Vi lever i ett biomedicinskt tidevarv, sägs det ibland. Och visst ligger det någonting i det. Det är knappast fysikvetenskaperna som ohotat förmår attrahera politikers och allmänhetens intresse.
Det japanska forskningsministeriet föreslår mer pengar till livsvetenskaperna medan man sparar in på ingenjörsvetenskaperna rapporterar Nature. Som av en händelse rapporterar Nature även om öppnandet av ett forskningscentrum för 230 miljoner $ vid University of Michigan vars mål är att ”gather biologists, physicists and chemists together to foster innovative approaches to biological problems /…/ Similar approaches are being taken at Stanford University’s Bio-X project and Harvard University’s Bauer Center.”
Dagens expansionsmöjligheter för fysikvetenskaperna tycks snarare ligga i utbyteszoner där man samarbetar med livsvetenskaper, än i straight fysik. Disciplinär heterogenitet och koncentrationsfenomen är på tapeten på många håll. Men man undrar hur pass bra det fungerar i praktiken? Finns det några utvärderingar av den här typen av heterogena miljöer?
Kan inte besvara dina frågor, men väl tipsa om en artikel om den ”patologiska” forskningen inom Cold Fusion:
http://www.sfgate.com/cgi-bin/article.cgi?f=/news/archive/2003/09/05/financial0901EDT0036.DTL&type=science