Lime, chili, mynta och tunt skurna biffskivor är några av ingredienserna i den köttsallad vi käkade igår. Idén kommer ursprungligen från Nigella Lawson och jag fångade upp den via Anna Hellsten.
Mina valhänta försök att beskriva smaken gör att adjektiven stockar sig och överjaget redaktören backspacear snabbt bort patetiken, så jag ger upp och nöjer mig med att citera Anna Hellstens omdöme: ”omedelbar tillfredsställelse”.
Köttsallad är liksom ett konstigt ord. Skulle vara roligt att veta hur länge det har funnits i svenskan…
Konstigt, indeed. Inte helt ovanligt: 358 träffar på Google i dagsläget.
Låter lite new wave- och punkbandsnamn c. 1978. Köttgrottorna (förstås!), Tatuerade snutkukar, Kriminella gitarrer, Grisen brinner (eller vad det nu var), Brända barn mfl.
Jag beställde köttsallad på en restaurang i Luxemburg för några månader sedan och servitrisen blev lite ställd när jag frågade vad det var i den. ”Kött.”
”Jo, men förutom köttet?”
”Nja, det är lite lök och majonnäs. Och äggskivor!”
”Men grönsaker då?”
”Nej, men pommes frites ingår.”
Jag bytte ut frittarna mot en grönsallad och åt en ganska märklig anrättning på strimlad stek, förmodligen resterna av gårdagens lunch.
Egentligen var det en exakt repris av när min syster beställde korvsallad i Tyskland, fast då kom ett jättefat strimlad wienerkorv med någon tomatklyfta och gurkskiva.
Pingback: Länkar at Det perfekta tomrummet