Inlåsningsmekanismer i sociala medier

Häromåret skrev jag en liten undran om vad som händer med allt det vi matar in i sociala medier som vi inte kontrollerar. Bland annat byggde jag på vad som hände när jag skulle migrera mina bloggposter (det gick till slut, efter mycket slit) och kommentarer (stört omöjligt) från Radio Userland till Movable Type.

Det här problemet lär vi inte bli av med i första taget. Det är många som sitter och matar in material på Twitter, Jaiku, flickr, Facebook och så vidare, sajter där den enskilde användaren inte alltid har full kontroll och/eller exporteringsmöjligheter. Nu skriver Erik om ett problem av just den här typen. The Commons, flickrs projekt för att publicera och skapa taxonomier över fotografiska kulturarvssatsningar, har tydligen i sina nedskärningar börjat göra sig av med personal som arbetat med The Commons.

Erik: “vad händer när man lägger kulturarvssatsningar hos kommersiella företag?”. Precis, vad händer? Det är inte bara kulturarvssatsningar, utan även en massa individers egna kulturarv som ligger därute och skvalpar runt.

Matt Mullenweg diskuterar frågorna kring migreringsmöjligheter och kommersiella företags, individers och organisationers kontroll över användargenererat material på nätet i en intervju med Robert Scoble (14:55 min in i intervjun). Han har flera poänger.

Det här inlägget postades i Webbstudier. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till Inlåsningsmekanismer i sociala medier

  1. ArchAsa skriver:

    Oerhört viktig poäng – särskilt som allt fler kulturenheter tar den enkla vägen och stjälper över ansvar för digital lagring och förmedling på kommersiella bolag istället för att utveckla kärnverksamheten själva. Finansiering är naturligtvis ett stort problem, men det vore bättre om sådana här satsningar var samarbetsprojekt där basen ändå ligger hos statliga eller ideella organisationer och företag bidrar med en del expertis.

  2. Gustav skriver:

    Idag är det ju rent tekniskt inte precis partikelfysiksvårt att själv bygga samlingar på nätet. Det museum som vill bygga en nätbaserad presentation kan ju använda tex Omeka, ett verktyg som jag tycker verkar riktigt intressant; open source och med en massa web2.0-godis inbyggt.

  3. Pingback: Att exportera data från webbtjänster » Datortekniskt

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *