Institutionen för litteratur, idéhistoria och religion på båttur, Göteborgs hamn.
Förra veckan hade vi en institutionsgemensam sommaravslutning. Även om det är så att vårterminen för vissa av oss på LIR inte riktigt har slutat än – det finns fortfarande betygsmöten att delta i, tentor och uppsatser att rätta och kommentera, sommarkurser att undervisa på – så var det en sådan där välbehövlig terminstidsrelaterad festlighet som LIR är så bra på. Ett bra program kring AI i forskning och undervisning samt etik höll oss sysselsatta till klockan fyra, innan båttur runt Göteborgs kanaler och ut i älven och hamnområdena (”Paddan”), middag med trevligt sällskap och avslutande diskodans (bra musik! bra danspartners!) i ett bankvalv från sent 1800-tal vidtog.
En av presentationerna stod Daniel Enstedt för. Han berättade om sina erfarenheter av att bedriva etnografisk forskning och hur förutsättningarna för denna komplicerades av hur hårt man tolkade diverse forskningsetiska riktlinjer. En mycket bra presentation, som gav upphov till flera intressanta frågor och tankar i efterhand. Daniel pekade även på ett upprop publicerat på DN Debatt, och ett lästips i samma riktning är en artikel av David Wästerfors.1
Daniels presentation ligger i bakhuvudet när jag nu börjar skumma igenom ett paper om en juvelkupp vid en mässa (TEFAF) förra året, skrivet av kriminologerna Donna Yates och Diāna Bērziņa.2 Utifrån deltagande observationer, fältarbete och tolkningar av känslor, sinnen och ”atmospheres” diskuterar de inramningen av en smash and grab-kupp som har närmast filmiska kvaliteter med utklädda brottslingar i Peaky Blinders-utstyrsel som slungar släggor mot glasmontrar och sedan beger sig av med massor av diamanter.
Skulle deras studie av konstmässan TEFAF ens kunnat utföras om de skulle följt alla riktlinjer om samtyckesblanketter och annat som följer av en strikt tolkning av regler för forskningsetik?
Ett sidospår: kombinationen konstsamlande, konstvärldar, smuggling av arkeologiska och kulturella artefakter och kriminologi ligger långt från mina vetenskapshistoriska forskningsämnen men jag gillar att titta in på det här fältet ibland. Och då är Donna Yates blogg och twitter bra källor, det var via ett blogginlägg och ett Twitterinlägg som jag hittade papret av Yates och Bērziņa.