Kontrasten kunde väl inte vara tydligare: människor i hyddor höjer sina pilbågar mot ett förbipasserande flygplan; vi mot dom; teknik mot natur. Och nu håller ”vi”-et, vi i flygplanet, det teknologiska samhället, på att förstöra förutsättningarna för dessa människor som lever i symbios med naturen; deras livsstil hotas av pågående oljeborrning och en eskalerande skogsavverkning i regionen.

Baggböleri på anabola.

En historia som gjord för massmedialt genomslag på global skala. Vilket även inträffade.

Sedan visade det sig att organisationerna bakom nyheten hade överdrivit i det vällovliga syftet att hjälpa folkgruppen att behålla sin livsstil. I varje fall om man ska tro The Observer.

Upptäckten hade regisserats för att få massmedialt genomslag.

Vad som intresserar mig här är inte primärt etiska frågeställningar kring de areella näringarna i Amazonas – det är liksom öppet mål i matchen urinvånare mot rovgiriga skogs- och oljebolag – utan vad historien säger om vår relation till ”det okända”. Vi placeras alla i flygplanet som blickar ner på en tidigare okänd folkspillra – som alltså inte visade sig vara så okänd av de som bestämde sig för att lågsniffa med flygplan över hyddorna – som är på god väg att raderas ut av civilisationens bandtraktorer och oljeborrar.

Michael Robinson, en historiker som specialiserat sig på upptäcktsresornas idé- och vetenskapshistoria, bloggar om historien och jämför med fascinationen för okända och försvinnande folkslag, en av drivkrafterna bakom 1800- och 1900-talens upptäcktsfärder. Han anknyter till Sumathi Ramaswamy som i The Lost Land of Lemuria: Fabulous Geographies, Catastrophic Histories studerat betydelsen av det försvunna för samtida politiska och civilisatoriska processer, ett fenomen som alltså inte bara hör historien till: ”the Funai hoax proves that cult of the lost tribe is still alive and well in the 21st century.”

Update: Åsa Larsson skriver också om det här. Notera även Svenskans något annorlunda vinkling – jämfört med DN – av storyn, eftersom man där faktiskt försökt fördjupa frågan:

Organisationen säger sig inte vilja kontakta gruppen och månar om deras rättigheter att leva ett skyddat liv från omvärlden. Men Ulf Johansson Dahre, universitetslektor i socialantropologi vid Lunds universitet ifrågasätter till viss del organisationens motiv.

– Man får ju hoppas att de månar om deras integritet men samtidigt kan man ju ifrågasätta varför de här bilderna ska spridas över världen i så fall, säger han till SvD.se och varnar för konsekvenserna av beslutet att låta omvärlden få en inblick i stammens slutna värld.