Idag snubblade jag över en Penguinutgåva av de centrala Lovecrafttexterna. Bläddrade. Märklig upplevelse, eftersom typografin var snygg. Dessutom fanns det något slags halvakademiskt notsystem som förklarade det ena och det andra. (Penguin räknar väl med att böckerna kan hamna på litteraturlistor på universitetskurser.)
Jag tog till mig Lovecraft på 1980-talet genom en hisklig samling utgiven på Grafton: ful typografi på dåligt papper, patetiska monster på omslagen, fjärran från den kommenterade utgåvans tillförlitlighet.
På något sätt påverkas läsningen av bokens egenskaper som materiellt objekt.
Ja, böcker får man se som en totalitet. Till och med bindning kan påverka, och typografin har stor betydelse. Därmed inte sagt att enkel bindning och billigt papper behöver vara en nackdel – men det blir en annan upplevelse…
Helt rätt. Ett bra exempel på kontextens betydelse.
Som bibliotekarie måste jag säga att det har stor betydelse-däremot föredrar jag nästan pocketböcker framför tunga inbundna böcker, särskilt reaupplagor i kartonnage, som oftast är dåligt klistrade…