Frihet!
Efter att ha läst nära hälften i Neal Stephenson, CryptonomiconQuicksilver, lägger jag tegelstenen åt sidan. Den är helt enkelt för dålig. Illa genomtänkt och bristfälligt redigerad.
Stephenson har verkligen gjort sin läxa, satt sig in i det sena 1600-talets marinteknologi, engelsk inrikespolitik, den vetenskapliga revolutionens idéhistoria, teatrar och hamnkvarter i London med mera. Problemet är att han inte kan låta bli att på ett tjatigt vis återberätta en massa ovidkommande detaljer (hans beskrivningar av segelbåtarnas teknik gränsar till kalkonlitteratur).
Han fick en hit med Snow Crash – den är bra – och har kanske sedan dess inte fått något motstånd; förlagsredaktörerna verkar ha behandlat honom med silkesvantar, hur de kunde släppa det här manuset till tryckning övergår mitt förstånd.
Så nu läser jag annat istället. Det känns oerhört befriande. Läsning ska vara roligt. Och som trebarnsfar har jag inte speciellt mycket tid avsatt för läsning, vilket gör mig lite kräsen: varför ägna tid åt undermåliga böcker? Kanske återkommer jag till CryptonomiconQuicksilver, men det blir när jag har mer tid. Och det finns många olästa böcker i världen. Känns nästan lite stressande. Det gäller att välja rätt.
För tillfället: Tystnadens historia, Peter Englunds essäsamling. Bra än så länge.
Jag håller med dig. Första gången jag läste (tragglade igenom) den erbjöd boken visst motstånd men jag hade ändå nog intresse av historien för att orka fortsätta. När jag för någon månad sedan försökte läsa om boken tog det stopp efter bara tio sidor.
Hmm, det var ju inte samma bok då. Har du läst Cryptonomicon?
Nej, här skrev jag slarvigt – kritiken gällde Quicksilver.
Jo, jag har läst Cryptonomicon också, tyckte den var rätt OK men ganska pratig.