Skip to content

Tag Archives: Malin Sandström

Citizen Science

Jag minns i slutet av 1990-talet, när jag satt och skrev färdigt min avhandling (och därmed levde ett slags pendlande tillvaro mellan prokrastinering och tolvtimmarssessioner i Word) och de första nätbaserade citizen science-projekten började dyka upp. Som avkoppling till avhandlingsskrivandet anslöt jag till några av dem: jag deltog i sökandet efter de största kända primtalen via projektet Mersenne, jag beräknade kryptokoder med distributed.net och installerade Seti@home för att bidra till den astrobiologiska forskningen.

Det här var ju inte enbart en cool grej rent naturvetenskapligt och matematiskt, upptäckte jag snart, utan även intressant ur ett perspektiv av forskningskommunikation och vetenskapens interaktion med allmänheten. Här deltog bokstavligt talat miljontals människor i forskningsprogram. I de nätbaserade fora, bloggar och youtubekanaler som växte upp kring de olika citizen science-projekten utspann sig många interaktioner mellan forskare och allmänhet och mellan vetenskapsintresserade medborgare.

Jag började alltså tycka att det här kommunikationsperspektivet var intressant att studera empiriskt, och vid en konferens i Köpenhamn 2008 presenterade jag ett paper som handlade om Folding@home i en session tillsammans med Malin Sandström och Thomas Söderqvist.

Johan Kärnfelt och jag har ett projekt om amatörastronomins historia, och en av delarna där behandlar citizen science-projektet Galaxy Zoo och dess spin off-projekt i the Zooniverse. Vi har fått finansiering för ett inledande pilotprojekt om just the Zooniverse av LETStudio vid Göteborgs universitet.

Adam Bencard skriver nu om ytterligare ett intressant citizen scienceprojekt, denna gången inom fiskeriforskningen: vad gör man om man snabbt behöver identifiera 5 000 fiskar? Jo, man laddar upp dom på Facebook och hoppas att en större grupp fiskintresserade tar sig an uppgiften. Vilket de också gjorde.

Projektet illustrerar bland annat att den här typen av nätbaserade projekt inte enbart handlar om mer eller mindre okunniga clickworkers à la Amazon Mechanical Turk, utan ibland handlar om att med hjälp av nätbaserade plattformar knyta samman expertis över institutionella gränser.

Forskarbloggar på konferens

Metabloggandet fortsätter; nu verkar det som om vi får till en konferenssession om forskarbloggar på Teknik- och vetenskapshistoriska dagar i Göteborg i november.

Fast jag måste tillstå att jag nästan, nästan, nästan börjar tröttna på det. Inte bloggandet, alltså, men metabloggandet, metapratandet, metaskrivandet – kan vi inte bara blogga och gå vidare, utan att prata om forskarbloggandet som om det vore något så himla speciellt och nytt? Det är det ju inte! Inget som kommer riva upp himmel och jord.

Eller, vänta, det är det kanske? Är jag bara överdrivet allergisk mot webboptimism efter att ha läst lite för många Wired de där åren i slutet av 1990-talet? Forskarbloggar är ju något som erbjuder möjligheter till interaktion inom och utom forskarvärlden; om vi menar allvar med att 1800-talets populärvetenskap spelade roll för vetenskapens utveckling, för att ta ett slumpvis exempel, med all dess populärvetenskap i pressen, offentliga föreläsningar, världsutställningar och så vidare och så vidare, så borde ju interaktionerna rimligen även spela roll för oss.1

Kolla till exempel Malin Sandströms replik till en intervju med Inger Atterstam. Hur mycket utrymme hade beretts till denna interaktion i tryckta medier?2

  1. James Secord, Bernard Lightman och många fler historiker har förstås diskuterat 1800-talets populärvetenskap; det är en del av den vetenskapshistoriska litteraturen som nu börjar anta rätt stora proportioner. Mitt eget lilla bidrag till genren är en studie av Edgar Allan Poes kosmologiska teorier, som förhoppningsvis kommer tryckas i höst. []
  2. Parentetiskt tycker jag bägge har sina poänger. Atterstam är en av få som inte springer i flock när larmet går (akrylamid) och är väl så nära en Daniel J. Greenberg vi kommit i Sverige, och hennes kritik mot forskarvärldens mekanismer för självförhärligande förtjänar verkligen att lyftas fram. Malin har helt rätt i, menar jag, att svenska massmediers rapportering om forskning är alldeles för mager och alldeles för Nature-centrisk och att det ibland är ett lite väl långt hopp från forskning till pressmeddelande (som ju egentligen tycks vara en poäng hon delar med Atterstam). Men det är som sagt ett ämne för en annan bloggpost. Kanske. []

Om bloggande för akademiker

Malin Sandström och Sara Kjellberg

Malin Sandström och Sara Kjellberg

Häromsistens satt jag i en paneldebatt om bloggande på universitet tillsammans med Sara Kjellberg, Malin Sandström och Stefan Larsson, en av skribenterna på Cybernormer. Det blev till ett givande samtal om hur universitetets forskare och lärare kan använda bloggar för att kommunicera med andra forskare, med studenter, med allmänheterna.

Här är Stefans anteckningar från mötet och här är en reaktion från några i publiken.

Att bloggande kan vara ett sätt att öka synligheten för forskare var en sak som kom upp på panelen, något som även Mi Lennhag på Statsvetenskap här i Lund tog upp när hon intervjuades om bloggande som verktyg för akademiker i gårdagens SvD.

Bengt-Olle Bengtsson och the public intellectual2.0

När Bengt Olle Bengtsson presenterade sina planer på ett Bengt Lidforssällskap som skall dela ut ett pris till forskare som framgångsrikt verkar som public intellectuals – han borde förstås få priset själv – på en forskningspolitisk workshop här i Lund i början av hösten nämnde han flera gånger genren bloggar. Samtidigt som han blickade bakåt och pekade ut den alltför tidigt bortgångne Hans Uno Bengtsson som ett exempel på den forskartyp han ville se premierad av ett sådant sällskap, blickade han även framåt och nämnde bloggar som ett möjligt medium för akademiker som vill verka i offentligheten.

Bengt Olle Bengtsson kan finna stöd för sin åsikt på lite olika håll. En som argumenterar för det här är statsvetaren Daniel Drezner. Via Erik hittar jag (hur många gånger under mina år som bloggare har jag inte skrivit så? Erik är en magnifik spanare) Drezners plädering för den bloggande akademikern:

For academics aspiring to be public intellectuals, blogs allow networks to develop that cross the disciplinary and hierarchical strictures of academe. Provided one can write jargon-free prose, a blog can attract readers from all walks of life — including, most importantly, people beyond the ivory tower. (The distribution of traffic and links in the blogosphere is highly skewed, and academics and magazine writers make up a fair number of the most popular bloggers.) Indeed, because of the informal and accessible nature of the blog format, citizens will tend to view academic bloggers that they encounter online as more accessible than would be the case in a face-to-face interaction, increasing the likelihood of a fruitful exchange of views about culture, criticism, and politics with individuals whom academics might not otherwise meet. Furthermore, as a longtime blogger, I can attest that such interactions permit one to play with ideas in a way that is ill suited for more-academic publishing venues. A blog functions like an intellectual fishing net, catching and preserving the embryonic ideas that merit further time and effort.


Bengt Olle Bengtsson samtalar med Malin Sandström under en lunch på PCST-10, där Malin, Thomas Söderqvist och undertecknad höll i en session om bland annat forskarbloggar.

Konferenser

Det är kul att vara på konferens. Tröttande, ibland, men kul. Vårterminens konferensande för mig har inneburit tre intressanta konferenser – Teknik- och vetenskapshistoriska dagar i Stockholm; Historikermötet i Lund; och PCST-10, Malmö/Köpehamn som jag är på just nu.

Sitter och skriver just i detta nu på en session (frågestund pågår, Thomas kritiserade alldeles nyss framgångsrikt en kvantitativ analys – go Thomas!).

Har precis presenterat vår – vi är Malin Sandström, Thomas Söderqvist och undertecknad – session om vetenskap på nätet; många besökare dök upp och ställde intressanta frågor.

Här är våra abstract:

Malin Sandström, ”Beyond the ‘cool stuff’: science blogging as a democratic tool”

Traditionally, media’s reporting of non-medical science rests on a small subset of articles published in a few of the major journals; with a heavy emphasis on the “cool stuff” and often also framed in a way which is poorly adapted to science reporting. The common use of the scientist as an aloof, impersonal expert does little to foster interaction between the scientific world and the public. In contrast, blogging leaves the choice in the hands of the blogger – blogging researchers can decide for themselves what to say, how and when. The blog by its nature is personal and interactive, making it a convenient and attractive platform for contact between scientists and laymen.

Outside of the scientific world, access to published research is very limited: few persons have the expensive journal subscriptions and superior grasp of specialist English required. Scientists blogging in
their native language can do much to alleviate this gap. Furthermore, science blogging – especially interactions between science bloggers – can incorporate and spread other underreported fundamentals of the research process, such as patterns of reasoning and how to judge the validity of results.

Thomas Söderqvist, ”Science blogging between Empire and Multitude”

Within a few years, science blogging has emerged as a new genre for science communication. But is science blogging really best understood in terms of ’science’ and ‘the public’? Or does the phenomenon of science blogging suggest other dichotomies? This paper argues that ’science communication’ is better conceptualized in terms of ‘Empire’ and ‘Multitude’. Science is financed and managed by a network of national and transnational state organisations and corporations, while the overwhelming number of laboratory and field workers constitute a global knowledge proletariat. These different positions in the global ’scientific field’ entail two different domains of communication practices which correspond, roughly, to the cultures of ‘Empire’ and ‘Multitude’, respectively.

Gustav Holmberg, ”CPU cycles and citizens: A study of the distributed computing communities Seti@home and Folding@home”

Computer simulation and large-scale data analysis used to be the province of scientists proper. Distributed computing is a kind of public engagement with science that involves large numbers of participants. The worldwide user-base of citizens interested in donating computer power to protein science and bioastronomy are modern examples of the mutual interaction between scientists and nonscientists. This paper will look into questions such as why people decide to collaborate in the distributed computing projects and analyze the discourse surrounding bioastronomy and proteomics. It will look at how ideas about protein dynamics and bioastronomy are articulated through various participatory platforms: weblogs, computer fora, wikis, YouTube videos and the Folding@home software. The paper also analyses the flow of skills from subsets of the user pool into the core of the distributed computing project, suggesting that a group of users have knowledge about the intricacies of software technologies that have been useful in the evolution of the Folding@home project.

Vi har – förstås! – en nätnärvaro. Här finns Malins kommentarer efter sessionen.

Update 30 juni: Agence Science Presse uppmärksammar vår session.

Folk vill prata med Larry Sanger efter hans keynote igår.

Efter vår session: vi sitter och bloggar, här tillsammans med Peter Sylwan.

En bild från tidigare konferens i våras: Pernilla Karlsson, utforskare av gamerkulturer och Mats Fridlund, utforskare av terrorismens teknikhistoria, på Teknik- och vetenskapshistoriska dagar 2008.