Lyssnar just nu på Bryan Ferry och har nyinköpta biljetter till spelningar med Front 242 och Deutsch-Amerikanische Freundschaft – jag tror jag är lika konservativ som någonsing raggarna på 1970-talet.
Señor Coconut and his Orchestra, dessa skickliga och konsekventa mästare inom musikalisk rekontextualisering, släppte som bekant för några år sedan ett album med Kraftwerkcovers i latintappning. Inte minst är deras version av Showroom dummies underbar i sin släpiga precision.
Nu är dessa mashupmusikens mästare tillbaka med albumet Around the world. Innehåller bland annat en fin tolkning av Sweet dreams.
The pervy synth duo genre of 1981-1983, Michael Caine, Soft Cell, rysslandsromantik, Finland station, Margaret Thatchers favoritpopskiva och så vidare: intervjun med Pet Shop Boys är bara en av de grejer jag hittat via Speechification, en mp3blogg som bevakar brittisk radio (och som jag hittade via Erik). Inte bara länkar till radioprogram utan även debatt om radio, som ett välskriven påhopp på BBC:s idiotiska arkiveringspolicy (lika illa som SR), gör det här till en mycket läs- och lyssningsvärd blogg.
Mer brittiskt: Stephen Frys podcast är en av få jag prenumererar på. Massor med megabytes av wit rakt in i iPoden.
”This is one of my favourite northern folksongs”: bäst i ett eklektiskt akustiskt set av Sarah Blackwood, ena halvan av Client, är hennes fina version av ”True Faith”. Laddas ner gratis här [eller, för den som inte orkar registrera sig på Clients sajt: här]. Clients nya album är även bra, innehåller remixar och fina singelbaksidor som ”Northern soul”.
Senor Coconuts bossanova, Balanescukvartettens stråkkvartett och otaliga elektronikaversioner: Kraftwerks låtar görs om och om igen. Senaste jag hört är rätt kul:
Audio Objekt/Håkan Lidbo uppdaterar Computer world till ett svenskt 2007. (Här finns mp3.)
Client på Malmöfestivalen i fredags var kul. Det är ett ojämnt band, vilket inte minst senaste albumet visar (de har alltid varit ojämna, och jag tycker alltså inte att det avslutade samarbetet med Andy Fletcher gjort Client sämre). I fredags var bland annat ”It’s not over” och ”Xerox Machine” (ja, det är en cover av en gammal Adam and the Ants-låt) bra live.
Ljudet kunde dock varit lite bättre; bandet har i och med senaste albumet utvecklats i riktning mot lite tyngre sound och det kom inte riktigt fram som det borde gjort i ljudbilden, tyckte jag. Festivaltält är väl inte den optimala inramningen, antar jag. Precis raka motsatsen till konserten med Ladytron i våras, alltså.
L. och jag snubblade sen vidare till Freitag på Adelgatan; liten och trevlig lokal, bra DJ samt en småkul spelning med teknologpoparna System. Det blev sent …
Till tidigare en tidigare lista över polyglott pop bör läggas: Françoise Hardy, Was mach ich ohne Dich, den tyska versionen av Comment te dire adieu. Inte fullt lika sublim, men likafullt lyssningsbar, är den här japanska bossaversionen.
Cracked LCD, He took her to a movie, Discotraxx, Last one standing, Destroy everything you touch, International Dateline med flera: suveräna liveversioner, med något manglande, ostoppbart, ångvältigt över sig; bandet var fokuserat.
Jag gillar hela den här liveelektronikgrejen, med kabelhärvor och 25 år gamla Korgsyntar med knappar och rattar och inga laptops.
Bra DJ:s (Nuns on bikes), bra publik, bra klubblokal.
Lite grötigt sound, dock, periodvis. Och videoprojektionerna – tex på Soft Power – såg man inte mycket av. Och så spelade de inte Beauty 2. Och visst spelade de inte heller I’m with the pilots? (Om jag inte minns fel – hjärnan har knappt vaknat.)
Nackdelen med Ogle Earth är att framgången gjort att Stefan inte hunnit skriva så mycket på sin blogg. Men nu är han tillbaka med en intresseväckande post om att han är på väg till Science Foo Camp och att han förmodligen kommer blogga en del därifrån. Lovar gott.
Arpanet, Detroits retroelektroniker, är på väg att släppa sitt nya album Inertial frame. Under tiden man väntar kan man ju för femtioelfte gången lyssna på underbara Wireless internet. Nya singeln ”Event horizon” är bra. Lovar gott.
The Ten Thousand Things länkar till en bootleg/icke-officiell version av ”The Jezebel Spirit” från My Life in the Bush of Ghosts med Brian Eno och David Byrne. (Filen ligger där bara en kort tid.)
Albumet återutges nu och på den här hemsidan kommer Eno och Byrne släppa två av låtarna i sin hela multitrackhärlighet under något slags Creative Commons license.
Jag är idé- och vetenskapshistoriker. Verksam vid Forskningspolitiska institutet, Lunds universitet, en institution som studerar vetenskap och teknik ur ett flertal samhällsvetenskapliga och humanistiska ämnens perspektiv.
Privat är jag en fotointresserad trebarnsfar hemmahörande i centrala Lund.
Det senaste från min engelskspråkiga blogg