Har precis hört en presentation om medias betydelse för livsmedelspolitiken (Andrew Pleasant, Rutgers University, USA, “Scared off spinach? An analysis of selected print media coverage of the Spinach/E. coli incident in the United States, 2006″) och det var en relativt klassisk genomgång av hur media hanterade en livsmedelskris. Delvis kom han in på relationen stat, allmänhet, media, expertis och FDA.
Vad som förvånade mig var frånvaron av jämförelsematerial från bloggosfären. Man blir nyfiken på hur bloggare framear (vilket svenskt ord ska vi använda för “framing”, egentligen?) frågorna, som ett jämförelsematerial (Pleasant menade att journalister i hög utsträckning frameade framställningen av kontroversen).
Några knapptryckningar bort väntar ju en diskurs som enligt vissa betyder en del för hur vi uppfattar saker som livsmedelssäkerhet. Ta till exempel det utbrott av salmonella som för tillfället pågår i USA: matbloggare som Kate Hopkins skriver kritiskt om FDA:s förmåga att hantera livsmedelssäkerhet och i kommentarstråden aktualiseras frågan om myndighetens relation till industriintressen; insprängt mellan recepten på mascarpone och bakelsepornografin finns en livsmedelspolitisk debatt.
Hanna Dunér efterlyser i en krönika i dagens SvD Näringsliv (inte på nätet vad jag kan se än) om bristen på ekologisk mat från de stora kedjorna.
I en tid när miljö, hälsa och etik hamnar allt högre upp på flera företags agendor och i folks medvetande, var är då matkedjornas ekosatsningar? Hallå matkedjorna, det handlar ju här om att slå in öppna dörrar, positionen står ledig att ta. Till attack. […] Det känns både omodernt och ologiskt att vi samtidigt som vi köper miljöbilar och tränar yoga, trycker i oss vattenpumpade kycklingfiléer och karamellfärgad vinäger.
I och för sig ser vi en viss uppluckring och differentiering i livsmedelsbranschen, men man kan ibland undra om hela saluhallsgrejen, kvalitetstänkandet i månadsmagasin och TV-program och alla som sjunger den ekologiska matens lov är ytliga fenomen som inte påverkar flödet i Systemet mer än marginellt. Livsmedelsbranschen har enorma eftersläpningseffekter. System för produktion och distribution och därmed tillhörande ideologiproduktion har, när de väl satts i rullning, en tröghet. Det finns en lång tradition, inte minst fastlagd under 1940- och 1950-talen, som handlar om kvantitet istället för kvalitet; den starka staten samt några få starka industriella aktörer, snarare än konsumenter; samt nationella mål för livsmedelsförsörjningen. Det är inte saker som man ändrar på i en handvändning.
senaste kommentarer