Hanna Dunér efterlyser i en krönika i dagens SvD Näringsliv (inte på nätet vad jag kan se än) om bristen på ekologisk mat från de stora kedjorna.
I en tid när miljö, hälsa och etik hamnar allt högre upp på flera företags agendor och i folks medvetande, var är då matkedjornas ekosatsningar? Hallå matkedjorna, det handlar ju här om att slå in öppna dörrar, positionen står ledig att ta. Till attack. […] Det känns både omodernt och ologiskt att vi samtidigt som vi köper miljöbilar och tränar yoga, trycker i oss vattenpumpade kycklingfiléer och karamellfärgad vinäger.
I och för sig ser vi en viss uppluckring och differentiering i livsmedelsbranschen, men man kan ibland undra om hela saluhallsgrejen, kvalitetstänkandet i månadsmagasin och TV-program och alla som sjunger den ekologiska matens lov är ytliga fenomen som inte påverkar flödet i Systemet mer än marginellt. Livsmedelsbranschen har enorma eftersläpningseffekter. System för produktion och distribution och därmed tillhörande ideologiproduktion har, när de väl satts i rullning, en tröghet. Det finns en lång tradition, inte minst fastlagd under 1940- och 1950-talen, som handlar om kvantitet istället för kvalitet; den starka staten samt några få starka industriella aktörer, snarare än konsumenter; samt nationella mål för livsmedelsförsörjningen. Det är inte saker som man ändrar på i en handvändning.
senaste kommentarer