Mer brittiskt: Stephen Frys podcast är en av få jag prenumererar på. Massor med megabytes av wit rakt in i iPoden.
“This is one of my favourite northern folksongs”: bäst i ett eklektiskt akustiskt set av Sarah Blackwood, ena halvan av Client, är hennes fina version av “True Faith”. Laddas ner gratis här [eller, för den som inte orkar registrera sig på Clients sajt: här]. Clients nya album är även bra, innehåller remixar och fina singelbaksidor som “Northern soul”.
Senor Coconuts bossanova, Balanescukvartettens stråkkvartett och otaliga elektronikaversioner: Kraftwerks låtar görs om och om igen. Senaste jag hört är rätt kul:
Audio Objekt/Håkan Lidbo uppdaterar Computer world till ett svenskt 2007. (Här finns mp3.)
Client på Malmöfestivalen i fredags var kul. Det är ett ojämnt band, vilket inte minst senaste albumet visar (de har alltid varit ojämna, och jag tycker alltså inte att det avslutade samarbetet med Andy Fletcher gjort Client sämre). I fredags var bland annat “It’s not over” och “Xerox Machine” (ja, det är en cover av en gammal Adam and the Ants-låt) bra live.
Ljudet kunde dock varit lite bättre; bandet har i och med senaste albumet utvecklats i riktning mot lite tyngre sound och det kom inte riktigt fram som det borde gjort i ljudbilden, tyckte jag. Festivaltält är väl inte den optimala inramningen, antar jag. Precis raka motsatsen till konserten med Ladytron i våras, alltså.
L. och jag snubblade sen vidare till Freitag på Adelgatan; liten och trevlig lokal, bra DJ samt en småkul spelning med teknologpoparna System. Det blev sent …
Till tidigare en tidigare lista över polyglott pop bör läggas: Françoise Hardy, Was mach ich ohne Dich, den tyska versionen av Comment te dire adieu. Inte fullt lika sublim, men likafullt lyssningsbar, är den här japanska bossaversionen.
Cracked LCD, He took her to a movie, Discotraxx, Last one standing, Destroy everything you touch, International Dateline med flera: suveräna liveversioner, med något manglande, ostoppbart, ångvältigt över sig; bandet var fokuserat.
Jag gillar hela den här liveelektronikgrejen, med kabelhärvor och 25 år gamla Korgsyntar med knappar och rattar och inga laptops.
Bra DJ:s (Nuns on bikes), bra publik, bra klubblokal.
Lite grötigt sound, dock, periodvis. Och videoprojektionerna - tex på Soft Power - såg man inte mycket av. Och så spelade de inte Beauty 2. Och visst spelade de inte heller I’m with the pilots? (Om jag inte minns fel - hjärnan har knappt vaknat.)
Nackdelen med Ogle Earth är att framgången gjort att Stefan inte hunnit skriva så mycket på sin blogg. Men nu är han tillbaka med en intresseväckande post om att han är på väg till Science Foo Camp och att han förmodligen kommer blogga en del därifrån. Lovar gott.
Arpanet, Detroits retroelektroniker, är på väg att släppa sitt nya album Inertial frame. Under tiden man väntar kan man ju för femtioelfte gången lyssna på underbara Wireless internet. Nya singeln “Event horizon” är bra. Lovar gott.
The Ten Thousand Things länkar till en bootleg/icke-officiell version av “The Jezebel Spirit” från My Life in the Bush of Ghosts med Brian Eno och David Byrne. (Filen ligger där bara en kort tid.)
Albumet återutges nu och på den här hemsidan kommer Eno och Byrne släppa två av låtarna i sin hela multitrackhärlighet under något slags Creative Commons license.
Johan Norberg ska gå och se Rammstein ikväll och kommenterar apropå det synthmusikens mångspråkighet. Hade hans blogg haft en kommentarsfunktion (ahhrmmm…) så hade jag där lagt in en länk till en grej jag skrev här för länge sen. Nu får jag lägga länken här istället.
Aargh … Apple iTunes Music Store öppnar i Finland och enhel räcka andra europeiska länder, men inte i Sverige. Inte för att jag vet vad det beror på - STIM krånglar, vi har inte euron? - men trist är det.
Men tack vare kommunala musikskolan har vi ju en så fantastisk musikproduktion och exporterar så mycket själva så vi behöver inte utländsk musik …
senaste kommentarer