Skip to content

Tag Archives: vetenskap i medier

Forskarbloggar på konferens

Metabloggandet fortsätter; nu verkar det som om vi får till en konferenssession om forskarbloggar på Teknik- och vetenskapshistoriska dagar i Göteborg i november.

Fast jag måste tillstå att jag nästan, nästan, nästan börjar tröttna på det. Inte bloggandet, alltså, men metabloggandet, metapratandet, metaskrivandet – kan vi inte bara blogga och gå vidare, utan att prata om forskarbloggandet som om det vore något så himla speciellt och nytt? Det är det ju inte! Inget som kommer riva upp himmel och jord.

Eller, vänta, det är det kanske? Är jag bara överdrivet allergisk mot webboptimism efter att ha läst lite för många Wired de där åren i slutet av 1990-talet? Forskarbloggar är ju något som erbjuder möjligheter till interaktion inom och utom forskarvärlden; om vi menar allvar med att 1800-talets populärvetenskap spelade roll för vetenskapens utveckling, för att ta ett slumpvis exempel, med all dess populärvetenskap i pressen, offentliga föreläsningar, världsutställningar och så vidare och så vidare, så borde ju interaktionerna rimligen även spela roll för oss.1

Kolla till exempel Malin Sandströms replik till en intervju med Inger Atterstam. Hur mycket utrymme hade beretts till denna interaktion i tryckta medier?2

  1. James Secord, Bernard Lightman och många fler historiker har förstås diskuterat 1800-talets populärvetenskap; det är en del av den vetenskapshistoriska litteraturen som nu börjar anta rätt stora proportioner. Mitt eget lilla bidrag till genren är en studie av Edgar Allan Poes kosmologiska teorier, som förhoppningsvis kommer tryckas i höst. []
  2. Parentetiskt tycker jag bägge har sina poänger. Atterstam är en av få som inte springer i flock när larmet går (akrylamid) och är väl så nära en Daniel J. Greenberg vi kommit i Sverige, och hennes kritik mot forskarvärldens mekanismer för självförhärligande förtjänar verkligen att lyftas fram. Malin har helt rätt i, menar jag, att svenska massmediers rapportering om forskning är alldeles för mager och alldeles för Nature-centrisk och att det ibland är ett lite väl långt hopp från forskning till pressmeddelande (som ju egentligen tycks vara en poäng hon delar med Atterstam). Men det är som sagt ett ämne för en annan bloggpost. Kanske. []

Mary Beard, Svenska Dagbladets vetenskapsbevakning och forskarbloggar

Underbara söndagsförmiddagar! Lämnade A. (elva år) på hennes teaterskola och cykelturen genom ett nästan folktomt Lund gav mig frisk luft; nu sitter jag vid köksbordet med den ena muggen kaffe efter den andra, morgontidningarna och MacBooken samtidigt som Wi. och Wa. stojar i resten av lägenheten och T. och jag får tid att läsa tidningarna och webben ordentligt. Söndagsförmiddagstempo. Inte för att jag vill leva ett liv där varje dag är som söndag, men det är en trivsam stund, liksom lite leksam akademikertillvaro.

Läser Carina Burmans streckare om Mary Beards senaste bok, Pompeii: The life of a Roman town och en sak som slår mig är hur hon ägnar flera stycken åt Beards personlighet, det är rader marinerade i sympati. Och det är inte svårt att förstå varför. Sedan rätt lång tid ligger nämligen Beards blogg i historiamappen i min NetNewsWire. Även om jag aldrig forskat på antiken – i och för sig skrev jag en gång ett paper om romerska solur på en doktorandkurs, men det var förstås inte forskning – och med stor sannolikhet aldrig kommer göra det, följer jag Beards blogg med visst intresse. Hon skriver om filmen 300, hon skriver om det brittiska universitetsväsendets utvärderingsexerciser RAE, hon skriver om upploppen i Aten – hon sätter helt enkelt in forskningsområdet Classics i vår samtid och delar med sig av sina synpunkter på dagens universitetsliv.

Och hon fångar oss läsare i något slags band, en fascination som är bloggandets motsvarighet till den där bindningen vi alla upplevt någon gång under grundutbildningen då vi andäktigt insupit någon karismatisk lärares visdom.

Att Carina Burman och jag och några till (hennes blogg lär ha 40 000 träffar – per dag) fångats av Beards blogg och tagit del av hennes forskningsresultat och relaterar till hennes personlighet skulle väl kunna användas som empiri för att forskarbloggar innebär något icke-trivialt när det gäller forskares kommunikation. Kanske har bloggmediet en framtid när det gäller vilket genomslag forskare och forskningsområden får i offentligheten.

Det är en händelse som ser ut som en tanke att idag även är den första söndagen då SvD inte längre innehåller någon vetenskapssida. För en vecka sedan fanns det en liten notis på Svenskans vetenskapssida att man skulle lägga ner. Vetenskapsbevakningen skall enligt uppgift leva vidare i den normala nyhetsbevakningen, i en speciell ”innovations”-special var fjärde vecka i SvD Näringsliv och Inger Atterstam – vars krönikor har tillhört den mest läsvärda delen av SvD:s vetenskapssida – kommer även fortsättningsvis att skriva krönikor i tidningen.

Update: Martin Kjellgren uppmärksammar också Mary Beard och Carina Burmans streckare.