Vetenskaplig kreativitet och byggnader

”In recent years, architects have begun to pay attention to a newer concept — the need for interactive spaces in which scientists can meet and talk to each other. The trend has been fuelled partly by the rise of fields such as nanotechnology, which require scientists from different disciplines to work together. Researchers who have traditionally been scattered across a university campus are now being brought together under a single roof.” Nature skriver om laboratoriearkitekturens betydelse för den vetenskapliga praktiken. Man försöker, i bokstavlig mening, konstruera trading zones. Artikeln anknyter inte till Galison & Thompson, The architecture of science, vilket är lite dåligt. Däremot tar man upp, Academy of neuroscience for architecture, som försöker koppla samman neurovetenskap och arkitektur. Där tittar man bland annat på hur ”lightning and acoustics can affect cognitive ability”. Den ännu så länge obesvarade frågan är väl vad neurovetenskap och magnetkamerabilder av hjärnor på människor som tittar på vackra byggnader tillför.