Jag deltar i ett nordiskt forskarnätverk kring norrskensforskningens vetenskapshistoria. Syftet är att samla de (få) historiker som intresserar sig för ämnet så att de kan bygga upp och vidareutveckla samarbetet. Det är träget arbete av en energisk organisationskommitté som ligger bakom, samt såddfinansiering från Nordforsk; detta nätverksanslag ser ut att vara mycket väl använda pengar: det sitter, i de nordiska länderna, någon enstaka forskare här och var som arbetar med denna lilla del av vetenskapshistorien – någonstans i gränstrakterna mellan astronomins och geovetenskapernas historia – och det här nätverket gör att vi kan vidareutveckla samarbetet, arrangera workshops och så vidare.
Häromveckan var vi på en workshop i Tromsö; första gången för mig norr om polcirkeln. Flera av de norska kollegorna relaterade norrskenet till nationella kulturer. Bland annat gav Robert Marc Friedman ett paper där han diskuterade hur man i flera skeden av Norges historia sett på norrskenet som ett i sanning norskt fenomen, med kopplingar till nationalistisk diskurs kring polarforskningshjältar som Nansen.
Men det gäller inte bara i förfluten tid; Vidar Enebakk, en av kollegorna i norrskensnätverket, tipsade nyligen om nutida användning av norrskenet:
– Vi må erkjenne at Finland har tatt julenissen fra oss. Den fella skal vi ikke gå i igjen, derfor erklærer vi nå nordlyset som norsk!
Aftenposten rapporterar om planerna att bygga upp turismen i norra Norge med norrskenet som dragplåster.
Et norsk nordlys fra Norge 🙂