Erik skriver om ett föredrag med Bruce Sterling på Moderna museet den 8 april. Låter hur kul som helst. Sterling har tidigare, på Etech, pratat om Web 2.0.
Och man kan ju fundera över det här med Web 2.0. Mycket av det som skrivs om det är sÃ¥ teknikdrivet – och dÃ¥ menar jag teknik i en snäv mening; vad spelar det för roll om en sajt drivs med Ajax om den är ointressant? En sak som borde diskuteras mer är hur Web 2.0 aktualiserar relationer mellan människor och organisationer/företag.
Många exempel på Web 2.0 är kommersiella applikationer; de drivs av vinstdrivande företag, inte av NGO:s, hembygdsföreningar, frimärksklubbar eller andra icke-vinstdrivande intresseorganisationer. Varför är det så att man sällan tycks diskutera det som eventuellt kan vara ett problem med detta? Observera: jag är inte kommunist, jag tycker inte det är fult att tjäna pengar på webben och jag tycker inte det är fel att företag använder nya webbteknologier. Inte alls.
Det mesta jag läst kring Web 2.0 tycks mig lite okritiskt. Jag saknar en diskussion av vad som kan hända med all denna data vi användare matar in i systemen. Hur företagen gör för att vi ska lita på systemens godhet. (Först tänkte jag sätta citationstecken kring ordet godhet, men jag valde att inte göra det.)
Det är alltså oftast företagsdrivna applikationer som lyfts fram av förespråkarna för Web 2.0; det är Amazon och Flickr, det är Basecamp, det är del.icio.us och last.fm.
Tjänsterna är gratis – oftast och än sÃ¥ länge – och de är kul. (Och de ägs i allt större utsträckning av Yahoo.) AlltsÃ¥ börjar folk lägga in sina bilder och annat i dem. Men vad finns det för transparens kring användningen av de data som vi användare lägger in?
Ta bara det här med en möjlighet att flytta med sig sina data om man av nÃ¥gon anledning skulle vilja sluta använda tjänsten. Man har nÃ¥gra tusen texter och bilder inlagda i ett system och man vill migrera dem till ett annat system därför att man tröttnat pÃ¥ systemets funktionalitet eller det har dykt upp en bättre konkurrerande produkt eller jag har tappat förtroendet för företaget därför att det visar sig att de beter sig odemokratiskt nÃ¥nstans pÃ¥ andra sidan jordklotet eller för att jag helt enkelt har tröttnat pÃ¥ att visa upp mina bilder för världen eller för att jag numera kör en egenproducerad grej pÃ¥ egen server eller sÃ¥, typ. NÃ¥nting. DÃ¥ borde de här tjänsterna erbjuda en snygg exportmetod: ”Tryck pÃ¥ den här knappen sÃ¥ kommer du fÃ¥ all din data som du matat in i systemet exporterad i xml (eller nÃ¥got annat öppet och icke-proprietärt format). Tryck pÃ¥ nästa knapp sÃ¥ lovar vi att alla dina bilder pÃ¥ farmors katt och ditt ostädade kök raderas för tid och evighet ur vÃ¥ra datorer.”
Finns den möjligheten?
Minns själv hur det gick när jag flyttade från en bloggtjänst till att köra DPT på min egen server. Det var ett helvetiskt meckande innan jag fick över de 700 blogginlägg jag gjort. Det tog mig cirka en dag av mitt alldeles för korta livs alldeles för få fritidstimmar. Och kommentarerna lyckades jag inte få med alls, de ligger förmodligen dolda på en server i något luftkonditionerat serverrum någonstans, långt bortom min kontroll. Synd. Jag saknar flera av de kommentarerna. Minns fortfarande en del av dem. Hade gärna fått tillbaka dem.
”They stole our revolution, now we’re stealing it back. And selling it to Yahoo” som Sterling sa pÃ¥ Etech.
UpdateRasmus Copyriot skriver om Sterlings föredrag i Stockholm.
Lyssnade pÃ¥ Leo Laporte och Amber MacArthurs Inside the Net, och Laporte menade att han hade slagits av att Web 2.0 i mycket högre utsträckning än den tidigare ”revolutionen”, drivs av entusiaster, av vilka en del kommer att tjäna pengar, medan de flesta kommer att ha en rolig och lärorik färd bakom sig när de tröttnat. Det handlar inte först och främst om att lura av folk riskkapital.
Sedan kan man ju lätt få intrycket att det huvudsakligen handlar om Yahoo och andra elefanter, men jag ser alla tusentals små.
Vänligen, Ylan
Lyssnade pÃ¥ Leo Laporte och Amber MacArthurs Inside the Net, och Laporte menade att han hade slagits av att Web 2.0 i mycket högre utsträckning än den tidigare ”revolutionen”, drivs av entusiaster, av vilka en del kommer att tjäna pengar, medan de flesta kommer att ha en rolig och lärorik färd bakom sig när de tröttnat. Det handlar inte först och främst om att lura av folk riskkapital.
Sedan kan man ju lätt få intrycket att det huvudsakligen handlar om Yahoo och andra elefanter, men jag ser alla tusentals små.
Vänligen, Ylan