Skip to content

Tag Archives: civilförsvar

Expertis och civilförsvar

Jag läste Melissa Smith, “Architects of Armageddon: The Home Office Scientific Advisers’ Branch and Civil Defence in Britain, 1945-68,” The British Journal for the History of Science 43, no. 02 (2010): 149-180.

Min kvällslektyr just nu är Andy Becketts personliga och mycket läsvärda tolkning av 1970-talet, When the Lights Went Out: Britain in the Seventies. Det är en bok där politikerna spelar alla huvudrollerna och de flesta birollerna, medan Sex Pistols, Brian Eno och de utsvängda jeansen är statister, om ens det. (Åtminstone 200 sidor in i boken och jag har ingen anledning att tro att det kommer ändra sig så mycket.)

Läsningen av Beckett får mig att fundera lite över hur våra tolkningar av historien påverkas av något så pass grundläggande som vilken typ av personer vi söker upp: vems brevsamlingar är det vi beställer fram på arkiven, vem är det vi intervjuar, vilka organisationers årsberättelser är det vi går igenom?

Melissa Smith menar att forskningen om brittiskt civilförsvar under det kalla kriget med få undantag hittills handlat om fel personer: allt för mycket analys av högnivåpolitik, allt för lite kartläggningar av den expertis som verkade i systemet.

Och det här tycks ha varit ett expertistungt område. Smith skriver om Home Office Scientific Advisers’ Branch, en del av den brittiska statsapparaten som organiserade expertrådgivare inom civilförsvaret. Med akademiska bakgrunder inom diverse naturvetenskapliga discipliner, bedrev de forskning och utarbetade beslutsunderlag för beslutsprocessen. De påverkade policyprocessen mer än vad som kommit fram i tidigare forskning, menar Smith. Experter levererar inte bara neutralt stoff för policymakers utan spelar en aktiv roll för utvecklingen av policy och planeringsbeslut på flera nivåer, är en av slutsatserna i uppsatsen, som anknyter till den ”expertstat” som David Edgerton har talat om i sin forskning.

Experterna frameade – som det heter på samhällsvetenskaplig svengelska – helt enkelt delar av civilförsvarspolitiken, och skall därför inte bara skrivas ut ur historien som några killar som står och smeker sina räknestickor i ett hörn samtidigt som den väsentliga politiken pågår någon annanstans. De val som experterna gjorde påverkade de ramar inom vilka policymakers och politiker hade att verka i.

Det är väl lite det här perspektivet jag saknar i Becketts When the Lights Went Out. Men ingen bok kan rymma allt.

Vetenskapshistorisk konferens

Programmet inför den brittiska vetenskapshistoriska konferensen i Leicester har publicerats. Där finns bland annat en session om ”What comparative history can offer to the history of science” med bidrag som Hermione Gifford, ”Who can build us a jet? A comparison of scientific and industrial collaboration in jet engine development in Britain and Nazi Germany” och David Munns, ”‘A phytotron … we already have a cyclotron, why all this duplication?’: Towards a comparative history of Cold War science”; Karin Tybjerg om ”The Astronomical and Mechanical Self-fashioning of Ole Rømer”; en session om industriforskning som kanske kan erbjuda användbara internationella jämförelser för mitt intresse för svenska industriforskningsinstitut; museologi; Nicolas Rasmussen om ”Maurice Seevers and the Political Economy of Addiction Science in mid-20th Century America”; en session om meteorologihistoria; en session om förhållandet mellan patentering/juridik och innovation kan kanske spegla dagsaktuella frågor; en session om hur vetenskaps-, teknik- och medicinhistoriker kan använda filmmediet; vetenskap och nationalism; Staffan Müller-Wille om Linné och kommunikationstekniker; en session om forskares samröre med regeringsmakten, bland annat kring efterkrigstidens civilförsvar; kolonial vetenskap och så vidare och så vidare.

Ska bli skoj.

Min presentation är ett bidrag till vetenskapernas mediehistoria och diskuterar Lundaobservatoriets vintergatspanorama, som jag följer genom 50 års användning inom vetenskap, populärvetenskap, museer, planetarier, TV mm.