– De senaste tjugo åren har Kina upplevt den snabbaste ekonomiska utvecklingen någonsin i världen och lyft upp mer än 300 miljoner människor från fattigdom. När vi först kom till Kina var det som att komma till ett land i medeltiden. Affärerna stängde tidigt och det fanns inte el överallt. I dag har de ett utbud som vi bara kan drömma om här. Men tyvärr når bara de negativa nyheterna oss i Sverige, säger hon.
Cecilia Lindqvists uttalande verkar lite märkligt. Kinabevakningen i svenska medier handlar inte sällan om förhållandevis positiva nyheter om ekonomiska framsteg, inte minst i samband med svenska företags affärer med landet. Sen finns det även nyheter som behandlar negativa aspekter på en enpartistat som saknar fria val och inte tillåter politisk opposition – konstigt vore väl annars? – men något slags balans finns det mellan det positiva och negativa.
Om balanspunktens läge kan man diskutera, men att den skulle vara förskjuten helt och hållet åt den negativa delen av spektrum tycker jag verkar märkligt. Man kan undra varför Lindqvist ser på tillvaron som hon gör.
Jag kan delvis hålla med dig om att inte alla nyheter om Kina är negativa. Jag har själv varit fler gånger än jag håller reda på i Kina sedan 1994. Om jag spontant skulle besvarat frågan om nyheter kring Kina hade jag svarat som Cecilia. Varje gång jag har med en ny svensk till Kina får jag också se deras chock. Den förutfattade bilden stämmer inte med den de själva upplever i Kina. Även min hustru sa för några månader sedan, nyss hemkommen från Kina, det känns så tråkigt att gå ut i Sverige, dynamiken och glädjen fattas här. Den bild av Kina som media förmedlar stämmer inte med det man upplever på plats i Kina. Kina är öppnare och gladare än det slutna Sverige. Det är väl inte riktigt den känsla och bild media ger?