Det berömda Newtoncitatet – som har en lång historia – som Google Scholar använder känns lite felöversatt; på ”jättars axlar” är snyggare svenska än ”giganters axlar”.

In digitizing books from any century, we try to create clean images with black text and color illustrations on white backgrounds. This helps enhance readability, save storage spaces and serve illustrated pages faster to readers. However, partners, researchers and other readers have frequently asked us to show the older books as they actually appear, for a couple of reasons: First, these books are interesting artifacts. They have changed their appearance over the centuries, and there is a cultural value in viewing them. Second, because of aging and bleed-through, it can be very difficult to display the images as clean text over a white background; in many cases it’s actually easier to read the text from the original (what we call ”full-color”) images.

Det ligger mycket i det här, det sorgliga är ju bara att den här skillnaden mellan boken som en mer eller mindre individuell artefakt, där fysiska egenheter hos det specifika exemplaret kan användas som källmaterial av den historiker som är intresserad av kommunikationens historia, och boken som mer avförkroppsligad text också förstås gäller för senare böcker. Alltså kommer det fortfarande, för många historiker, att finnas anledningar att uppsöka bibliotek med konkreta exemplar, som Robert Darnton skrev om häromåret.

Samtidigt är det här intressanta utvecklingar som historiker och andra humanister måste förhålla sig till med, menar jag, ett relativt öppet sinne. Här kommer det att finnas massa nya datamängder som man kan göra något av.

Men det finns ju mycket att förbättra. Till exempel tycker jag att Google books är stumt i förhållande till läsaren, det är svårt att se hur man som användare av dessa digitala datamängder kan hjälpa till för att förbättra det hela. Det kan gälla saker som att man som användare av en digitaliserad bok skulle kunna föreslå bättre metadata i form av tags, korrigera uppenbara fel i metadata och så vidare.

Eller att man skulle kunna ge önskemål om digitalisering och öppnande av samlingar. Ett banalt men mig näraliggande exempel är att Google har skannat min gamla doktorsavhandling men inte gjort den tillgänglig i fulltext. Jag vill att den blir tillgänglig i fulltext. Vart vänder jag mig då?

Upphovsrätt i all ära, men det finns andra saker att diskutera. Som kvaliteten på det Google gör. En lång post på Languagelog (med kommentarer), skriven av Geoff Nunberg och en artikel i The Chronicle of Higher Education är läsvärda texter. (”The 2003 edition of Susan Bordo’s Unbearable Weight: Feminism, Western Culture, and the Body (misdated 1899) is assigned to Health & Fitness” och så vidare…)

Av intresse är även en motsvarande kritik mot kvaliteten på Google Scholar (Peter Jacso i Library Journal). Man bara väntar på vad som ska hända när Google Scholar börjar användas som bibliometriskt verktyg i olika sammanhang.

But now, as we face the impending Googlization of everything, we should ask some hard questions about how Google is not only “creatively destroying” established players in various markets, but is also altering the very ways we see our world and ourselves.

If Google becomes the dominant way we navigate the Internet, and thus the primary lens through which we experience both the local and the global, then it will have remarkable power to set agendas and alter perceptions. Its biases are built into its algorithms. It knows more about us every day. We know almost nothing about it.

The company itself takes a technocratic approach to any larger ethical questions in its way: they are engineers. Every potential problem is either a bug in the system yet to be fixed or a feature in its efforts to provide better service. This attitude masks the fact that Google is not a neutral tool or flat plane of glass. It is an actor and a stakeholder in itself. And more importantly, as a publicly traded company, must act in its own short-term interest despite its altruistic proclamations.

Ett utsnitt ur ett bokupplägg (med support från The Institute for the Future of the Book) som kan bli intressant (läs resten av upplägget här). Siva Vaidhyanathan bloggar sitt bokprojekt längs vägen.

[via Crooked Timber.]