan Thatcher och Gorbatjov 1984. Men ändå: mycket av det som historiker gör kan påverka debatt och politik.
Man kanske inte alltid kan hoppas på att landets statsminister aktivt läser aktuella doktorsavhandlingar i historia och litteraturvetenskap (Kim Salomon skriver i en notis i SvD idag om hur Erlander ibland tycks ha gjort detta). Traditionellt sett har vi ju inte minst hållit hus på kultur- och debattsidorna och skrivit forskningsböcker som varit så pass läsliga (till skillnad från i stort sett all naturvetenskap och mycket annat) att debattörer, journalister, politiker (eller ”praktiker” som några samhällsvetare jag känner brukar kalla de som finns utanför akademin …) kan ta till sig vår forskning.
Det är inte säkert att kultursidesartiklar och böcker behöver vara de enda medierna för historiker som vill interagera. Det finns alternativ. Och då tänker jag inte alltid på den inte sällan urvattnade pressmeddelandeprosa som ofta används för att ”sprida” nyheter från naturvetenskap, teknik och medicinska forskare.
Ett intressant initiativ har tagits i England. History and Policy har som målsättning att få historiker att delta i debatten:
* Demonstrates the relevance of history to contemporary policymaking
* Puts historians in touch with those discussing and deciding public policy today
* Increases the influence of historical research over current policy
* Advises historians wanting to engage more effectively with policymakers and media
Här finns, inom mitt eget område, flera exempel: när frågan om ett nationellt ID-kort debatterades i Storbritannien kunde man där läsa Jon Agars diskussion om historiska föregångare; David Edgerton intervenerar i aktuell brittisk forskningspolitik med ett policy paper kring hur forskningspolitik använder felaktig historieskrivning, i praktiken myter, som argument.
Och så vidare: på ”History and Policy” finns en uppsättning historiker som har ambitionen att bidra till aktuell debatt på en lång rad teman.
Jon Agar har en introduktionsbok på gång som verkar spännande, Science in the Twentieth Century – and Beyond ska den heta. Ett av de avslutande kapitlen är en översikt över naturvetenskap idag. Skrivandet av denna avslutande del bloggar han på STS Observatory. Hittills har han hunnit med forskarbloggar i relation till vetenskapsjournalistik, klimat, läkemedelsbolag som stör peer review, lågbudgetgenomics, USA:s plats i den internationella forskningsstatistiken, indisk forskningspolitik, Kina med flera ämnen.
För oss läsare är det ett sätt att blicka över axeln på Agar när han skriver. För Agar – antar jag – är det ett sätt att få lite draghjälp i skrivandet: ”This and the blog posts that follow are the first draft of the survey. Let me know if I miss anything stupid”, som han skriver.
Boken verkar som sagt spännande. Dels för att det jag läst av honom tidigare är bra (Agars bok om Jodrell Bank-observatoriet och hans uppsats om 1960-talet är två läsvärda exempel). Dels för att den här typen av översiktsverk är användbara.
Det finns flera moderna översiktsverk på marknaden – Pickstone Ways of Knowing, Bowler & Morus, Making Modern Science, Patricia Fara, Science: a four thousand year history – men det behövs definitivt fler. Några till av den sorten, och man kunde plocka ihop en riktigt givande läskurs för doktorander på tematiken Big pictures.
Jon Agar skriver intressant om 1960-talet och STS: ”What happened in the sixties?”, BJHS vol 41, 567-600.
Missy Elliott möter Joy Division och Knut Lundmark … jag skriver om den astronomiska versionen av mashupkulturen på min engelskspråkiga blogg.
Som en del i det internationella astronomiåret bloggar Greenwichobservatoriet en dagbok från 1894.
Drug Monkey har gjort en lite elak men kanske sann diskursanalys av den typiska anslagsansökan till NIH.
