Det här problemet lär vi inte bli av med i första taget. Det är många som sitter och matar in material på Twitter, Jaiku, flickr, Facebook och så vidare, sajter där den enskilde användaren inte alltid har full kontroll och/eller exporteringsmöjligheter. Nu skriver Erik om ett problem av just den här typen. The Commons, flickrs projekt för att publicera och skapa taxonomier över fotografiska kulturarvssatsningar, har tydligen i sina nedskärningar börjat göra sig av med personal som arbetat med The Commons.

Erik: ”vad händer när man lägger kulturarvssatsningar hos kommersiella företag?”. Precis, vad händer? Det är inte bara kulturarvssatsningar, utan även en massa individers egna kulturarv som ligger därute och skvalpar runt.

Matt Mullenweg diskuterar frågorna kring migreringsmöjligheter och kommersiella företags, individers och organisationers kontroll över användargenererat material på nätet i en intervju med Robert Scoble (14:55 min in i intervjun). Han har flera poänger.

Inspirerad av Olof installerade jag Google Analytics. Verkar ju bra. Men vem i helvete har översatt verktyget till svenska?

Vaddå ”översikt för företagsledare”? Visst, det är förmodligen en bokstavlig översättning av ”executive summary”, men en redaktör borde satt ned rödpennan och föreslagit ett alternativt uttryck.

Mjukvaruteknik kan de, men inte språk. De verkar inte ha korrekturläsare och redaktörer för den här typen av material. Det inger inte förtroende för detta stora företag.

Google släpper flera nya verktyg, bland annat Google Trends, ett verktyg som gör det möjligt att greja med mönster i sökningarna på Google. Bra! Envar sin egen Google Zeitgeist.

[via Erik]

Men varför tog det så lång tid? Den här tjänsten var egentligen rätt självklar redan när Google Zeitgeist lanserades, som både Steven Johnson, undertecknad och säkert många fler var inne på för tre-fyra år sen.

Tävlingen pågår till den 25 maj.

Sen kan man ju inte låta bli att gilla deras öppna förteckning av innehållet i en miljon program. Här kommer nog fler användarbyggda grejer ovanpå det. En av de första är Alf Eatons touchgraphapplikation.

sr.se? hallå?

Community walk: ännu en webbaserad geografitjänst med kollaborativa drag. Helt plötsligt är geografi det hetaste ämnet på skolschemat!

Det kan bli en massa ”gratis” data för det företag som vinner i den här sektorn, som O’Reilly Radar uttrycker det.
Och, som de också påpekar, det finns frågor att ställa kring säkerhet och personlig integritet.

Och man kan ju fundera över det här med Web 2.0. Mycket av det som skrivs om det är så teknikdrivet – och då menar jag teknik i en snäv mening; vad spelar det för roll om en sajt drivs med Ajax om den är ointressant? En sak som borde diskuteras mer är hur Web 2.0 aktualiserar relationer mellan människor och organisationer/företag.

Många exempel på Web 2.0 är kommersiella applikationer; de drivs av vinstdrivande företag, inte av NGO:s, hembygdsföreningar, frimärksklubbar eller andra icke-vinstdrivande intresseorganisationer. Varför är det så att man sällan tycks diskutera det som eventuellt kan vara ett problem med detta? Observera: jag är inte kommunist, jag tycker inte det är fult att tjäna pengar på webben och jag tycker inte det är fel att företag använder nya webbteknologier. Inte alls.

Det mesta jag läst kring Web 2.0 tycks mig lite okritiskt. Jag saknar en diskussion av vad som kan hända med all denna data vi användare matar in i systemen. Hur företagen gör för att vi ska lita på systemens godhet. (Först tänkte jag sätta citationstecken kring ordet godhet, men jag valde att inte göra det.)

Det är alltså oftast företagsdrivna applikationer som lyfts fram av förespråkarna för Web 2.0; det är Amazon och Flickr, det är Basecamp, det är del.icio.us och last.fm.

Tjänsterna är gratis – oftast och än så länge – och de är kul. (Och de ägs i allt större utsträckning av Yahoo.) Alltså börjar folk lägga in sina bilder och annat i dem. Men vad finns det för transparens kring användningen av de data som vi användare lägger in?

Ta bara det här med en möjlighet att flytta med sig sina data om man av någon anledning skulle vilja sluta använda tjänsten. Man har några tusen texter och bilder inlagda i ett system och man vill migrera dem till ett annat system därför att man tröttnat på systemets funktionalitet eller det har dykt upp en bättre konkurrerande produkt eller jag har tappat förtroendet för företaget därför att det visar sig att de beter sig odemokratiskt nånstans på andra sidan jordklotet eller för att jag helt enkelt har tröttnat på att visa upp mina bilder för världen eller för att jag numera kör en egenproducerad grej på egen server eller så, typ. Nånting. Då borde de här tjänsterna erbjuda en snygg exportmetod: ”Tryck på den här knappen så kommer du få all din data som du matat in i systemet exporterad i xml (eller något annat öppet och icke-proprietärt format). Tryck på nästa knapp så lovar vi att alla dina bilder på farmors katt och ditt ostädade kök raderas för tid och evighet ur våra datorer.”

Finns den möjligheten?

Minns själv hur det gick när jag flyttade från en bloggtjänst till att köra DPT på min egen server. Det var ett helvetiskt meckande innan jag fick över de 700 blogginlägg jag gjort. Det tog mig cirka en dag av mitt alldeles för korta livs alldeles för få fritidstimmar. Och kommentarerna lyckades jag inte få med alls, de ligger förmodligen dolda på en server i något luftkonditionerat serverrum någonstans, långt bortom min kontroll. Synd. Jag saknar flera av de kommentarerna. Minns fortfarande en del av dem. Hade gärna fått tillbaka dem.

”They stole our revolution, now we’re stealing it back. And selling it to Yahoo” som Sterling sa på Etech.

UpdateRasmus Copyriot skriver om Sterlings föredrag i Stockholm.